RIKSDAGEN. Andra kammarens öfverläggning angående beväringsmanskapets öfning. Försvarsutskottet hari19:de punkten föreslagit: a) att beyäringen första året öfvas 10 dagar, det andra 30 dagar och det tredje 20 dagar; b) att första årets öfning försiggår distriktvis i hemorten, men de båda andra på regementenas mötesplatser; e) att beväringen första året begagnar egna kläder samt afstaten tilldelas underhåll eller kontant aflöning under öfningstiden men ej under marschen till och från öfningsställena; att approberad frivillig skarpskytt befrias från företa årets öfning, hvarjemte sådan skarpskytt, hvilken såsom befäl användes, af staten erhåller särskild tilläggsaflöning; e) att å sjömanshus eller i magistratens rullor inskrifven beväringskyldig, som vid öfningstiden idkar sjöfart, befrias från vapenöfningar under fredstid, mot åliggande för honom att intill fyllda 35 år tjenstgöra vid sjöförsyaret, så framt han icke under beväringsålderp fyilgjort sina vapenöfningar. Diskussionen öppnades ar Hr Blanche, Försvarsutskottet,;j hvars förslag i öfrigt talaren instämt, har för den frivilliga folkbeväpningen icke gjort allt hvad det kunnat och bort göra, då det, liksom regeringen, icke kunnat efterskänka det gndra årets beväringsexercis. Dessa frivilliga hafva dock sedan sju år tillbaka klädt, födt och till en del äfven beväpnat sig sjelfva; de hafva, ehuru tillhörande andra yrken, offrat sina få lediga stunder åt militäröfning och målskjutning offrat sina få sparpenningar till upp: förandet af dyrbara skjutbanor, till bildandet af egna musikkårer med mera dylikt som hörer till en ordnad krigsrustning. Den egentliga anled ningen ull uppkomsten af denna frivilliga folk. rörelse kan aldrig nog ofta framhållas, emedan hor lägger i dagen den vackraste sidan af vårt folks karakter. Liksom England genom franska kana. lens dimmor tyckte sig förnimma en skymt aj den gamla örnen, jagande efter rof, så trodde äf. ven vi oss genom Bottniska viken förmärka er skugga af ett species af samma slag, och det behöfdes icke mera för att kalla de fredliga yrkenas män till vapen och vapenöfningar. Och när detta kunde ske midt under freden och för blotta skuggan af en fara, hvad borde icke då kunna ske, hvad har man icke då att förvänta, om fa. ran en dag förkroppsligad nalkades vår strand! Bör man ej deruti se en borgen för vårt fram tida bestånd? Har man då skäl till det missmod, den ängslan man ofta får höra? Bör man klaga öfver folkets svaghet i samma ögonblick det vi sar ett så utomordentligt prof ar Craft? Skada emellertid att regeringen eller rättare det högiv krigsbefälet icke fullt uppskattade värdet af denna rörelse. Den häfdateknare, som en gång kommer att skildra denna tid, skall, på samma gång han egnar denna storartade rörelse sin beundran beklaga att de, som den tiden hade makten, icke förmådde lyfta sig till den höjd folket då intog. Det var dock ett förslag till sjelfförsvar, utgånget från folket, men icke som en teori på pap:peret, utan som en verklighet med friska lefvande drag, Måhända hade man derpå kunnat bygga försvar, tjevligt och uthärdeligt för vårt land. Der bade åtminstone förtjent att allvar N i alla hänseenden uppmun ligen pröfvas samt N Lä tras med alla de medel som swv. till buss: De 3 S