CInsändt.) Ett ord om rofdjur och skadedjur. Man kan ej annat än förvånas, då man i Aftonbladet för den 23 sist!. April får läsa förteckninen på de under år 1866 i Falu län fällda rofdjuren. an ser deraf tydligen, huru litet vederbörande ännu understundom veta att göra skilnad mellan nyttiga och skadliga rofdjur. Der står t. ex. rytsamt antecknadt att ibland de s. k. rof. djuren äfven 23 ugglor blifvit fälda. Borde det då icke vara en snart sagdt allmänt känd sak, att ugglan, ehuru på sitt sätt en roffågel, gör så godt som ingen skada, men deremot ganska mycken nytta? Borde icke jägeribetjeningen, borde ej åtminstone hvarje jägmästare, hafva, dels ur prof. Nilssons lägesedan utgifna fauna öfver Skandinaviens fåglar, dels ock ur svenska jägareförbundets nu utkommande nya tidskrift unnat förskaffa sig mera upplysning om denna fogels lefnadssätt? Men huru länge skola gamla fördomar äfven i afseende på djurens bedömande och behandling motverka sanningen? Huru länge skall man i vårt land bemöda sig att förstöra det nyttiga, men deremot, i flera fall, vara så litet angelägen om bortskaffande eller afläggande af det skadliga?