de antagna nödbevisen vill jag något litet uppehålla mig. Man hade försedt Utskottet med utdrag af diarierna vid fyra Lands-Canslieribland de dåvarande tjugufyra i riket. Dessa utdrag visade, at lagsökningarne tiltagit i antal under de sista tre åren. Men, om också förhållandet varit enahanda i de tjugu Län, hvarifrån Utskottet ej ägde några underrättelser, månne beviset ändock varit ovilkorligen säkert? Månne icke ökadt antal af lagsökningar någon gång utmärker en lifligare rörelse af crediten? Månne, det icke en annan gång kan härleda sig, mera ifrån växande lättsinnighet hos den minoritet af en nation, som sätter sig i gäld, än ifrån förlägenhet hos den idoga, omtänksamma och redliga allmänheten? Månne icke, en annan gång åter, lagsökningarna vid et Lande-Cansli kunna ökas af den orsak, at skuldfordringsmålen der med mera skyndsamhet, än förut, afgöras, då de deremot i samma mån mindekas vid domstolarna ? Månne icke antalet af mål är, i frågan om lagsökningar, hvilkas innehåll man si tillika känner, en lika origtig beräkningsgrund, som i fråga om domstolars och embetsverks drift, vär uti de tabellariska arbets-förteckningarne ettan på det ena stälJet betecknar ett tvistemål, ur hvars digra acter dagvladen kunna under flera år meddela allmänheten fragmenter, och på det andra en liten ansökning, som fordrar blott ett par minuter för at Jäsas och afgöras? Men lagsökninga-diarierna från de: fyra Länen lämnade et siffer-bevis endast för den, i alla orter af riket öfverklagade, allmänna förlägenhetens verklighet. Dess hufvudorsak hade Utskottet ännu at söka, och det uptäckte den i et utdrag af Kongl. Commerce-Collegii handelsbalance, hvilken med siffror på udda riksdalertal för hvarje år updagade, at riket förlorat genom sin utländska handel, ifrån och med 1808 tiloch med 1812, en summa af R:dr 11,788,188, som Utskottets räknemästare ökade för åren 1813 och 1814, efter egen förmodan, med 10 millioner riksdaler, så at hela förlusten under än consecutiva år skulle uppgå til omkring 22 millioner. riksdaler. Klentrogne funnos, som ansågo detta räkningeutslag innebära en omöjlighet, och som tänkte, at det omöjliga icke, i något fall, kunde vara sannt. De visste, at Bankens hela utelöpande sedelstock ej upgick til den summa, som skulle til. utländningen vara förlorad, och de sågo dock ännu Bancosedlar i Svenska händer. De förmärkte ej, at silfver nu, mera än förr, saknades uti enskilda hus. De trodde ej, at Svenske köpmän kunde stå i skuld til utländningen för 22 millioner riksdaler. Men siffrorna gällde emot alla tvifvelsmål; och den allmänna opinionen fördömde handeln. Under de förflutna åren, då Sverge, oaktadt en skenbar krigsförklaring mot England, bibehållit et neutralitets-tillstånd, hade a af dess sjöstäder, isynnerhet Götheborg, blifvit nederlagsplatser för Englands och Americas handel med en del af continenten. Freden hade derigenom blifvit bevarad; tull-intraderna, vida öfver förslagen, ökade ); exporten af svenska producter befrämjad; vinster åt de handlande och penningeförtjenster åt de arbetande classerna i kustorterna beredda. Men siffrorna i handelsbalansen visade ju tydligt, at denna rörelse varit skadlig; och hvad var då naturligare, än at deembetsmän, som befordrat den, tadlades? Det regeringssystem, som skyddat riket från alla följderna af ett verksamt krig med den makt, hvars örlogsskepp omgåfvo våra kuster; som afvärjdt våra sjöstäders möjliga förödelse, våra kusters härjning, och den säkra sperrningen af all kommunikation mellan våra hamnar; som förvärfvat statskassan och enskilda medborgare betydliga inkomster af utländningen; som til lif återkallat den inhemska industrien; detta system, ehuru vid tvenne föregående riksdagar af ständerna gilladt, fördömdes nu. Prohibitiva författningar, ehuru temligen öfverflödiga om intet mera hade funnits at til utländningen förlora, (Trader för at inskränka handeln och återgifva åt jordbruket de capitaler. som den troddes hafva dragit derifrån. Då denna reaction likväl icke kunde blifva nog skyndsam, öpnades emedlertid Banken til lån på fastigheter, och den stora andel af Bevillningen, som förut var bestämd til ersättning åt Banken för dess förskott til Statsverket, samt derigenom til en successil förbättring af bancosedlarnas. värde, förvandlades nu til en låne-fond, som uttogs af den beskattade menigheten för at, genom Bankens mäklare-åtgärd, tildelas et ringa antal af odsägare. Den Danska regeringen hyste emedertid icke en sådan fruktan, som Sverges statistiska beräknare, för transito-handeln, utmärkt i Särskilda Utskottets betänkande och i flera riksdags-memorial, såsom en hufvudorsak til den i alla delar af riket öfverklagade förlägenheten. Man hade under den förflutna tiden;hoppats, at, sedan de politiska händelserna flyttat ifrån Köpenhamn till Götheborg utbytet af colonialoch manufactur-varor emot Östersjö-producter, skulle, äfven i framtiden, denna mellanhandel kunna å sistnämnde ställe fästas, Sådant var ock den Svenska Regeringens aflägsnare syftemål åren 1810 och 1811. Men nu räknades denna afsigt öfverända. Götheborg förföll, och Köpenhamn blef åter nederlagsplatsen emellan Östersjön och Vesterhafvet. — Sådana och ännu flera blefvo följderna af en tilfällig förvillelse, som först bemäktigade sig män med de renaste afsigter, och vidare en större del af nationen. Hvad var det, som gaf denna förvillelse, om icke uphof; dock utvidgning och fart? Jo, siffrorna ur fyra lagsöknings-diarier och siffrorna i en handels;balans; de förra ledande til et ofullständigt resultat, de sednare til et orimligt. Den som skrifv:t dessa rader var en man som, särdeles hos våra konservative och protektionister, åtojutit stor respakt: f. d. statssekreterarep, landshöfdingen Hans Järta, och mycket af hvad ban yttrat synes vara liksom skrifvet just för våra dagar. Eu skilnad är dock jårsglig: jordbrukarens ställning var år 1818 ojemförligt svårare och sämre än nu, då mängden af verkliga jordbrukare, hvilka ej köpt egendom öfver sina tillgångar, har att glädja sig af säker och god afsättning till jemförelsevis höga priser. Ty vi våga antaga såsom påtagligt för hvarje uppmärksam man. med omdöme, att den mycket omtalade stora nöden hos jordbrukarne hvarken är så stor, eller så allmän, som låten är till; äfvensom att våra flesta näringar — bergsbruk, skogsskötsel, handel, fraktfart o. sg. v. — af den läng ihållande krisen lidit relativt vida mera än någonsin jordbruket, ehuru deras målsmän ej pröfvat sina lungor och andras öron så som jordbrukets sjelftagne sakförare. ) Et enskildt råd af Stats-Secreteraren, för han-. delsärendernå, meddeladt en ochannan af dem, som hade nederlagsvaror i commission vid den tid då krigsförklaringen mot England: beslöts, verkade, at innom några dagar tullen i Götheborg inbragte omkring en half million riksdaler, såsom skyddsafgift för utländskt gods, som ändock, ehuru förtulladt, sedermera, efter dess bestämmelse, exporterades til Rysland; TyskAr mA