sammansättning. Grundämnen. Struktur, kristallisation och rådande beståndsdelar. Om bergarternas indelnin. z Om de kristalliniska skifjerarterna eller s. k. metamorfiska bergen. Gneiss, glimmerskiffer, urlerskiffer m. fl. Dessa bergarters sammansättning. Qvarts, fältspat och glimmer. Hypoteser för de kristallmiska skifferarternas tillkomst. Om de Plutoniska och Vulkaniska bergarterna. De plutoniska bergens uppkomst. Gångar. Förkastningar. Granit, Syenit, felsitporfyr, diorit, diabas m. fl. Diabasmassorna på Westergötlands öfvergångsberg. Om de vulkaniska bergarterna och de fenomener, hvilka stå i samband med dessas uppkomst. ngans spännkraft såsom orsak till de vulkaniska eruptionerna. Inflytelsen af dessa fenomener på Jordytans form. Vulkanernas utseende och det storartade skådespelet af deras utbrott. Vesuvius. Förstöringen af Herkulanum och Pompeji. De större eruptionerna från detta berg. Etna och Stromboli. Islands, Amerikas, Asiens och Australiens vulkaner. Jordbäfningar. Skildringar af dessa fruktansvärda naturfenomener. De märkvärdigaste kända Jordbäfningar. Sodom och Gomorrha. Uppkomsten af vulkanen Jorulla i Mexiko. Jordbäfninfine i Lima, i Lissabon, i Kalabrien m. fl. eta källor: Geyserna på Island, Karlsbadersprudeln m. fl. Gasutströmningar: Dödsdalen, Hundgrottan. Vulkaniska produkter: basalt, trachyt. lava, pimpsten, tuff m. fl. Om fastlandets långsamma höjning och sänkning. Den Skandinaviska halföns småningom fort: I gående höjning. Strandterrasser. Bankar af musselskal. Jättegrytor. Vissa länders upplyftning och andras nedsjunkande ännu i våra dagar. Bevis för att dylika periodiska höjningar och säkningar af fastlandet många gånger egt rum fordom i tiden. Om bergens förvittring. Bergmassornas förstöring på mekanisk väg. Deras kemiska sönderdelning. Inflytelsen på Jordytans form af dessa, sedan den äldsta urtid verksamma, aktioner. om ad Neptuniska bergarterna i allmänet. Beskrifning öfver dessa bergs tillkomst. De oerhörda massor af fasta ämnen, hvilka af floderna oupphörligt nedföras till hafvet. Ganges, Nilen och Mississippi. Uppkomsten af lågländer, deltabildningar och dyner. Aflagringar på kemisk väg medelst fällning. Tuffoch sinterbildningar. Bleke, travertin och tät kalksten. Om fossilierna. essas vigt för den geologiska forskningen. De äldsta skikterna utmärkas blott af ofullkomliga och för dem egendomliga organismer. Nya slägten och arter hafva mångtaldiga gånger följt efter hvarandra och härunder uppnått allt högre och högre fullkomlighet. På hvad sätt hafva organismurna ursprungligen uppkommit? Generatio xquivoca. arvins teori. Den mosaiska skapelsetraditionen. Korallpolyperna och dessas byggnadssätt. . Kritmassornas tillkom genom infusorier. I följd af organismernas medverkan har såväl atmosferiska luften som hafsvattnet i tidernas längd undergått en storartad reningsprocess. Död och förruttnelse. Primära formationer. Siluriska formationer. Hit höra de äldsta fossilförande skikterna. Alunskifferarternas kolhalt härleder sig från massor af hafsalger. Talrika fossilier af lägre vattendjur. Såsom de första representanterna af ryggradsdjur, uppträda bland de öfversiluriska skikterna vissa fiskarter af egendomliga former. Sverges siluriska eller öfvergångsbildningar. Devoniska formationen. Stenkolsformationen. Berg. eller kolkalkstenen. Kolsandstenen. De inom den sednare gruppen förekommande stenkolsflötserna. Dessas mäktighet och tillkomst genom förvandling af en rik fornverldsvegetation. Bevis härpå. Förvandlingsprocessen. Antracit, grafit och bergolja. Stenkolsperiodens klimat och underbart yppiga flora. Dess stora olikhet med vår tids urskogar. Djurarter under denna tid. Permiska formationen. Sekundära formationer. Triasformationen. Brokiga sandstens-, musselkalkoch keupergruppen. Koproliter. Spår efter ofantliga groddjur, Saurier och fabulöst stora foglar. Tänder efter de första däggdjuren. Uppehåll i sedimentbildningen mellan olika formationer. Juraformationen. Lias-, juraoch wealdgruppen. Liasbäddarne i Skåne. Utomordentlig rikedom på fossilier. Växter. Koraller och mollusker. Fiskar. Förfärliga reptilier. Stora flygande Ödlor. Pungdjur. Kritformationen. Dess vidsträckta utbredning. Den hvita skrifkritan, till stor del en produkt af mikroskopiska djur. De i kritan förekommande flintbollarne. — Kritbildningar i Skåne och Blekinge. Hit hörande sedimenters aflag-l. ring i djupa och vidsträckta haf. Fossilier. Tertiära formationer. Stora olikheter mot fordna förhållanden inträda nu. Karakteren af de tertiära afbildningarne. Pariser-tertiär-bäckenet. Eocenformationen. Nummulitgruppen. Brunkolsbäddarne. Deras tillkomst af förvandlade fornverldsväxter. Olikheten mellan stenkolsoch brunkolsperiodens växtverld. Fastlandets tilltagande utbredning. Solens inflytande mera märkbart. Man spårar någon klimatskilnad hos jordens olika Zoner. Fossilerna närma sig vår tids organismer. Däggdjuren tilltaga Miocenformationen. Pliocenformationen. Bland fossilierna märkas åtskilliga kolossala däggdjur, såsom Mylodon robustus, megatherium, det sibiriska mammutdjuret m. fl. Upptäckt eyemplar af sistnämnda djur med hull och här. Blutsatser häraf rörande dessa djurs natur. Hästar, rofdjur och idislare framträda. Alperna. Pyreneerna m. fl. större bergskedjor uppsköto under den tertiära epoen. Qvartära formationer. Diluvialformationen. Större delen at nuvarande fastlandet öfversvämmadt at hafvet. Isperioden. Förfärlig köld i norra hemisferens tempererade Zon. Hafsströmmarnes inflytande på klimatet. Golfströmmen. Isotermlinierna. Snölinien på bergen. Nedra glacierlinien. Sannolik D afsström från norr i Skandinaviska halföns! meridian. Följden häraf. Flyttblockens bortförande af isberg. Dessas ofantliga mäktighet och bärkraft. Isbergens uppkomst. Glaciererna och deras verkningar. Åsarnes bildning. .Snäckbankarne. Rullsten och krosssten. Akerjordens alf. Lerorna. Dessas tillkomst och sammansättning. Orsak till deras större och mindre bördighet. Nyttan atalfluckring. Bengrottorna. Stenstrups förklaring af orsakerna till benmassornas hopande i dessa hålor. Däggdjursarter, af hvilka ifrågavarande ben utgöra lemningar. Menniskoben jemte produkter af mensklig konstflit, såsom stenyxor m. m. upptäckte uti diluvialbäddar tillsammans med lemningar af de stora utdöda däggdjuren. Slutsatser häraf. Skilnaden mellun diluvium och den s. k syndafloden. Den sednare från vetenskaplig synpunkt betraktad. Dess sannolika orsak. Alluvialbildningar. De lösa jordlagren. Läetinder Delta-vildö r. Torfmossi kl öfver deras NA OA