Re hv RN RK ET RR Re ff AR jag har i Oxford sett grekiska examensuppgifman läser. I slutet af förra året utfärdade nuvarande undervisningsministera mr Duruy till rektorerna i den klass af skolan, som närmast motsvarar vårt högre elementarläroverk, ett cirkulär, hvar; han anmärker att pojkar vid 40 till 11 år icke hafva sinne för grammatiska finesser. Jag tillåter mig utt anföra fortsättningen på originalet, för att jag ej må anklagas att hafva öfverdrifvit hans mening vid öfversättningen: Il faut navoir aucune idte de Vesprit des enfants, qui råpugne aux abstractions et aux gånåralits, pour croire quils comprennent de pareilles expressions, que vous et moi, M. le recteur, nous avons depuis longtemps oublites; cest un pur effort de Vinutilits ) and vet en hvar att den klassiska bildr heminastadd. Ja! det ärsannt, engelsockså ett cke romare, och den Idade engelsmannen läser gerna och med förstånd ett urval af grekisk on latinska författe Men denna bildning är gentlemannens uteslutande privilexiem, och ingen gosse spiller bort någon dyrbar tid med att inhemta litet latinsk formlära, som han sedan ej kommer at använda. Föröfrigt lära de klassiskt uppfostrade barnen derjemte i hemmen sundt förnuft, genom att tidigt införas i föräldrarnes praktiska n och verksamhet. Utan tvifvel förvånas ofta nog öfrer att finna parlamentstalen spickade med latinska och grekiska citater, och man måste häpna när man ser eller hör en skattkammarkansler, som icke blott i ett era timmar edrag förmår att sammanfatta detta rikes ofantliga statsbudgetutan dertill tycks hafva ett helt klassiskt bibliotek i hufvudet. Dermed tillgår dock vanligen så, att den ädle lorden eller hedervärde ledamoten om morgonen vid sin frukost tillsäger sin bibliotekarie att han om aftonen ämnar hålla ett tal i huset, och att han för det ändamålet behöfver ett antal klassiska illustrationer till satsen det är ej allt guld som glimmar?, eller det intressanta förhållandet att två gånger två är fyra, och om några timmar är det lärda broderiet färdigt att anbringas och gör sin effekt. Det förtjenar anmärkas att det ej lan tr unga bildade tyskar, som innehafvå dylika litterära kammartjenarebefattningar. Förär äfven sjelfva språkkännedomen, hos det. särdeles fullkomnad, och ter, som skuile väcka vära fiiologers förvåning, men man tar den saken praktiskt och mnöter ej derpå bort så mycken tid som vi. Tyskland är dock det förlofvade landet för allmän s. k. humanistisk och särskild klassisk bildning, efter vära begrepp. Det är detyska lärda som tillverka lärooch ordböcker för konsumtionen både i Europa och Amerika. Det är de tyska filologerna som aldrig tröttna att ånyv genomtröska de gamla manuskripternas sedan ärhundraden väl urskriftade kärfvar. Hos ingen nation är den mångsidiga skolbildningen allmännare, och hela folket har deraf tagit sitt intryck. . Tyskarne äro en företrädesvis allmänbildad na: tion, men framförallt filologer, och ville man öka en parlamentarisk församling af k lärdom: å siska us, så var 1848 års parlament i Frankfurts Pauls-kyrka i detta fall mera lysande än någon lagstiftande församling i veriden. Om detta lands klassiskt bildade statsmän och företeelserna under de sednaste åren tillåter jag mig ej att bär yttra mig. Det tyska folkets utåtst vande böjelse är ett af samtidens märkvärdigaste ): fakta. Men jag tror ej att det är en blott ideel kulturhistorisk mission, som drifver denna nation att ständigt svämma öfver sina gränser, utan att : deri ingår en ganska materiel brödfråga, som af : deras ledare skickligt begagnas. Tysklands skolor och universiteter alstra en ärlig öfverproduktion af lärdomsidkare, hvilka ropa efter bröd, ett . litterärt proleta som skulle bungra ihjäls hemma och derföre begärligt fikar efter platser t säsom prester, skolmän eller ju ÅL hvarhelst en tysk tunga kan göra sig för: : åde i öster och vester, norr och söder. Den js 1 1 J : tyska lärdomen har biifvit en exportvara, hvars rda massor betydligt nedtryckt dess le. Ölverallt i de stora europeiska ma finner man nypromoverade tyska doktorer, som med några få thaler eller gulden i fickan vandrat ut för att göra lycka. I början lida de ofta den grä ste nöd, men genom ihärdigt arbete och ytterlig försakelse — dygder, som jag önskar de kunde importera till oss i utbyte mot våra tidiga skuldsättningsvanor och ra herrskapspretentioner — vinna de vanligen narr sin utkomst och göra stundom verkligen lycka. Vare det långt från mig, att med det nu sagda vilja kasta den ringaste skugga aflöje på en ädel l och rikt begåfvad nation, som genom sin vidtomfattande spekulation och sin otroliga rdighet gjort den menskliga kulturen så stora tjenster. Men u as ideella anspråk må wvi ej likna dem. Svensken är j skapad för det hårklyfveri. s redas på andra sidan om Östersjön. Vi lro i det stora hela ett praktiskt folk, och våra fallenheter ligga ej af naturen åt det häll, dit den införda tyska skolbildningen sökt leda ess. Till den s. k. klassiska bildningen ha : vi endast rirga uppfordran, ty vårt land har aldrig varit erör r lagstiftning har ej, som Tysklands, kännt tryckningen af den j romerska rätten, och vår jord gömmer ej, såsom den tyska, skatter af romerska minnesmärken. Oc har Sverge haft högst få framstående ? klassiska filologer. Hvarken Linne eller Berze-! lius kommo långt på den s. k. läsvägen, ehuru I indå lyckligtvis togo sig skäligen bra fram i f veilden, och bland franska institutets åtta utländska medlemmar har Sverge samtidigt räknat två, om ej tre, medan vi knappast haft någon i filologiska klasgen af Berliner Academie der Wissenschaften. Jag ber nemligen att ingen måtte förvexla vår tids raffinerade klassicitet med fordna dagars grundliga beläsenhet i de romerska och älven de grekiska författarne. När Sverges adel under vårt stora sekel regerade öfver det nordliga Europa och en god del af det sydligare, då var latinet här i sitt flor; men det var ej den tomma formalismens eller den döda glosans. I Oxenstjernas skolordning anbefalles latinets stu lium för dess nytta, och i Collegium Tilustre var det ett lefvandespråk. Man studerade den tiden de romerska författarne fullkomligen pragmatiskt. Dock må man ej föreställa sig, att den tidens finare uppfostran endast omfattade latinet. Sextonhundratalets ädlingar voro dessutom väl bevandrade i nyare språk: spanskan, italienskan och holländskan, såsom våra ga familjcbiblioteker tydligt utvisa, och Hf tidens praktiska kunskaper voro de vanligen ganska väl hemmastaåde. Men meå grammatiska småsaker plågsde man sig ej särdeles; iden pedagogrska appareljen var utomordentligt enkel, och vära lärda skolgossar skulle häpna öfver ringheten af de hbjelpmedel, hvarmed i förra seklet och långt in i det närvarande många mellemmar af vårt presterskap blefvo sådana väldtga latintalare, Nu öfvas latintalandet ej mer, men sku; det stora namnet ligger ännu djup öfser vår a männa uppfostran. Det är märkligt hvad traditionen är seg. Vi fingo för några sedan ett nytt tidsenligt läroverk i de tekniska skolorna, som borde tillfredsställa ett verkligt behof. Dessa tyra skolor, ordnade med stor omsorg och försedda med utmärkta lärare och en ypperlig ma teriel, räkna, med en sammanlagd budget a 49.000 rdr, tillsammans endast 19? lärjungar, under det barn af alla stånd, ämn. Je för alla yrken, trängas i de klassiska skolorna, för att få gå åtminstone några steg på den saliggörande läsvägen?. Det är intressant nog att se, huru de döda språkstudierna ännu hafva sin bästa lighet i skuggan af domkapitlen. Af de kartedralskolorna uppfostras ungefär tre femtedelar af ynglingarne på den s. k. klassiska linjenp, i Linköping fem åttondedelar, i Skara åtta elftedelar, i Strengnäs fem sjundedelar, i We-l1 sterås fem sjettedelar, hvilken höga proportion i N TR I To af klassisk lärdom också uppnås vid Stockholms gymnasium, I Göteborg och Wisby har den medborgerliga uppfostran blifvit bättre omhuldad och står i jemnbredd med den lärda, medan den sednare i de mera industriella samhällena krympt ännu mer ihop, såsom i Norrköping till tre tiondedelar, i Örebro fem tolftedelar, i Malmö, Nyki rsvunna institutioner kunna utöfva läng tid sedan de upphört alt existera; det är utan tvifvel de gamla gymnasiernas anda som går igen omkring de gamla domkyrkorna, För sin tid, och för långa tiderymder sedan, voro dessa Gustaf Adolfs skapelser något stort och egendomligt, och erbjödo något vackert ännu i sitt förfall,, när de för snart j sedan rothöggos. Atgärden var kani; t är att man såg en stygg ch mycket torr i topparne, men deribland fanns också åtskilligt godt timmer af mogna och kärnfriska furor. Terrängen blef sr röjd, Inekrad och radsådd med tyska lärkträd. De unga skogsbestäånden äro jemna och städade, och man ser knappt en topp som skjuter öfver den andra. För ett par år sedan kunde afverkningen börja. Hvarje sommar komma statens jägeriembetsmän och utsyna hvad årligen kan atverkas. Hittills ha dessa årshyggen sett väl ut. timret är rent och avistfritt och lå