DE OSYNLIGA I PARIS, ) AP LVUSTAVE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Den unga qvinnean lät en rörelse af otålighet undfalla sig, som visade hur litet hon var herre öfver sig sjelf, och sönderslitande en näsduk af valencieonespetsar, hvars värde skulle räckt att lefva på ett helt år för någon fattig sate, kastade hon bitarne i kaminen, ?Ni är odräglig?, utbrast hon. Liksom fordom, grefvinna. Fordom, då ni behagade... reta mig, kallade ni mig icke grefvinna.? Min fru... låt mig tro att jag lyckats glömma ert namn.? Ni har rätt, min herre, och det är icke för att upprifva den längesedan slocknade askan som jag bedt er att följa mig. — Ni vågar icke säga: så mycket bättre, men ni tänker det, jag ser det, jag är säker .. oi, tillade hon koketteraude. Hermosa !? svarade grefven. Detta namn undföll hans läppar, utan att det varit hans afsigt att uttala det. Kreolskan qväfde ett utrop af triumf. En stråle af glädje upplyste hennes ansigte. Hon begrep, att det fö:flutna var ännu icke ufplånadt i djupet af grefve Warrens hjerta. Alla band voro ävnu icke brutna emellan dem. Men hon hade att göra med en stark motståndare. Sedan felet var begånget, gjorde grefven ) Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23, 24, 27, 20—39, 12, 44, 45, 48—50, 53—57, 59, 61—63, 66-68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 84, 87—89 och 91 (A).