PDA UIPMVASIRVY GIL ULLAIG LLM BDIR VE, Av YMIG närvarande militärläroverk torde för ändamålet vara tillräckliga, om de på ett lämpligt sätt anordnas samt om de kompletteras med de åtgärder till utbildande af befäl ur beväringens och stammens leder, som ofvan blifvit föreslagna. Rörande stamtruppens krigsbildning föreställer sig utskottet, att, då man tager i betraktande svin ka folkets kända fallenhet för militära öfningar, de af landtförsvarskomitån föreslagna tiderna äro tillräckliga, för så vidt öfningarne på ett tidsenligt och ändamålsenligt sätt blifva anordnade, Åt de värfvade och garnisonerade truppernas öfningar kan i allmänhet gifvas den utsträckning, som finnes nödig. Med afseende på indelta infanteriets öfningar må utskottet hkväl tillåtas påpeka en utväg, hvarigenom en icke ringa tid kunde besparas, på samma gång som målskjutningsfärdigheten på ett lämpligt sätt förvärfvades. Såsom nu är fallet, måste hvarje soldat under regementsmötet öfva målskjutning med ett för de festa otillräckligt antal skott, hvilket det oaktadt tager mycken tid; detta skall dertill ske med gevär, som soldaten icke känner och hvilka förvaras i förråden, der de allenast med stor svårighet kunna hållas i godt skick, under det soldaten till roten blott får hemtaga sitt exercisgevär. Med anledning häraf föreställer sig utskottet, att det vore lämpl. gare, om soldaten finge hemtaga det gevär, han i krig skulle begagna, för att omsorgsfullt kunna vårda det och lära känna dess träffsäkerhet, för hvilket ändamål äfvenledes skarp ammunition dels skulle åt honom till viss mängd utdelas, dels tillhandahållas till inköp. Vid mötena skulle slutligen skjutfärdigheten utrönas allenast genom prisskjutningar,. hvarigenom mycken tid vunnes för andra öfningar. : Hvad b-träffår indelta kavalle:iets krigsbildning anses densamma numera af sakkunnige icke tillfyllestgörande, särdeles om ran tager i betraktande krigskonstens senaste utveckling samt vapnets i följd deraf dels förändrade, dels utvidgade verksamhet. Detsamma kräfver således både förlängda och noggrannare öfningar, om det, med sitt jemförelsevis ringa antal, skall kunna tillfredsställa de fordringar man derpå kan hafva. Utskottet har derföre ansett de af landtförsvarskomiten föreslagna öfningstiderna såsom de minsta, hvilka borde ifrågakomma; och detta likväl blott under den förutsättning, att K. M:t måtte efter sig företeende omständigheter bestämma öfningstidernas förändring och fördelning. Detta specialvapens utbildning i tjenstens olika delar erfordrar likväl mycken tid och måste hufvudsakligen ega rum vid vapnets depöter (exercissqvadronsplatser). Sådana finnas redan inrättade : vid de nuvarande kavalleriregementena. Skulle likväl K. M:t finna en förändrad förläggning af vapnet vara af behofvet påkallad, då torde äfven någon förändring i afseende på dess depöter erfordras; och utskottet inskränker sig af denna anledning att föreslå, a 17:0 att ändamålsenliga kavalleri-depöter skola anordnas i de olika delarne af landet. i I ett land, der försvaret skall grundas på allmän värnepligt och folkbeväpning, måste den militäriska undervisningen ingå i folkuppfostran, hvarigenom medborgaren såväl tidigt erinras om sin skyldighet att deltaga i fäderneslandets försvar, som äfven utbildas till den fysiska styrka och till den vana vid ordning, punktlighet och disciplin, som härför är nödvändig. Krigsbildningen bör följaktligen börja redan i skolan samt sedermera fortgå, tilldess den genom bevärings-: öfningarne ernått den erforderliga utvecklingen. : Stora bemödanden hafva redan inom vårt land blifvit gjorda för att i allmänna läroverken införa gymnastik och militära öfningar. Dessa bemödanden hafva likväl, i följd af bristande tiilfångan hittills på de flesta ställen måst inskränas till städernas skolor och i allmänhet till de högre läroverken. Men folkskolorna, der det ojemförligt större antalet barn erhålla sin första och oftast enda underbyggnad, hafva blott i ringa mån kunnat blifva delaktiga af nämnda unervisning. Genomgripande åtgärder måste således vidtagas, för såvidt de obemedlades söner, d. v s. den blifvande massan af värnepligtige, de som hufvudsakhgen komma att fylla armåns leder, skola få tillgodonjuta de gymnastiska och militäriska öfningar, som böra förbereda den egentliga krigsbildningen. Detta torde lämpligast kunna ske genom befälet för indelta armån, hvars lika fördelande i hela landet derigenom ytterliare rättfärdigas. Utskottet .:öljer emellertid icke ör sig, att folkskolans utvidgande i den riktningen, att densamma af barnen under längre tid och till en mera framskriden ålder än hittills kan begagnas — ett utvidgande som äfven i så många andra hänseenden vore önskvärdt — torde bli ett hufvudsakligt vilkor för att öfningarne verkligen i militäriskt hänseende skola blifva fruktbringande. Men äfven om den manliga ungdomen sålunda en längre tid kan vistas i folkskolan, uppstår dock mellan utträdet ur densamma och inträdet i beväringsåldern en lucka i den förberedande militäriska utbildningen, som måste fyllas, om icke öfningarne i skolan skola bortglömmas och sålunda förfela sitt ändamål. Flera motionärer : hafva äfven vid denna riksdag afgifvit förslag: till de militäriska öfningarnes ordnande under!. nämnda tid. Fastän utskottet ej ansett sig i nämnda hänseende kunna framlägga någon ien-. skildheter gående plan, har det dock trott saken vara af den vigt, att den bör allvarligen :behjertas, hvarföre framställning torde böra göras, att K. M:t täcktes göra de bestäm-. melser, som till ändamålets vinnande kunna vara behöfliga. Afven dessa öfningar, som borde vara obligatoriska, torde lämpligast kunna ledas af befälet vid indelta armån. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet tillstyrka, 18:0 att sådana åtgärder böra vidtagas, hvarigenom icke blott undervisning mnastik och militära öfningar varder, såvidt möjligt, i skolorna meddelad. utan äfven art efter skoltidens slut och tilldess beväringsåldern inträder, den manliga ungdomen må, på detsätt och på de tider, K. M:t, med ! änsyn till lokala förhållanden, kan: finna skäligt bestämma, samlas inom mindre områden, för att af dertill förordnade instruktörer i dessa öfningar ytterligare utbildas. Att bestämma det mått af krigsbildning, som vid beväringsöfningarne bör gifvas åt massan af värnepligtige, på det de tillsammans med stammen skola utgöra fullt krigsdugliga taktiska afdelningar, hvilka med hopp om framgång kunna upptaga striden med krigsvanda fiendtliga trupper, är i sanning en ganska grannlaga uppgift. ÅA ena sidan svenska armens öfningar i allmänhet, och särdeles beväringens hittillsvarande, så ringa i förhållande till de flesta utländska armåers, att någon jemförelse knappast kan komma i fråga, hvarföre hvarje militäriskt bildad person måste yrka på deras betydliga förlängande. Men å andra sidan är ännu bland befolkningen motviljan mot ökade öfningar så stor, samt föreställningarne om den tid, på hvilken verklig krigsbildning kan vinnas, så dunkla och outredda, att man Ånappast kan hoppas på några större eftergifter i detta hänseende. Nekas kan visserligen ej, att såväl öfningarnes dyrbarhet, som näringarnes beständiga behof af armar, hvilka under ett hårdt klimat af en karg natur skola frambringa lifvets nödtorft, hos ett mindre rikt folk göra öfningarnes korthet till en nödvändighet. Ej heller torde kunna bestridas, att en armå, som blott är afsedd till landets försvar, hvarvid den alltid till sin fördel kan beräkna terrängens beskåffenhet, befästningskonsten och en noggrann kännedom af trakten, möjligtvis kan erfordra en mindre krigsbildning, än armeer, som städse skola vara färdiga att strida i aflägsna länder. Afvenledes torde några eftergifter i fordringarne på öfningarnes längd för den värnepligtiga massan kunna göras, i