årligen förbrukar 3 klädningar, hvarder: Pom 25 specie livres värde, så kostar qvinnor nas klädnad ensam hvart år 750 mill. livre: Pen especes. När nu denna kostnad förmin Yskas blott till hälften, så upstår deraf er Vårlig national-vinst af 375 millioner livres eller 3750 Tunonor guld. Med hänsigt ti ?en sådan vinst har man väl skäl att stifts Plagar för modet. Dessutom hvad fördel aktig verkan på sederna skall icke en så. ?dan författning medföra, som til hälfter Yminskade anledningarna til oenighet äkta folk emellan? De flesta äktenskapsolyckor härleda sig ju från bustrurnas öfver. Pflödiga klädnad och männernas knot der. Pöfver!? Hvilken hög statsekonomisk vishet framve ej ur dessa yrkanden, de der i Gustaf IV Adolfs trumpoa tidehvart af mången trånghufvad statshushållare togos på fullt allvar! När man nu läser detta skämt, skulle man ej tro att förf. velat parodiera en och annan nu lefvande skriftställare, en och annan statsekonomisk student. Men nej, boken är verkligen skrifven och tryckt för snart 70 år tillbaka, och rekommenderas ännu en gång till vänner af ett godt skämt. Hvad der ordas om tryckfrihet, om vittra och lärda akademier, om puder, peruker och mera sådant, gäller äfven för vår tid. Vi hafva lemnat en kritisk förteckning sfver några, mer eller mindre ingripande me lel som man från olika håll hörer uppgifvas åsom suveräna antidoter mot det öfverklaade onda, och inventariet skulle kunna illökas i oändlighet. Men ett i sin grund ndeligt, moraliskt lidande kan icke botas enom yttre åtgärder, genom lagstiftning ch palliativer. Sed har alltid visat sig näktigare än lag; och ett djupt rotadt moaliskt ondt botas ej af lagstiftning och lagkipning , huru vigtiga dessa onekligen må ara. ÅAnnu mindre må man förespegla sig tt, med trollformeln af en större eller indre mängd nollor, eller ens stora siffror, unna läka samhällets kräftskador: här forrag ovilkorligen för en radikal kur andra edel, ett helande inifrån, en omstämniog f hela statsorganismen, Ett folk bevawr icke sin sjelfständighet genom jordbruk, enom handel och manufakturer allena; nu mindre g nom bränvinsbränning.4 Nej, må hvar och en söka att till lif och erksamhet inom hela vårt land återväcka inn gudsfruktan samt, i och med detsama, äfven förtroende, mod, sedlig fasthet, sterlandskärlek, sjelfförsakelse, enighet, flit, irdfrihet — se der enda och rätta vägen varaktig bot! — Och med det nyvaknade ideliga lifvet skall snart äfven näringslifet uppblomstra och gifva god frukt; med et återväckta förtroendet skall penningllgången snart finnas tillräcklig.