Bref från John Ericsson. (Nedanstående på engelska språket för fattade skrifveise, från John Ericsson till chefen för sjöförsvarsdepariementet, har benäget dlifvit P. T. meddelad, för art, enligt kapten Ericssons uttryckliga önskan, offentliggöras inför den svenska allmänheten :) Jag har uppskjutit att tillskrifva eder angående de många i svenska tidningar offentliggjorda meddelanden rörande sj svaret, intilldess deras författare haft tillfälle att anföra alla sina anmärkningar mot det nya systemet och planen till den nya pansarbåt, jag haft äran framlägga till eder granskning. Tiden synes mig nu vara inne att vidröra dessa offentliga anmärkningar och att underkasta dem en noggrann kritik, framhålla de många felaktiga uppgitterna och bevisa oriktigheten af de teorier, som uppställts emot det system, ni synes hafva antagit för att skydda Sverges kuster. Innan jag vidrör sjelfva frågan ber jag er till ifva att jag skrifver på engelska språ ket; men jag finner detta vara för mig det säkraste för att undvika att uttrycka mig felaktigt, helst hvad jag har att säga grundar sig på fakta, nästan uteslutande engelska eller amerikanska, och att flera citater ur offentliga handlingar, dels kongressens, dels parlamentets, samt ur rapporter från amerikanska och engelska officerure, blifva oundvikliga. Jag hoppas, att dessa skäl må anses tillfyllest rättfärdiga, att jag icke skrifver på svenska, hvilket jeg eljest helst önskat. . Enär bestyckningsfrågan är den vigtigasle, åtminstone den som först torde böra afgöras, h lst förberedande arbeten att åstadkomma kanoner för kustförsvaret redan äro började, så anhåller jag att få upptaga de na fråga, innan jag bemöter hvad motståndarne anfört angående tlet fasta och det rörliga försvaret. Resultaten af de första skjutförsöken mot pansartafla i England ådagalade tydligt, att den starkaste plana pansarsida kunde ge1 Omskjutas medelst grof kaliber och tunga projektiler, samt att pansarfartyges, tillhörande Englands fruktade med:äflare på andra sidan kanalen — pansarsgepp, hvilka så oförmodadt iframbragts — kunde be segras af dylikt artilleri. Följaktligen sparades ingen kostnad och millioner pund sterling offrades på försök att åstadkomma rofva kanoner. Märkligt var det, att Engands artillerister, med sir William Armstrong i spetsen, utan att praktiskt pröfva frågan, förkastade bruket af gjutjern och med ens begynte bygga ofantliga kanoner af smidt jer. Inom kort förvånades hela Europa af de bjerta beskrifningarne på en 13!2 eng. tums 600:p:dig kanon, till hvilken användes 90 engelska skålpunds krutladdningar. Amerika vägrade likväl att deltaga i förvåningen, Snart befanns, att den smidda materielen icke kunde uthärda de stora laddningarne, och att den ena efter den andfa af dessa så prisade 600:p:diga kanoner blef kasserad. Englands stora tillgångar och skickligheten hos dess jernarbetare anlitades förgäfves — 600:p:dingarne fortsatte att springa, några efter endast ett halft dussin skott. Följden blef, att den stora kanonen, som sades skola åt England återvinna öfverlägsenheten, måste öfvergifvas för en kaliber af 10!2 eng. tum. Denna sednare berömdes i sin ordning; men det dröjde icke länge, innan man fann, att, trots denna betydliga kaliberreduktion, man ändock icke förmådde frambringa en pålitlig smidd kanon. England ertor förödmjukelse vid dei offentligt tryck ofta upprepade berättelserna om de 12-tums smidda kanoner som sprungo. Under sidana ogynnsamma om ständigheter tog man sin tillflygt till den utvägen, att insätta en ståltub i kanonen och att ytterligare minska kalibern till 9 eng. tum och krutladdningen till 43 skålp. Den 9-tums reffi.de kanonen, (vanligen kallad the Woolwich gun?) frambragt genom detta successiva tillbakaskridande och hvars hållbarhet ännu är problematisk — är nu den kraftigaste kanon England eger och resultatet af öfver tre millioner pund sterlinge utgifter! Men, hvad som är ännu värre, denna kaliber och dess 250 skålp. vägande aflånga projektil äro alldeles otillräckliga att genomborra så tjocka sidopansar eller torn, som monitorerna kunna bära. För att visa denna kanons vanmakt behöfs endast anföras det faktum, att en 8 tums tjock pansarplåt motstått de försök, som engelska Ordnance select committee? verkställt för att genomtränga densamma med deras dyrbara stålprojektiler, afskjutna på nära båll. Mejor Pallisers ?chilled shot? är den enda, som under gynnsamma omständigheter förmår genomtränga en 8-tums plåt. Ropporten öfver skjutförsöken mot en sådan plåt backad med 18-tums tjock ek — rapporten offentliggjord i Times den 14 Sept. 1866 — meddelar, efter omnämnandet af de otillfredsställande resultaten af försöken med mr Firths stålprojektiler: ?Den sista af denna Pgsort gjorde nästan mindre verkan, än nå?gon af de foregående, och återstudsade hel från plåten, efter att hafva gjort en fördjupning af omkring 4!2 tum i densamma. Det är dock nästan gagnlöst att serievis genomgå de olika försök, som blifvit gjorda att genomtränga taflan, enär i sjelfva verket endast de skott, som skötos med Pal. ?lisers projektiler, voro verksamma.? Rap. porten fortgår derpå med att angifva resul. taten af de stålkulor, som the Ordnance select committee? konstruerat, och tillägger att deras verkan var iemförelsevis obetvd.