. — Väderleken. Från Hede Kyrkoby i Her jeådalen skrifves till oss den 13 Maj: Efter en ovanligt kall och snörik vinter ä marken ännu i dag, med mycket kall och blåsig väderlek, helt och hållet betäckt med djup snö till och med qvarligger ännu till en del snö på hustaken, och åkrarne, som i regeln vid denn: tid skulle börja besås åtminstona den 18 Maj äro betäckta öfverallt med 172, 2 å 3 fots djur snö med arifvor efter hägnaderne till flere fots djuplek. Slädföret begagnas ännu obehindradt, u:om bredvid vägarne, der snön är så djup, att hästar eller karlar svårligen kunna slå sig fram; alla sjöar och elfvar äro betäckta med stark is, hvarå köres utan ringaste fara; snön upptinar icke — tvertom fryser det hårdt. Under vintern har oloflig elgjagt bedrifvits på skogarne, och ha såväl kronobetjening som enskilde personer återfunnit flere stycken dödade eller halfdöda och utpinade elgdjur; men de skidlöpande tjufskyttarne får man ej lätt reda på. argar hafva rifvit ihjäl många renkreatur från de arma lapparne, bland annat 30 stycken renar för en lapp på ett ögonblick. Från Östersund skrefs den 15 Maj: Man kan med allt fog beklaga sig ötver den rådande väderleken, hvilken är ingenting mindre än tillfredsställande. Kölden är ihållande och visar alltemellanåt ända till — 10. Vi ha endast hälften af maj qvar, och på den tiden torde näppeligen den oerhörda mängd snö som ännu betäcker marken, hinna smälta bort, äfven om lämpligt väder härför skulle inträffa, och alltså kan man ej vänta att få börja sådden före Juni månads ingång. Tiden blir sålunda kort för sädens mognad; men det är dock, gudskelof, derför icke omöjligt att få en god årsväxt, om vi få goda sommarmånader, hvartill äfven hela vår förtröstan står. — Nöden i Norrbotten. Från en sakkunnig person i Luleå har Norrbottens Kuriren emottagit nedanstående skrifvelse: Att stor brist för närvarande är å spanmål, mjöl, foder och pengar samt arbetsförtjenst inom Norrbottens län, och att derför verklig nöd råder och kommer att råda i hög grad hos en stor del af ortens befolkning, om icke skyndsam hjelp kommer, lärer ingen kunna bestrida, som känner och vill känna verkliga ställningen och som vet att sista årets spranmålsskörd, ehuru icke bortfrusen, likväl redan tagit slut för en väsentlig del af befolkningen; att fodertillgången varit så knapp och dålig, att man blifvit nödsakad slagta en mängd kreatur och många sådana svultit ihjäl; att obetydliga arbetsförtjenster funnits eller finnas; och att en stor del af befolkningen, hvaribland en mängd hemmansegare, oberäk nadt ett oräkneligt antal fatiiga, nu fåfängt vandra omkring för att söka sig sysselsättning samt föda för dagen. När nu härtill lägges, att spanmålsförrådet i länets städer, hvilket åtminstone i en icke varit stort, är uttömdt, så att spanmål eller mjöl icke fås en gäng för pengar, ) äfvensom att ingen erhåller något på kredit eller mot arbete, att vi ännu hafva famnshöga snödrifvor, samt måhända flera veckor qvar, tilldess . sjöfarten öppnas, äfvensom att ringa utsigt då l äfven är dertill, att ortens affärsmän skola hemtaga och utborga den spanmål, som erfordras, så måste det väl medgifvas att ställningen är ganska bekymmersam. Ett 8000 rdrs räntefritt lån har väl regeringen tillåtit vederbörlig embetsmyndighet utleverera till de handlande i Luleå, 1 som ville utborga spanmål åt de obemedlade, men fråga kan vara, om dermed vunnits det ändamål, som åsyftats, då lånetutlemnats utan någon sådan : offentlig kontroll från vederbörandes sida, hvarige1 nom det kan utredas, att motsvarande spanmål verkligen utborgats till obemedlade, sedan lånet erhållits, och att icke cirka 36 rdr och 10 procents ränta tagits, såsom det säges, för en del mattor mjöl, som kostat högst 25 rdr, inberäkmadt forslingskostnaden från Haparanda. Icke beiler har det publicerats hvem som erhållit medlen, så att många behöfvande allmogesmän ännu äro i gaknad af kännedom derom. Några personer, en del icke handlande, lära dock utan handelsföreningens hörande, fått lyfta medlen. Emellertid synes verkningen af berörda understöd ha föga mildrat den bekymmersamma ställningen. Men hvad är att göra? Icke kan något begäras af staten? Icke heller bör man vända sig till den välgörande allmänheten, som redan alltför ofta anlitats. Men icke heller kunna väl menniskor böra svälta ihjäl eller hänvisas till att Jefva af mossa och bark, såsom det skall hafva skett. Kommunalstyrelserna och vederbörande embetsmyndigheter skulle väl i tid bort beräkna och förutse samt söka afvärja bristen; men dels vilja många af kommunens medlemmar icke upptaga t län och ställa sig i ansvarighet för de obemedlade, dels möter äfven svårighet att i en från II penningiaarknaden afskild ort anskaffa medel. la En enda utväg synes dock finnas. Efter 1863års missväxt insamlades af den välgörande allC mänheten en rätt betydlig summa, omkringV 100,000 rdr. Om användandet af dessa medell( a h nm AA rm ms mm Ar OO har väl ingen redogörelse, såsom måhända ske bort, varit synlig, men det är dock kändt, att högst 40,000 rdr skola vara utdelade och att öfverskottet, mer än 60,000 rdr, skall vara utlånt i större summor, i afsigt att deraf bilda en fond för framtiden. Detta vore nog godt, om icke a fyra missväxtår nu hemsökt orten, samt medlen kunde undvaras; men då nöden står för dörren, 4 så är det ej rätt att spara fonder. Vi kunnaln icke heller tro, att de tdie gifvarne lemnat bi-r dragen för sådant ändamål eller. åt kommande lg enerationer, medan nuvarande lida nöd, och vi oppas att nödhjelpskomitån eller den, som disb ponerar öfver berörda medel, måtte skyndsamt öfverlemna någon större del af desamma, så attn vederbörande kommunalstyrelser må få uppköpa den spanmål, som ännu i orten kan finnas hoslgi ge bemedlade för att dermed, helst emot arbete, i oj bispringa de obemedlade och således rädda från q eländet hvad räddas kan. Vi förvänta äfven, att ortens bemedlade allmoge i sådant fall äfvenn måtte gå till mötes, äfven om den för sommaren afsedda födan skulle medtagas, helst, om pengarla: finnas, epanmål alltid kan erhållas, när sjöfarten I q öppnas. Emot invändningen, att utlånta gåfvo c medlen icke kunna i hast indrifvas, vilja vi anP ära, att en del af desamma alltid bort hållas disponibel, och att, om så nu ej är, penningarne e böra anskaffas tillsvidare genom lån af denå eller dem, som disponera öfver säkerheterna för de atlånta medlen. Från Ume skrefs den 10 dennes: En så lång och sträng vinter, som den innevarande, kan man icke erinra sig i mannaminne. Också lärer nöden och eländet vara stort uppel fjellbygden, der folket redan, enligt hvad det berättas, nödgats tillgripa hömalla och mossa till lifvets uppehälle, under det kreaturen störta i brist på utfodring. Ensamt i Bygde fjelltrakt skola 16 hästar tills i förra veckan gått förlorade för personer, som icke haft det minsta att gifva kreaturen till föda. B.rättelserna från andra trakter äro lika upprörande, äfven om man fråntager öfverdrifterna, som möjligen kunna ligga uti dem. Folket saknar födoämnen och äfven penningar för att skaffa sig sådana, och de få som ha kontanter kunna numera der knappt få köpa ett pund mjöl, emedan det i allmänhet ej finnes att tillgå. På många ställen har man till och med användt utsädeskornet till mat. Förråderna här i staden på mjöl och spanmål äro äfven uttömda, och om några dagar torde man här ej kunna få köpa ett lispund rågmjöl, som numera kostar 2 rår 50 öre om ej derutöfver, rn Mader vintorn fåtts för 10. 12 å 15 rdr, 0 Orm VA OVAN sme anrmee 2 6