mig in! Svaret blef att han ej fick det och a hon (flickan) för fara att blifva sönderslagen vågade öppna dörren. Ungefär en timma sedan gossen begärt få kon ma in hade de stigit upp och hustru Boivie gå uti förstugan, tagit gossen i armarne och släps honom öfver tröskeln ut på backen der han fic ligga en god stund i snöslasket, medan manne Boivie gått till stallet. Gossen hade då, som ho trodde, dels af mattighet och dels af köld e kunnat röra en led, utan låg orörlig tilldess man nen Boivie kom åter frän stallet, då han kl. 89-tiden medtogs in i stugan, afkläddes och lade i systerns sängplats. . På de till honom ställd: frågor om han vore hungrig m. m. ficks ej nå got svar — förmodande flickan, att gossen, son var nästan stelnad af köld, till följd deraf mista talförmågan och några timmar derefter afled. Flic kan, som tillspordes hvarföre hon icke för någon, t. ex. presten eller länsman, omtalat det fasans. fulla barbari makarne Boivie utöfvat emot gos: sen, genmälde att hon ej förstod gå till dem och för öfrigt ej vågade omtala det för någon, emedan hon var rädd för lika mycket stryk som brodern fått och dessutom hade så långt till någon slägting eller dem hon kände. Gossen hade på eftermiddagen tagits ur hennes bädd, tvättades och pökliddes andra kläder; mannen Boivie hade då yttrat: ?Nu flicka skall du göra dig i ordning och åtfölja mig till Stockhom, der pojken skall aflemnas till er mor, för att antingen der eller i Spånga socken begrafvas — och nu skall du säga som jag, att vi har samma talan, att han dött på vägen mellan Bålstad och det andra stället, det vet inte du hvad det heter; om du intet säger som jag, är du olycklig och det kan annars bli krångel utaf, så vi kan bli olyckliga.? — Detta hade dels yttrats af båda makarne Boivie hemma och dels af mannen under resan; förslaget att ljuga hade hustru Boivie gifvt straxt efter det gossen blifvit död. I närvaro af nämdemannen J. A. Berggren och orgelnisterne Gustaf och August Winqvist m. fl. tillstädeskommande personer företogs besigtning å den döda kroppen, som befanns vara till den grad utmagrad, att huden syntes nästan vara fasttorkad vid benen; vid högra ögat, ett halft tums långt kross-sår, hvilket flickan upplyste vara uppkommet då gossen sista gången lades framstupa och bastonerades på den förut omnämda stolen; öronen röda och sönderslagna, hvarå fanns flere smärre färska sår och rispor, å bakre delen af hufvudet en mängd röda och blåa fläckar, på ryggen en mängd färska sår och blånader, å ryggens venstra sida en sårfnasslig, aflång, större, rödflammig fläck, liknande slag efter en gröfre påk, å armarne en mängd sår, händerna sönder spruckna, knän och ben fulla med röda fläckar och färska sår, och att hela kroppen syntes hafva undergått den mest förskräckliga misshandel, samt företer en fasansväckande anblick, hvadan untagas kan, att gossen Amos Berthram Boivie jutit döden genom den honom ågångna missvandel. Flickan Johanna Charlotta Boivie, som afimig lera gånger varnades att icke vika ifrån sanninen och slutligen uppmanad att om något af vad hon berättat vore att återtaga eller något tt tillägga, bedyrade på sitt samvete, att allt vad hon sagt var rena sanningen och att ma-l: arne Boivie voro gossens mördare; under tillägg tt hon efter denna berättelse kände sig så lätt 1 röstet. Afträdande nämdemannen J. A. Berggren anöll att till protokollet skulle tagas, att han peronligen kände makarne Boivie och att hustru oivie åren 1845—1850 varit misstänkt och vid vartlösa häradsrätt åtalad för mordförsök å tre ersoner. Spå bv ; a by som ofvan. panga oy Joh. Aug. Daun. Kronolänsman.