Article Image
— I engelska affärslifvet var öfverskriftei på en artikel, hemtad ur Economist och införd 1 Aftonbladet den 27 Maj. I det sednaste num ret af Economist förekommer en fortsättning a dessa betraktelser, hvilkas hufvudinnehåll vi vilje här återgifva. Det vore en stor dårskap — an märker Economist — att låta inbilla sig, det nå on förbättring skulle inträda om bankirerna på iberalare vilkor försköte kapitaler mot vissa slags säkerheter. Bankirerna ha blott en väg att följa, nemligen den, att låna till ett slags kunder de medel som anförtros dem af ett annat slags kunder, och om någon återhållsamhet i denna utlåning skulle ega rum, så måste anledningen sökas deri, att de förra behöfva mera förskotter och de sednare lemna mindre kapitaler. Då affärerna äro flau och förlusterna i allmänhet stora samt en större kapitalsamling undantagsvis eger rum — detta har under de sednare 12 månaderna varit fallet — så inses lätt, att bankirerna icke äro rikligt försedda med penningar och kunna sålunda icke med lätthet tillfredsställa en ökad efterfrågan. Det vigtigaste momentet är utsigten för skörden. Sedan September månad 1866 har medelpriset för hvete varit öfver 60 sh. pr quarter (30 rdr pr svensk tunna), eller 5 proc. mer än medelpriset, 40 sh., som varit gällande under de nästförflutna fyra åren. Icke allenast i England, utan äfven öfverallt i vestra Europa, är spanmål dyrare än förut. , Men om den i Frankrike och Tyskland äfven skulle stiga till samma pris som i öngland, så skulle naturligtvis icke allenast våra inländska, utan också våra bästa kunder i utlandet, bli urståndsatta att göra så stora uppköp som tillförene. Ännu en svag skörd hösten 1867 skulle vara en allvarsam kalamitet. Saåvidt man har sig bekant äro utsigterna för den kommande skörden temligen goda, men torde icke öfverstiga medelskörd, sä att hveteprisen möjligen komma att gå ned till 50 sh. eller derunder. Utsigten för en riklig höskörd är deremot mera säker. Den andra vigtiga frågan är bomullsaffärernas ställning. Det har nu visat sig, att lifligheten i bomullshandeln under de sista åren till större delen varit en öfverilad spekulationsaffär. En stor del varor ha för fabrikanternas räkning blifvit sända till Indien, Australien och annorstädes, hvilka, om de än till det hufvudsakligaste blifvit upprymda, dock icke afyttrats till lönande pri ser. På alla dessa markrader finnas fördenskull större eller mindre döda förråd, hvilka först måste absorberas till sjunkande pris, innan en förnyad efterfrågan ånyo inträder. Sedan 1866 års slut ha fabrikanterna, genom arbetstidens afkortning eller arbetets inställning, minskat tillverkningen med en femtedel, och i anledning deraf har Middling Upland fallit från 15 d. till under 12 d. Medelpriset var under 1865 19 d. per E; 1866 sjönk det till 15!, d., eller 18 proc., och och om det under 1867 nedgår till ett medelpris af 11 d., så blir det 26 proc. lägre än 1866 och 14 proc. lägre än 1865. Ett fördelaktigt återupplifvande af bomullsindustrien i England är helt och hållet beroende p: återinförandet af lägre pris på råämnet. Allmänhetea köper icke samma mängd varor, då bomullsprisen uppgå till 19, 15 eller 11 d. per , som då de endast äro 7, 6 eller 5 d. Bomullsindustrien för export affärer kan icke uppblomstra till sin förra höjd förrän bomullsprisen fallit till samma points som de siodo 1861. Om den amerikanska bomuilsskörden för i år uppgår till 2,500,000 å 2,700,000 balar, så vore ett betydande steg taget till detta mål, ty om prisen sjönko blott 30 proc. under 66 år medelpris (15!2 d.), så utgjorde detta en sentlig förändring till det bättre. För det tredje kan man med bestämdhet hoppas, att jernvägs kalamiteterna så småningom försvinna; de svåraste äro redan kända och öfvervunna. Derjemte bör man ej förbise, att den stränga hushållning, om under 12 månader iakttagits, minskat produktionskostnaden på de flesta faorikstillverkningarne med omkring 30 procent samt att råämnet har blifvit billigare och arbetsönen lägre. Slutligen har hela nationen sedan ett år beflitat sig om att göra besparingar, och skulle nu skörlen utfalla gynnsamt, torde affärerna snart öja sig.

3 juni 1867, sida 4

Thumbnail