2 SET OBOLVEMUE DA DGMIUHRYIA SA, LE några enkla stora grundsatser, och då är tiden inne att med ens taga ett stort steg framåt. Jag tror att äfven med skolans närvarande organisation kan mycket uträttas för sakbildningens höande, som hittills blifvit försummadt. Men våra ra ständer ha så mycket tummat på skollagstiftningen, ha så ofta fordrat af den verkställande ä makten att göra sig det ena främmande belätet efterdet andra och senast bedtom och fått ett preussiskt beläte, att jag tror man för ögonblicket bör unna skolan någon tids hvila. och låta yemeå i ro sjelf försöka visa hvad hon duger till. Jag finner mig derföre, oaktadt min personliga sympati för det framställda förslaget, föranlåten att yrka afslag. Då jag här midt emot mig ser närvarande den man, som nu har i sin hand den högsta ledninpen af det svenska undervisningsver nin egenskap af folkrepresentant icke underlåt inför honom framlägga ett förhållande, somir vännerna af en tidsenlig skoluppfostran en viss grad af oro. Det klagas af många föräldrar och mälsmän i landsorterna, att när de fört till orternas högre elementarläroverk ynglingar, som de önskat införa i skolornas realklasser, ha de al Järare eller styresmän blifvit afstyrkte från att a sådana afsigter, under förebärande af den ala bildningens ringare värde i sig sjelf, eller roverkens svagare utrustning att meddela fullgod undervisning i dertill hörande ämnen; med ett ord, man har sökt öfvertala dem att läta sina söner eller myndlingar ingå på den lärda linien, som den der ensam kan meddela en uppfostran fullt lämplig och anständig för de 8. k. bildade klassernas barn. Jag har från många ovärdiga håll hört en sådan klagan, och äfven hört namngifvas läroverk, der saken egt rum. fö. Det svenska skolverket har åtnjutit för många de bevis på chefens för ecklesiastikdepartementet lär högsinnade uppfattning af dess behof och out-ve tröttliga arbete för dess utveckling, att han ej vic skulle ogilla ett sådant förfarande der det funnes. I pe Afven jag värderar högt den klassiska odlingen, su som intet samhälle kan umbära. och jag önskar söl att mitt land alltid måste ega ett iämpligt antal mi med den humanistiska bildningens alla resurser tri utrustade seglare, som kunna med heder visa den fosterländska bildningens flagga äfven på sec aflägsna haf, ehuru jag städse tror, att den anstä språkslösa monitorn är det egentliga och kraf. tiga värnet för vårt a dliga sjelfförsvar. Jag har ett lullgjor ag är fullkomligt trygg förmå att de båda bildningslinierna få åtnjuta samma for skydd och samma uppmuntran från den första de statsmaktens sida, och hyser det säkra hopp, att lär båda skola till landets glädje och välfärd fort-ma fara att tillväxa, stärkas och utveckla sig såsom j da jemnbördiga och likberättigade syskon. fin Statsrådet Carlson. Diskussionen synes gifva b j d handen, att här är fråga mindre om an lut e eller icke antagande af ett bestämdt för);g slag, än om det syfte, som legrat till grund för:detta I pel lag. och om undervisningens riktning i allmän: ni t. Sävidt detta syfte varit folkunder höjande och befrämjandet af en praktisk bildpe vid elementarläroverken, tror jag att det pe; e kan och bör vinnas. Pp år nuvarande skollagstiftning, hvilka brister lut, len än må hafva, har en väsentlig förtjenst: den gör full rättvisa åt både de arter af bildning, m i skolorna meddelas, såväl den allmänt medborgerliga som den mera vetenskapliga. Lärorkens öfverstyrelse har ock städse vid verktälligheten varit trogen denna grundsats. Det nål, för hvilket den har verkat, har varit: att vefrämja hos alla en frisk och lefvande bildning, ut framkala hos lärjungarne en fri sjelfverksamhet, som kan beherrska och använda det inremtade kunskapsmaterialet, samt att anlita den v ippfostrande kraft, som finnes hos undervisninsen. Den har velat, utan att aga grundvalarne för den vetenskaplig ga bildning, som inom nationen städse bör stå upprätt, ej minst derför itt den stärker och närer all annan, vårda och utveckla en sund och kraftig praktisk bildning, ust en sådan, som med rätta kan benämnas allnän medborgerlig bildning. Vid sträfvandet till detta mål möta likväl åtkilliga svårigheter, som bidraga dertill att det varken så lätt eller så hastigt ka innas. Dessa flerfaldiga svårigheter synas ej rätt, förr in man stiger inom skolans murar: nägra ardem stä s. Dit må räknas: att, till följd aftar a brytning vårt undervisningsväsen untar lergått, traditionerna, så mäktiga på detta fält, )om Idat sig under en äldre undervisningsform, då för ikväl Fågan nu är om verkställighet af en ny; vidare: öfverfyllda klasser, hvilka genom massan rar if lärjungar i flera hänseenden väsentligt för. sät svåra den pedagogiska behandlingen; än mera: för let otillräckliga antalet fullt bildade lärare och gif följd deraf en talrik, ung och vexlande lärarema ersonal; vidare: att behandlingssättet af de nya lhe äroämnena ännu icke är fullt utbildadt; slutji! igen: att de i många hänseenden nya förhålI! andena icke hunnit fullt sätta sig och vinna lhv asthet. tal Dertill komma de hinder, som, särskildt hvad ny eal-linien beträffar, medverkat dertill att denna bo cke kunnat hastigt vinna sin fullständiga ut-tar bildning. Först: huru ung är icke denna real till inie! Den har, i sin närvarande form, knappt oc! varit i verksamhet mer än ett tiotal af år, under ve let att den äldre bildningslinien haft egna läroI verk i tvenne århundraden. Man kan ej vänta, . att en skolform på så kort tid skall uppnå sin ulla utveckling och stadga. Hvilken början har len haft? Den har i sin begynnelse varit till endast såsom en dispens-linie, således såsom ett slags bihang till en annan linie, och först småningom erhållit en sjelfständig utveckling. Den har icke haft förmånen att någonstädes frama i fullständig, helgjuten gestalt i ett eget I roverk. Det förtjenar ock öfvervägas, hurun da icke nägonting ligger i sederna, 1 vanorna, ra; som bidrager till den ofullständiga utveckling en talare på förmiddagen anmärkt hos denna linie nö vid en del läroverk, om icke en önskan att uppor fostra sina söner företrädesvis till embetsm k haft inflytande på föräldrarne i de orter, der ine st: dustrien icke uppnått en högre grad af utveck-af ling. Häri har otvifvelaktigt legat en stark, ky medverkande orsak dertill, att förhållandena varit så olika i Wexiö, Skara, Strengnäs, emot jwm: hvad som eger rum i Norköping, Gefle, Göteborg. För att öfvervinna svårigheterna vid åstadkommande af en förbättrad undervisning, hafva fiera medel blifvit använda. Till vägledning vid undervisningen hafva ?Anvisningar och råd för lärarne blifvit meddelade. Dessa anvisningar må sjelfva vittna, om icke den praktiska bildningens befrämjande blifvit med full och jemnlik rätt afsedda. En talare har med bifall omnämnt ett den franske utrikesministerns cirkulär af år 1866, hvari den alltför långt drifna grammatiska fre analysen i de klassiska språken ogillas; i full lat enlighet dermed befinnes den i de hos oss gifna anvisningar meildelade antydningen derom, att fö den grammatiska behandlingen i sjette klassen Ila bör tr tillbaka?; att, i den sjunde, innehål. ha let af det lästa bör förnämligast afses? och ej lan mer af grammatikalisk analys förekomma, än sel m för en iiktig uppfattning oundgängligen ertö rdras; att en klar uppfattning af de gamles lif) let bör vara hufvudsyftet med de klassiska författarsty nes läsning, o. s. För att motarbeta den vidföl iyftighet hos läroböckerna, som en talare anmärkt, I na hafva arbeten blifvit utförda, som afsett både ett I Be bedömande af de ntliga läroböckerna och uppställandet af de ändamålsenligaste grunderna I fö för att utarbeta nya. Genom fortgående inspeksl: tiomer öfver läroverken söker styrelsen följa deras utveckling. Tillvägabringandet af ett samråd kv emellan skolornas styresmän lemnar dem willfälle fö att utbyta åsigter med hvarandra och sålunda rikta hvarandras erfarenhet. Tillfälle har blifvit beredt de inträdande lärarne att under ett profår förvärfva insigt och erfarenhet i det svåra uppfostringskallet, innan de på eget ansvar begynna dess utöfning, de äldre lärarne att utvidga sin af arenhet genom att taga kännedom af under-bö visningen 1 andra läroverk. Den nya afgångs(ar pröfningen, längt ifrån att uppställa en examen !å såsom mål för skolans lif, är afsedd att vara en-va dast ett enkelt uttryck af den ståndpunkt i bild8? ning, en lärjunge vid densamma uppnått; den fordrar ingen särskild förberedelse; den åsyftar te i. första rummet uppkallandet af ungdomens fö sjelfverksamhet och dess befrielse från en onödig ve lust af minneslexor. Ofta klagas deröfver, att så många ämnen läras inom vära skolor. Dessa ämnen äro likväl väsentligen desamma i alla länder, och i sjelfva verket utgångna ur tidens bildningsförhållanden. Sjelfva antalet af dem kan svårligen blifva minE dre; men den menliga inverkan af deras mång8 fald kan förekommas genom en sådan behand-t. ling, att beslägtade ämnen sammanhållas och de for ringspunkter verkligen framträda, som ega rum mellan ämnen, hvilka hafva olika syfte och benämning, ehuru de ofta endast belysa samma kunskapsföremål från olika sidor. Klagan öfver alltför stor ansträngning af lärVv jungarnes krafter har egentligen försports sedan den ordning infördes, att i samma klass hvarje särskildt ämne skulle behandlas af en särskild lärare. Deraf uppkom dels den frestelsen hosst hvarje lärare, att alltför starkt uppdrifva sittf ämne på bekostnad af alla de öfriga, dels äfven I gq benägenheten att uppdrifva det särskilda ämnets R behandling alltför långt i det enskilda. Sålunda CÅ