koltar, svarta sammetsvästar, och små ha tar thed påragelsfjädrar uti, äro ryssar. V skulle aldrig kunnat gissa det efter kosty men, men vi känna igen dem på — lukter Ha öknens son går der stolt i sin hvit urnus. Kapuchongen är draven öfver hu vudet och man ser blott de mörka ögonei blixtra fram. Han draperar sig i sin kappa och ser ut att förakta allt i sina besegrare lands Der kommer åter en flock engelska turi ster, nordbor, spaniorer och amerikanare Men nu har ni kanske sett nog på publiken Vi gå fram genom afdelningen och stann vid en af gängarne framför något splitter hylt. Det är en fåtölj på hjul. Ea äldre dam sitter i stolen och en karl i uniforn drar henne framåt. Detta foriskaffningssät eftår öppet för hvem som helst, mot en af gift af 2 francs i timmen och med rabat om det är flera timmars promenad. Om ni hädarefier tröttnar vid våra promenader, så är det bara att reqvirera en fåtölj och det blir då icke längre frågan om hvart ni vill gå. utan hvart ni bebagar rulla. En annan nyhet är att vi tappat bort vår! system, som vi voro så stolta öfver. Vimåste säledes i dag låta allt bero af slumpen, men till nästa gång skola vi nog återfinna det förlorade systemet. Så låt oss då rulla eller gå ut i parken. Man kan numera vara säker att träfla på något kuriöst och ofta nog nägot lärorikt. Hör svajar holländska flaggan ofvanför ett maskinhus. Dörren är midiframför oss och vi gå in. Vi stå i on etor sal, med tak af las, och hvars golf är betäckt med mjuka mattor. Till höger är en maskin i rörelse och några skinnremmar löpa ut till ett par ställningar i fonden. Hvad är detia? frågar ni. Jo, det är det holländska diamantsliperiet. Vi gå frara till de svartmålade borden som stå derirad. Under glasense vi sten och sand från diamantminorna. Hvartefter man gär fram så blir materien allt renare, och till sist hinner man till det bord der de sliPpade stenarne stråla emot oss. Der finnes af en mängd olika storlekar, sådana som väga flera karat, och sådana som gå 1000 på en kerat. Der är en liten utställsisg af färdiga arbeten, deribland en näl med en di ekifva, på hvilken är graverad kejsa poleons porträtt. Det är mer än ett mästerstycke. Nu komma vi till arbetarne, full syssel ing. Först se vi rar i stora bälgskinnshandskar. diamanterna fastselta i två handt. och slipa dem mot hvarann. q trästållningar, som hvardera kringlöpande slipinrätt fastsättas i stora päronfo dj hvarefter de l:ggas mot den hastigt löpande slipskifvav. Fyra arbetare äro här sysselsatta, och hvar och en slipar på samma gäng tre diamenter. Vi vilja be en af dem go oss några fö klaringar. Ik ben tot uwe dienst, mijnhe svarar han. Minseno, det är ju rikugt äkta hollävdare. Om man tar en varm potates i mun cch talar hvilket språk som helst, så blir det hollärdska?, men som inge potates fianes få måste hollän darne gå ONVerssiio i. Hör hur de hväsa la stenarne, under det at: de få sinn blixtrande et låter som om en samling ormar stöm upp en konsert, Och de ha också en viss slägiskap med dessa farliga djur, ty liksom ormen i Parcdis rade Eva att ka på den förbjudna frukten, så rarra dieman manterna tids qvinnor på . Vi gå Ter ut i porken och from till den franska afdelningen. Der reser sig en arbeterbostad, som ser ut alt ha kommit in i parken af misstag. Kejsar: vit 20,000 francs ur sin privatkassa till hjelp för att bygga upp ifrögavarande byggning. Vi gå in och passera genom alla ngarne, som äro afdelade i små nheter, bes ående af sofrum, matsal och Kastrullerna stå i ordning på jernspiselna, bord och stolar i matsalen, och jernsängen i sofrummet. Det är bara arbetare som fattas för att bostaden rätt sku le förtjena sitt namn. Allt är inredt med så mycken smak och trefnad, att den mest anspråksfulle känner sig nöjd. Man får riktigt lust att ge sig till skomakare eller skräddare i Paris, och kanske vore det långt klokare än att skoffa sig fram på litteraturens hela is. Men vi måste pu lemuva plats åt ancra besökande och vandra vidare fram till ett hus der vi lasa: ?V på en minut? Vi gå in och stanna frumför ett bord, på hvilket stå ett par m er. Ge nu blott upp ert namn. BSättaren står färdig, och inom en kort stund har ni 100 stycken visitkort, tryckta med moderna stilar på mo: dernt perlemo papper. Nöjet kostar er 4 francs, men om man beräknar att hvarje kort spar in en visit, så har man förtjent minst fyra hundra francs. Hör hvilka toner som klinga derute. Den melodien hafva vi hört förr, men hvar? Vi skynda ut i parken och gå i den riktning, hvarifrån ljuden koroma. Det är ett klockspel, uppsatt at en klo kgjutare vid namn Bollec. Klockorna hänga i en stapel prydd af genombrutet träd. De äro omkring femtio till antalet och synas alla för åskådaren. På nedra botten är uppsatt tt slags urverk, som hvar tionde minut låt r klockorna spela en vacker melodi. Alla i parken stationerade vakter, pastejlörsäljerskor etc. sjunga för närvarande samn:a melodi, och det var derför den föreföll så bekant. Första gången lyssnar man med välbehog till de klipgande klockorna och äfven andra gängen hör man dem m d nöje, tredje gen blir man likgiltig, fjerde gäng 2 nervretande, femte odrägligt, sjette olidligt och då man för sjunde gången hör klockspelet börja, så flyr man med händerna för öronen. Lyckligtvis finns det många delar af parken och palatset dit ton-rna icke höras. Vi gå förbi några byggnader der man arbetar i hydroplastik och galvanoplastik. Den som vill kan se hur det tillgår att för: n varm j nr nm Ar nnraAARArsr IA -—2 mm io — HK vt mm OM HA och ke TO DD me silfra dessa messingsarbeten, som i vår tid användas i så stor skula, såväl på hotelle