Loxembargs botydelse i ett krig mollan Frankrike och Preussen.) Historien erbjuder icke få ex-mpel på krig, föranledda af så obetydliga oraständigheter och förda för så ringa ändamål, att de älldeles icke tycktes ståinågorlunda passende förhållande till de derför gjorda an-. strängningarne. Ju längre vi emellertid skrida fram mot den nyare tidens historia, desto mera sällan bli vi vittnen till dessa fejder, som fördes för att tilifredsställa en nyck eller för att eröfra en liten landremsa. Så mycket mer öfverraskande kunde det det derför synas, att ett krig i våra dagar hotar att utbryta mellan två stormakter om besittningen af ett litet land på 46 qvadratmil med 200,000 invånare. Man skall kanska invända, att detta skäl endast är sken bart, och att det i sjelfva verket gäller helt andra och långt vigtigare intressen såsom Rhengränsen, Holland, Belgien, nationalitetsprincipen, verldsherraväldet o. s. v. Och hvem kan väl neka, att dessa frågor under en sammandrabbning mellan Frankrike och Preussen skulle komma att spela en väsent lig roll? Vi tro dock, att Luxemburg i och för sig ocxså har en så stor betydelse för båda nyssnämnda makter, att det nog är begripligt, om dess förvärfvande eller behållande afgöres genom vapnen. Det är icke den fordna förbundsfästningen Luxemburgs vigt såsom sådan vi ha i sigte; huru starka dess verk än kunna vars, är deuna fästning långt ifrån en vepenplats af första rangen, utan det är Luxemburgs vigt i strategiskt alseende, som gilfver stader och landet en si hög betydelse. Frankrikes gränser mot norr och öster till Basel ha inalles en utsträckning af inemot 90. mil; deraf kommer på den belgiska gränsen till Longwy 45 mil, derifrån till Lauterburg vid Rhenfloden 25 mil och längs utmed denna ned till Basel, 20 mil. Den belgiska gränsen och isynpnerhet det vestra stycket till Ardennerva är uppenbart den svagaste delen af hela den franska gränsen, hvarför man också på sin tid till dess skyddande uppfört icke mindre än 38 fästningar, hvilka till en del ligga i en tredubbel rad bekom hvarandra. De flesta af dessa fästningar äro emellertid föråldrade, så att de icke längre kunaa betraktas såsom allvarsamma hinder för en inträngande fiendtlig arme; dessutom blefvo några af dem år 1815 öfverlemnade till Holland och kommo sedermera år 1830 under Belgien. Naturen ställer endast få svårigheter emot ett in:all i det mellan Paris och Belgien liggande landet, hvilket icke är genomskuret af några höga, branta bergssträckningar eller större floder, och afståndet från den belgiska gränsen till Paris utgör blot: 30 mil eller tio dagsmar scher för en framryckande krigshär. Det är derför tydligt, att Frankrike skall anse eig minst betryggadt på detta håll, och dess förnämsta sträfvan vid ett utbrytande krig med Tyskland skall derför säkerligen gå ut på autivgen att afsluta ett förbund med Belgien eller också att besätta detta laad, innan dess motståndare kommer det i förväg i detta afseende. : Den aedra delen af försvarslinien sträcker sig från Longwy vid den fransk-belgiskluxemburgska gränsen till Lauterburg vid Rben. ::et är öfver denana Jlinie som en reussisk här, hvilken har sin operationsas vid Rhen, stödd på punkterna Köln, Koblenz och Mainz, måste försöka sin inmarsch i Frankrike, ifall den icke kan taga vägen öfver Belgien. Deu kon dervid begagna fyra olika utgångspunkter från gränsen, nemligen Saarlouis, Saarbruck, Saargemind och Luxemburg. Från den lilla fästningen Saarlouis är afståndet till Paris jemförelsevis icke mycket betydligt; men vägen leder förbi den franska fästningen Thionvill vid Mosel, hvilken flod här redan är temligen bred och djup, så att;en forcerad öfvergäng öfver den skulle ha sina svårigheter. Då man icke kan begagna hufvudlandsvägen, som beherrskas af fästningens kanoner, måste man således på bivägar söka uppnå floden; men dessa vägar löpa genom en bergig. och skogrik terräng och likna långa defilter, sora lätt kunna afspärras. Den andra marschlinien öfver BSaarbräck, den 8. k. kejsarvägen, leder förbi fästningen Metz, och här möter man samma förbållande, endast i en för angriparen ogynnsammare måttstock, emedan Meiz är en vapenplats af första rangen, hvilken kan rymma en stark besättning. Från -Saargemiänd är afståndet till Paris visserligen längst, men ttll ersättning är passagen lättare, och den spärras icke omedelbart af fästningar: dock ligga både BStrasburg och Meiz så nära denna marschlinie, att en här, som rycker frav: på den, är nödsakad att betrygga sig genom starka detachemester mot de båda nämnda platserna. Innan vi ö!vergå till Luxemburg, skola vi ytterligare med ett par ord tala om den tysk-franska Rhengränsen. Härifrån är en öfvergång till franskt område förenad med