utan att besparingar göras, der man vid föregående regleringar alltför litet sett stadens bästa till god2, synes det tillfälle, som nu yppas, icke böra försummas, Justitieborgmästaretjensten, hvilken, såsom allmänt kändt är, räknas bland ganska lugna befattningar, men det:oaktadtär förenad med högre inkomster än staten förunnar justitieråden, blir snart ledig och tillfället synes då böra begagnas för en sammanslagning af de båda borgmästarebefattningarne. Det är nemligen om handelsborgmästaren vi ofvan talat. Af dem, hvilka med fasa betrakta hvarje försök att till statens eller kommunens bästa minska antalet af öfverflödiga tjenster, skall detta förslag väl framställas såsom overkställbart derföre att de afdelningar, der de båda borgmästarne nu föra ordet, hafva sina sessioner på samma dagar. Men detta är naturligtvis lätt hjelpt, blott man ej är alltför känslig för den olägenhet, som skulle tiliskyndas en blifvande borgmästare derigenom, att han af tjensten upptoges fyra till fem förmiddagar 1 veekan. i stället för två till tre. Rätta skälet att hindra en dyliz förändring, som den ifrågagatta, ligger i den gamla regeln: Principiis obsta. Ty finge man en gång reda på, att verkligen två borgmästare ej hafva mer att göra, än äliven kan fordras af en med justitieråds lön försedd tjensteman, vore ju vägen öppnad för forskning efter hvad rådmännen på första och andra afdelningarne, hvad vice ordföranderna på de andra afd:lningarne hafva att göra, och hvem vet huru många då kunde finnas öfverflödiga. Det skulle ju kunna inträffa. att de önskade förhöjningarne kunde beviljas åt eit för göromålens skötande t llräckligt antal tjenstemän, utan att stadens utgifter behöfde ökas, utan kanske med ej så ringa besparing i hvad staaen nu påkostar sin magistrat och dess tjenstemän. Med sådavt vore ju skada, harm och förargelse. Det visade ju ej något framåtskridande. . DTOENEKSERSRINKONOST SAR EOKSSNEEN