UTI HHS, FLANARIKE. Statsministern Rouher uppläste dea 1 dennes i lagstiftande kåren hofvudbestäm melserna i den på Londonkonferensen st slutna traktaten och anknöt dervid tföljand yttrande: ?Den i lördags undertecknad traktaten bestämmer definitivt Luxemburg internationella ställning. Frankriko har låpg tid haft sin särskilda uppmärksamhe fäst på det oefgjorda skick, bvari denna fö: dess gränsers säkerhet så vigtiga fråga be fann sig. Preussen borde icke efter sins sednaste förändringar utanför sina gränsel utan allt slags internationel rätt behålla et militöretablissement, som utgjorde en vä sentlig anfallsställning mot oss. Liksom v hade rättighet att hoppas, att vårt vänskap liga förhållande till Preussen skulle förbe. reda en fredlig lösning, så var det ständig vår afsigt att skona Preussens rättmätiga öm ålighet och genom en europeisk fråga tillåta en lojal pröfving at traktaterna och stormakternas intressen. Genom att afgifva denna förklaring aflägsnade vi orsaken till hvarje konflikt. Vi undveko att blanda oss i de förutgående underhandlingarne mellan de europeiska makterna och sverade på alla frågor, att vi ssulle antaga hverje med vår säkerhet och värdighet förenlig lösning, som kabinetlerna kunde förorda till fredens beästande. Vi kupna icke högljudt nog uttala, huru stor opartiekhet och hvilken uppriktig önskan att genom en billig och ärofull öfverenskommelse uppnå målet för deas ansträngningar makterna ha ådagalagt. Efter ratifikationervas utvexling skall regeringen offentliggöra trektatens text. Londontraktaten ölverenstämmer fullkomligt med den franska regeringens åsigter; den ;ör slut på dea situstion, som skapades mot oss i svåra dagar och som biivit upprätthällen i 50 år; den gifver vår norra gräns en ny neutral stat, tillförsäkrar storhertigen ar Luxemburg fullkomligt oberoexde och undanrödjer icke allenast hotande anledningar till en konflikt, utan gifver äfven en ny underpant på befästandet af det goda förhållandet till våra grannar och af den europeiska freden. — Regeringen anser sig kunna lyckönska sig till dessa resultater, i det hon på samma gåvg måste framhälla, i huru bög grad izakterna ha visat sig billiga och vänskapliga mot 0ss.7 — Ministern anmärkte slutligen, att det måhända var första sången, som det lyckats en konferens att förhindra krig och bevara fredens välgerningar, och häri såg han ett värdefullt tecken till nya tendenser, öfver hvilka alla civilisationens och !ramåtskridendets vänner måste glädja sig. På Jules Favres förslag förklarade Rouher. att de diplomatiska hardlingarne skulle framläggas, när traktaten var ratificerad. Trektatens hufvudbestämmelser angaf ateministern sålunda: I inledningen heter : Konungen storhertigen har i betrak nde af upphöäfvandet af Luxemburgs förening med det fordna tyska förbundet inbiudit Österrikes, Belgiens, Frankrikes, Boo ende, Preussens och Rysslands suveräner att skicka fullmäktige till en konferens för pit sälta sig i förbindelse med storhertigdömets fulimäktige. Suveränerna ha antasit denna inbjudnisg och echälligt beslutit eiterk mma k af Islien önskan deltaga i Siorheriigen för upprätthöll de bend, son riäceomet vid buset Orsavi . itogs och togs till ef. telse. Storhertigdömet förklarades för n neutral stat, och dess neutralitet ställdes under de undertecknande rakternas gemen