Förhandlingarne rörande den stora frågan om försvarsverkets ordnande hafva i dag börjat inom kamrarne. Den första punkten i utskottets förslag, som uttalar den åsigt, att svenska armen skall bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt af beväring, har blifvit af båda kamrarne bifallen, af den första utan votering och af andra kammaren med 116 röster mot 39. Besluten rörande denna punkt föregingos af ganska långvariga och liliga öfverläggningar, hvilka dock mindre rörde den i unkten uttalade grundsats, om hvilken de esta voro ense, än åtskilliga andra af förslagets hufvudpunkter, och synnerligast frågan om indelningsverkets aflösning. Åtskilliga talare funno sig nemligen redan vid den första punkten böra uttala sina betänkligheter mot förslaget i nämnda delar i afsigt att dermed genomdrifva en återremiss af betänkandet i sin helhet. Andra talare visade emellertid. huru genom ett sådant förfarande hela frågan skulle nndanskjutas och regeringen beröfvas tillfälle att erfara representationens tankar i ämnet på det hon vid utarbetandet af sina förslag må kunna taga dem i öfvervägande. Ett annat skäl för frågans undanskjutande, som äfvenledes i båda kamrarne anfördes, men isynnerhet i den första mera skarpt accentuerades, var, att man åt regeringen borde lemna initiativet i frågor, som röra försvars. verkets ombildning; hvarpå dock genmäldes, att regeringen redan tagit ett mitiativ genom sitt vid iörra riksdagen framlagda, men af riksdagen då icke godkända förslag, och att det derföre nu tillkomme representationen att gifva tillkänna sina tankar om de hufvudgrunder för försvarsväsendets ordnande, som af representationen omfattades, hvarefter initiativet komme att återlemnas till regeringen för utarbetande af de förslag, som hon, efter att sålunda ha inhemtat rikesdagens mening, kan finna sig föranlåten att framlägga. Efter hvad mar redan af den ifrågavarande preliminära debatten kunde finna, blir frågan om sättet för indelningsverkets aflösning en af de mest omtvistade i utskottets förslag. Fiera röster höjdes, synnerligest i andra kammaren, som funno det ianefatta en orättvisa mot den roterade jorden att ålägga densamma en lösen för befrielsen från ett onus, som man ansåg vara orättvist. Den på vissa båll rådande åsigten i detta afseende uttrycktes på samma gång klarast och mest naivt af hr And. Aug. Andersson då han yttrade sig anse, att vid ordnandet af landets försvarsväsende hufvudsakligen afseende borde fästas på lättnad för de mindre jordbrukarne?, En annan talare sökte äfven afväga mot hvar:annat värdet af det, som den ena och andra samhällsklassen har att försvara, och hvilket -tyektes, enligt hans uppfattoing, böra tagas till mätare för hvars och ens bidrag till försvarsverket. Att denoa kortsynta och trångsinnade i, p.uttning ar den stora fosterländska avgelägenheten ieke allmänt delades af kammarens ledamöter kunde man emellertid sluta af det starka bifall, som framkallades af hr Mannerskantz och frih. Gripenstedts yttranden, då de erinrade, att det icke är den jordiorfva elier de lösören man händelsevis eger, gom man har att försvara, utan att det är fosterjorden, att det är våra minnen, vår sjelfständighet, vår nationaläre, vår folkfrihet, våra medborgerliga rättigheter. Hr Sven Nilssoa, som på ett särdeles utmärkt sätt deltog i debatten, erinrade också, ati jordegarne skulle vinna en stor lindring genom den föreslagna aflösningen, och hr v. Troil anmärkte, att denna lindring blifvit föreslagen icke derföre att man ansett rätt