närvaro i det tyska förbundet alltid vari en anomali, beröfvades Holland den sista förevändningen för Luxemburgs afträdande, ech denna omständighet har sannolikt haft sin andel i vägran att underskrifva Luxem burgsfördraget den 5 April. Men Frankrike åberopar fördragets parafering såsom en moralisk förbindelse, som konungen af Hollend icke längre kan undandraga gig. Så förhåller sig saken, och denna på goda under rättelser hvilande framställning kan tillsvidare bidraga till orientering i frågans vuvarande ståndpunkt. Emellertid har parlamentet blifvit afslutadt, sedan det i andra läsningen eglutbehandlat den nordtyska författningen. Regeringen har genomdrifvit, att förvägrandet af arvoden åt do blifvande parlamentsmedlemmarne återupptogits ur det förra förslaget. I militärfrågan har en förlikning kommit till stånd, enligt hvilken rätten att bevilja utgifterna efter förloppet af de 4314 åren, d v. s. efter den 31 Dec. 1871 (till hvilken tid ett militäran-lag af 68,000,000 thaler för en fredsarmå af 300,000 man blifvit fast beviljadt) åter tillförsäkras parlamentet äfven i afseende på militäranslaget. Till följd af denna förlikning, hvilken grefve Bismarck i spetsen för de konservativa ända till slutet ifrigt satte sig emot, blef författningen den 16 antagen med 230 röster mot 53, således med en majoritet af 177 röster. Följande dagen, onsdagen den 17 dennes, tillkännagaf grefve Bismarck regeringarnoes samtycke. Den högtidliga afslutningen försiggick samma dag i hvita salen, och det af konungen upplästa trontalet uttryckte den böga tillfredsställelse, som verkets utförande skänkt konungen. Ännu fattos de särskilda kamrarnes samtycke. De preussiska kamrarne komma att inkallas till den 28 eller 29 1:s, och deras bifall är utom allt tvifvel. HL