kan derför utan afbrott användas i flera timmar. Icke heller utötvar väderleken något inflytande på dess användning. Den stråle af kulor, som rusar ut ur röret kan bäst jemföras med den vattenstråle, som kommer ur en sior brandspruta. Skottvidden rättar sig efter den kraft, som vänder skif van. Jag har varit ögonvittne till, att kulorna gått öfver Hudson-flodens hela bredd (1 engelsk mil), under det skifvan hölls i rörelse af 8 man. Uppfinnaren försäkrade mig, att projektiierna träffade på 2 engelska mils afstånd, om drifkraften vore tillräcklig. Detta gäler om den tvåpundiga maskinen eller kanonen. Den maskin, som utslungar tolfpundiga kulor, lär kunna slunga projektilerna ända till 5 engelska mil: dock har jag ej sjelf öfvertygat mig derom. Säkerheten att kunna träffa målet beror derpå, att maskinen genast blir noggrannt riktad. Har man fått riktigt sigte, så kan man skjuta så många kulor mar vill, låta dem spela mera till höger eller venster, högre eller lägre. Om sigt t är riktigt måste man på ett par minuter kunna skjuta ned nära nog en hel bataljon (!) från den ena flygeln till den andra. Blir kanonen använd mot en här, som ej är beredd derpå, måste dess verkan bli förskräck lig. Det fordras en alldeles ny taktik för att kunna motstå detta vapen. Om våra fältherrar ej i tid vidtaga anordningar mot kulsprutan, skola de komma att lida sådana nederlag som österrikarne i fjol mot de preussiska tändnålsgevären, ifall det är sannt, att Napoleon upptagit kulsprutan bland armåns vapen.