Rättegångsoch Pollssaker. ; Oredlighet i stor skala. Förliden lördag jorde handelshuset härstädes Tottie Arfwedi on i poliskammaren anmälan derom, att anled; ing förekommit att misstänka det bolagets kasör A. Noring vore på balans för ett belopp af! ninst 164,000 rdr, samt anhöll att polisunderökning måtte anställas till utrönande af rätta ammanhanget härmed. Af sådan orsak inställde ! ig en dertill beordrad polistjensteman i Norings I vostad, n:r 37 Gamla Kungsholmsbrogatan, der nan också anträffades och sedan detta till polisnästaren inrapporterats, hölls af honom samma lag på aftonen förhör i poliskammaren med bemälde Noring, i närvaro af ett ombud för ofvannämnda handelshus. Noring erkände då, att han, som sedan år 1859 haft anställning hos bemälda bolag, efter ett par års förlopp börjat att ar firmans kassa tillgripa penningar, för att dermed bistå anhöriga. Sålunda hade han ismärre oster tillgripit omkring 15,000 rdr och slutligen jemnade han ett belopp af omkring 30,000 rdr, deraf dock en stor del utgjorde årliga besparinar å hans lön, såsom lån åt: en morbroder, landtrukaren L., som år 1862 var innehafvare af egendomen Stora Björknäs på Wermdön, och då denne icke kunde återgälda detta belopp, inköpte Noring år 1863 egendomen för 70,000 rår. Till förbättrande af denna egendom nedlade han i densamma närmare 50,000 rdr, hvilka han likaledes till största delen tog ur bolagets kassa. Samtidigt med detta köp tillhandlade han sig af samma person ett hus vid Björngårdsbrunnsgatan, för hvilket han betalte 53,000 rdr, dervid han dock icke hade att vidkännas några andra utgifter än inlösandet af tvänne inteckningar å sammanlagdt 10.000 rdr. Härförutan har Noring inköpt aktier i diverse affärer samt utlånat penningar vid olika tillfällen för återstoden af det förskingrade beloppet. Huru Noring kunnat komma på en sådan balans, kan förklaras deraf, att han icke underkastats någon kassainventering sedan början af 1865 och att han vid de föregående årens redogörelser alltid lyckats att för tillfället betäcka bristerna. För omkring 14 dagar sedan upptäcktes balansen och sedan dess hafva försök gjorts att göra upp affären i tysthet, sedan Noring till bolagets hufvadman öfverlemnat de tillgångar han eger qvar, uppgående till ett ungefärligt belopp af 71000 rår. Efter slutadt förhör i lördags förklarades Noring, som är gift och närmare 40 år gammal, skyldig att träda i häkte. (D. B.) — Stöld af en stekpanna. I början af detta år blef en arbetskarl gripen härstädes och ställd under tilltal för tillgrepp af en stekpanna, hvilkens värde var mycket obetydligt. Efter med honom hållet förhör i poliskammaren inmanades karlen, som saknade stadig bostad, i allmänt häkte och målet remitterades till rådhusrätten. Der inställd sil förbär fora gånger, erkände han swiden, uppgifvande sig heta Pettersson och vara född i Östergötland; men kunde icke förmås närmare redogöra för sina föregående lefnadsöden. Han uppförde sig, som han varit fånig och tillät sig under denna förställning att ordentligen gyckla med domstolen, som han förorsakade stort bryderi och besvär. På fråga hvar han vore född, sade han sig icke kunna erinra sig hvarken föräldrarnes namn eller orten, utan bad blott att få lägga af hem till Östergötland, så skulle han nog taga reda på båda delarne?. Han ansåg stölden af den ?välsignade stekpannan vara en sådan obetydlighet, att han icke kunde förstå hvarför domstol en fjord? sig så mycket besvär för hans skull. , Man skref härs och tvärs till pastorsembeten i Östergötland, för att få reda på hans rätta hemort; karlen undersöktes af läkare, och sundhetskollegium afgaf till och med utlåtande om hans sinnesbeskaffenhet. Åtskilliga personer, som han namngaf, inkallades och hördes, men domstolen kunde omöjligt komma till rätta med den envisa östgöten, som fortfarande vidhöll sin roll, och en gång bland annat tillät sig att skämta till och me med rättens vaktmästare, som han påstod vara Ppatron på Hörningsväs. Rätten såg sig slutligen nödgad afkunna dom i målet, hvarigenom den tilltalade dömdes att plikta för första resan snatteri. I brist af tillgång till böternas gäldande, förvandlades dessa till fem dagars vatten och bröd, hvarefter karlen, enligt domstolens föreskrift, öfverlemnades till öfverståthållareembetets för polisärenden förfogande. Här blef nu äter fråga om hans vigtiga person, då östgöten till en början vidhöll den gamla historien, bedjande att få lägga af hem?, men han har nu ändtligen besinnat sig och gjort det meddelande, att han heter Lars Johan Larsson och är son till torparen Lars Månsson i Orlunda socken af Linköpings län, hvilken uppgift befunnits sann. I afseende på sina lefnadsöden har han också gått vederbörandes önskan till mötes i en viss grad, i det att han redogjort för sina lefnadsöden till och med år 1865. Men hvad han sedandess haft för händer, tills han nu häktades, hemlighåller han fortfarande. Såsom orsak till förtigandet af sitt rätta namn under ransakningen vid domstolen, uppgifver karlen, att han, som på sednare tiden ka!lat sig Pettersson, blef förargad öfver det onödiga väsen och bråk? domstolen gjorde för en gammal stekpanna, hvarföre han föresatte sig, att man icke heller skulle komma till rätta med honom. Förliden lördags förmiddag sattes Larsson på fri fot och erhöll ur poliskassan 7 rdr till reshjelp hem. Han begagnade sig dock illa af sin frihet, ty han gick från krog till krog och anträffades på aftonen i rusigt tillstånd å Kornhamnstorg. Der tog han af en brödförsäljare en limpa, som skulle kosta 25 öre.Sedan han bitit ett stycke af limpan, förklarade han att den ej smakade bra och bjöd ut den åt en mångelska. Bagaren förföljde honom för att få sin betalning, men hotades då med stryk af Larsson. Polis kom och tog honom, och nu sitter han inne igen.