afdelningen, liksom den nu nödgas undvik: instrumentexpositionen, af fruktan för dess: komponister af båda könen, som från mor gonen till qvällen undfägna med sina sy fonier och ouvertyrer, arrangerade f piano. Här se vi optiska instrumenter; men mar måste vara astronom för att kunna bedömt dessa ofantliga tuber. Hvad teaterkikar beträffar, så finnas här af så utmärkt qva lit, att de kunna föra dansösernas ben ände in på åskådarens näsa. Der på bordet stå ett lokomotiv med sin tender. Det hela ä så stort att man kan stoppa det i fickan och ändå är maskinen så fullständig, at den kan drifvas med ånga eller komprimerad luft. Der gå vi in i en salong, som är upp fylld af badattiraljer. Se hvad präktiga sa ker! Det der badkaret, som är prydt med spetsar, måtte vara ämnadt minst åt er prinsessa. Vi närma oss, men rygga ha stigt tillbaka och vända bort blicken. De låg någon i badkaret, och som vi så ha. stigt vände oss bort, så kunna vi ej göra reda för om det var en vaxbild eller er verklig prinsessa. ?Joachim uti Babylon hade en hustru Susanna?, gnola vi för oss sjelfva och vandra vidare till läkarekonstens salonger. Det första som tilldrar sig våra blickar är ett stort skåp, fullt af artificiella ögon. I denna industri äro fransmännen oöfvertråffliga; men så är det också helt naturligt att denna industrigren bör blomstra i ett land, der man har så stor benägenhet att rifva ut ögonen på hvarann. Likaså är det med de kirurgiska instrumenterna och dessa konstgjorda armar och ben, som här finnas uts ällda i mängd, Icke något folk på jorden förbrukar så mycket lösgods som det franska. Lösben, lösarmar, lösvador, lösbarmar, löshår, löständer, lösnäsor och mycket annat löst, ?som icke så ncga kan specificeras?, har bildat en industri, som sysselsätter stora fabriker. Här kan man likväl med lugn betrakia saker, som kanske en dag skola uppväcka de varmaste känslor. Se här är eft rum, der den allmänna undervisningen är representerad genom de materialier, som begagnas i de franska skolorna. Man ser här uwumärkta saker, och man önskar af allt bjerta, att detta intresse för undervisningen icke måtte inskränka sig till en lysande förevisning inför tfrimlingarne, utan gå ut att upplysa massorna som ännu famla i mörker. Man ryser vid tanken på att i Frankrike finnas sexton (16) mill:oner menniskor, com hvarken kunna läsa eller skrifva. På sköpen läsas tänkespråk, hvaraf tre ef Nepoleon HI, ett af Nepoleon I och ett ar Franklin. Den enkla amerikanarens ande bör könna sig smickrad af att få sällskapa med de två kej-erliga filosoferna. Nu komme vi till fransmännens starkaste sida, deras lyxindustri. Vi gå in i en stor salong, som strålar af guld och silfver, Kandelabrar, grupper och figurer möta blicken från a!la sidor. Fonden upptages af kyrkojrydvader af alla möjliga slag och arbetade med en oöfverträftlig konstärdighet. Der till venster stå bordsprydnader och srviser af sillfver. I allt räder en sak och elegans, hvarmed man icke kan finna något jumförligt i de andra län ernes utställningar. Bredvid denna salong är cn annan. Vid. ingån en stå fyra riddare, klädda i blanka rustningar och med dragna tveeggade svärd i sina händer. Här år kanske farligt att gå in, och det är bäst alt er ciceron först sticker in hufvudet. Nå? frågar ni nyliket, då ni ser er ledsagares upprörda ansigte. 7Hvad är det?? Något, som inte damerna böra se, så vida de vilja undvika en veckas sömnlöshet. Dessutom kan det hända att fäder och äkta männer skola förbanna korrespondenten om han för deras damer ditin. Nisemåler, som om ni vore öfvertygad om att er cicerone gerna trotsar männernas vrede för att behaga damerna, och ni skall få ha rätt för dev här gången. Så kom dä, se och beundra! Från alla sidor hör man: Präktigt! Herrligt! Underbart! Det är också rannt, ty man står bländad då man träder in i de pari iska juvelerarnee salong. Det är ett stort rum, helt och hållet dekoreradt i rödt. Rundtomkring väggarne och midt på golfvet stå skåp, fulla af ädelstenar, som gnistra på sina sammetsbäddar. Imitationer finnas här också, men det mesta är äkta, och om man kunde kalkylera värdet af dessa skatter, så skulle man häpna för de många millioner, som här ligga hopade. Der se vi en kringsvängande pyramid med minst ett tusen juvelringar. Der gunga några föglar, så stora som kolibris och kanariefäglar, helt och bållet förfärdigade af briljanter och äkta stenar. När man ser dem, så förstår man rätt ordspråket: Bättre en fågel i hand än tio i skogen. Be der ett diadem med vidhängande hårband af diamanter, rubiner och smaragder. Det är bestäldt af vicekonungen af Egypten och skall måhända pryda en af hans favoriter. Pålågelsfjädrar, blomsterbuketter, fjärilar och dylika prydnader sträla öfverallt. Äkta perlor hgga här och der i riktiga massor. I nidten sf salongen se vi ett diadem och garnityr, som förtärdigats åt kejsarinnan. Det skulle vara intressant att veta dess värde. Man kan ana att det icke är så litet, då man ser ett litet halsband af äkta perlor och diamantiås, som kostar 225,000 francs. Der ser ni en svart diamant. Den stråJar likväl så att man kan tro den vara hvit. Ett parasoll ligger der bredvid. Skaftet är af äkta perlor, jaspis och briljanter. En engelsman har redan köpt det och troligen kommer det att vigas in vid någon kapplöpning vid Epsom. I ett skåp ligga två kronor på röda sammetskuddar. Ett brokigt vapen lyser å sammeten och under står: ?Rasoherina anjaka?. Det förstår ni inte kanhända? Så vet då, att dessa kronor äro beställda åt drottningen af Madagaskar, det svarta mejestätet, som var nära att blifva af-att för det att hon tyckte för mycket om glaset.