väsende; — då lät hr Reutersköld rapportera sig sjuk och blef icke bra förrän kamrarne hade afslutat betänkandets behandling. Jag ville säga några artigheter åt riksdagens upplysta laguiskott; — då erfor jag att detsamma hade förordat bibehållande af dödsstraffet, liksom alla andra vidunderligheter i vår lagstiftning, öfver hvilka utskottet haft att yttra sig. Jag gjorde mig färdig att jublande recitera vår nya riksdagsordnings första paragraf, som säger att Osvenska folket representeras af riksdegen?; — då förekommo de emensamma vot-ringarne i tullfrågorna, vilkas utgång visat att herrarne på riksdagen representera något helt annat. Öch så går det undan för undan med nästan hvarje ämne jag föresätter mig att behandla. I den smörja, hvari det vackra Stockholm sedan några dagar vandrar (men som måhända skall ha bunnit förbytas till det allra väckraste väglag innan jag hunnit få yttra mig deröfver), kan det just vara detsamma hvad man har på fötterna. Eljest är det ett knuriöst yrkande man, med en nyutkoramen liten broschyr till utgångspunkt, på den sista tiden börjat drifva, att våra skosulor hädanefter skola svängas till på ett helt annat sätt än som hittills varit brukligt. Judith förförde den assyriske fältherren Holofernes med sina sköna skor, berättar bibeln; fadren till den grymme Vitellius kunde ej utan rörelse se kejsarinnan Messalinas vackra fot; han erhöll tillåtelse att atkläda henne skorna och behöll en af dessa skor, som han alltid bar på sig och som han ofta kysste, säger Suetonius; den skäggige kossacken Kulneff drack fröken Roos skål ur bennes sko. Man kan antaga att de för: ter med hvilka dessa skösheter briljerade och de skor de buro icke på minsta vis liknade de förskräckliga figurer, som illustrera herr Nyströms bok. Af alla författare, som skrifvit om en liten vacker fot och små nätta skodon, bar ingen yttrat sig med mera hänförelse än frensmannen Reltif de la Bretonne, författaren till ?Le pied de Fanchette?. -— () 1! utbrister han, I, verldens förundran och fasa, ryktbare eröfrare, Ninus, Sesostris, Alexander, Cesar, Carolvs Magnus, Gengis Khan, dygdige Henrik IV, vilde Carl XII, och du sjelf, mitt lands bjelte, odödlige Ludvig XIV, sänken edra fanor! I hafven herrskat öfver män, som darrade för er fruktansvärda makt; och Fanchette, ung, utan namn, utan börd, men med en förledande min, ögon fulla af ljufhet, och en fot... ah bimmel! en fot, sådan man aldrig såg, så vacker är den, herrskar genom kärleken öfver alla hjertan. Om den älskvärda fru Lx säger han, att man ser henne, chausserad med en näpen toffel, ådraga sina fötter en skara beundrares blickar: med ett leende uppmuntrar denna sköna dem hon tjusat, at krigaren gör hon en Cond, af poeten en Voltaire, af prosatören en Rous seau, af musikern en Rameau, af målaren en Boucher, af alla artister stora män och af alla män tillbedjare?. De höga klackarne, som hr Nyström utdömer, äro den gode Retife förtjusning och en af hans samtida beundrarinnor har rättfärdigat hans smak. — Jag tror som vår föriattare?, säger hon i en recension öfver hans bok, att de höga klackarne medföra en dubbel fördel för qvinnorna ; den första och vigtigaste är den, att de skilja formen på våra skodon från männens, och hvilket gifver åt könet ett behag, som det eljest icke skulle ega; den andra att benet och foten derigenom framställa sig vackrare; den tredje att de gifva vår gång ett mindre bestämdt utseende; en qvinna som begagnar låga klackar har i sin gäng någonting alltför djerft, och till och med oanständigt (!). Det påstående någon tidning framställt, att gången är besvärlig med en hög klack, har icke uttalats af någon qvinna; vi veta att öfningen att gå med låga klackar är lika besvärlig för oss då vi äro vana vid höga klackar. En qvinna bör ha utseende af en sylfid, en platt sko ger henne ett materielt utseende, i stället att en hög klack i möjligaste måtto hindrar henne att röra vid jordea och gör af henne en him: melsk varelse.? Härmed ho vi lemnat vårt lilla bidrag till det fysiologiska studium man för närvarande så ifrigt och med så mycket skäl rekommenderar hos herrar skomakare. För öfrigt äro vi öfvertygade att de nya åsigterna skola vinna förtjent bebjertande af alla dem på hvilkas liktornar författaren till läran om foten trampat, då hvar och en utan tvifvel sjelf bäst bör veta hvar skon klämmer. Kurry ee