den i de bestående landsförfattningarne och regeringarnes behof att se sin verksamhet uppburen af tyska folkets bifall. Vi alla som bidragit till åvägabringande af det nationella verket, de förbundna regeringarne såväl som folkrepresentationen, ha beredvilligt bragt offer af våra åsigter och önskningar, och vi kunde göra det i den öfvertygelsen att detta offer är gjordt åt Tyskland och att vår enhet var detsamma värdt. I detta allsidiga tillmötesgående, i motsatsernas utjemnande och öfvervinnande ha vi tillika en borgen för en ytterligare fruktbärande utveckling af förbundet, med hvars afslutande äfven de förhoppningar som vi ha gemensamma med våra bröder i SydTyskland ryckas närmare sin fullbordan. Den tid är nu kommen då vårt tyska fädernesland genom sin samlade kraft är i stånd att värna sin fred, sin rätt och sin värdighet. Det nationella sjelfmedvetandet, som i riksdagen funnit ett upplyftande uttryck, har i alla delar af det tyska fäderneslandet erhållit ett kraftigt återljud. Men hela Tyskland är i sina regeringar och sitt folk icke mindre enigt. derom, att den återvunna mnationala makten framför allt har sin betydelse i betryggandet af fredens välsignelser. Arade herrar! Det stora verk, till hvars genomförande Försynen förunnat oss att bidraga, går nu sin fullbordan till mötes. Folkrepresentationerna i de särskilda staterna skola ej neka sitt författningsenliga bifall till det som ni tillsammans med regeringarne åstadkommit. Samma anda som här lät uppgiften lyekas skall äfven der leda rådslagen. Så kan då det nordtyska för bundets första riksdag afsiuta sin verksamhet med det upplyftande medvetandet att fäderneslandets tacksamhet följer henne, och att det verk hon uppfört skall under Guds beskydd erhålla en för oss och kommande slägter välsigneiserik utvecklin.. Gud välsigne oss alla och vårt dyra fosterland !? Församlingen följde trontalets uppläsning med spänd uppmärksamhet. Då konungen nämnde de förhoppniogar som man delade med bröderna i SYyd-Tyskland, blet bifallet högljudt; det stegrades ännu mer då han med kraftig stämma betonade att Tyskland skulle vara i stånd att häfda sin fred, sin rätt och sin värdighet, och bravoropen förnyades då k nungen straxt derefter tramböll — att den tyska sationens återvunna makt framför allt hade ein betydelse i fredens betryggande. veg SYD-TYSKLAND. Regeringen i Munchen har, som ett telegram berättat, afeändt en af de högre embetsmännen inom utrikeskabinettet, grefve Tauftkirchen till Berlin i en särskild beskickning. Om ändamålet med denna mission gå flerahanda rykten. Ett af dem vill veta att han är bemyndizad att unde-handla om uppställandet af en baiersk armåkår af 30,000 man. Då grefven sedermera begifvit sig till Wien, ser det dock ut som ban snarare hade i uppdrag något bemedlingsförslag än afslutandet af något militärfördrag.