för honom fasaväckande namnet på den fjerde af hufvudstadens representanter i första kam. maren nämnes. —e Generalpoststyrelsen har nyligen meddeJat en resolution, som väcker rätt mycken öfverraskning, helst som man på sednare tider blifvit van att från denna embetsmyndighets sida fiona eti beredvilligt tillmötesgäende i hvad som rört allmänhetens och trafikens intressen. Det bruk har blifvit alltmer och mer allmaänt, ati pennimgremisser ä posten använda frimärken till fyllnad i såduna summor, som ej slutat sig med jemna riksdalerstal. Till sådana liqvidationsutjemningar hafva ofta begagnats trimärken af valörer, som . mera sällan användas i den vanliga korrespondensen, och de trafikerande, som mottagit sådana, hafva derför å postkontoret utbytt dem mot de vanligast använda 12-öres märkena. Ett såd:nt utbyte bar också utan invändning fått ega rum, tills för någon tid sedan vederbörunde frimärkesförsäljare plötsligen vägrade att vidare tillåta detsamma. Med anledning bärat vände sig en härvarande betydande fabriks firma till generalpoststyrelsen med en framställning om att ett så beskaffadt utbyte af frimärken måtte fortiarande varda firman tillåtet. Besynnerligt nog resolverade poststyrelsen med anledniog häraf, att ?då, om än, såPgom sökand-n förmält, tilitälle till postfrimärkens utvexling förut funnits, rattighe ten till en sådan utvexling icke blifvit allmänheten genom någon törfatining tiller?känd eller bestyret der ned af k. styrelsen Pnågon dess underlydande ålagdt; utan, der Pyexling medgifvils, sådant berott af tjenPgtemännens frivilliga tillmötesgäende af framställd begäran, samt k. styrelsen, eiter ?yunnen kännedom om den utsträckning Pyexlingssökandet numera antagit, fonuit nödigt att till förekommande 21 såväl portofrimärkenas derigenom antydda mjissbru?kande till andra än det för dem ufsedda ändamäl, som tjenstemännens förhindrande ?1 sing. göromål, förklara frimärkesutvexling ej böra posttjenstemännen fsäsom skyldighet åläggas?, så fann sig styrelsen nu icke kurna med anledning af den nämnda firmans hensiällaa vidtaga någon ätgärd. Det må ega sin rikvghet, att posistyrelsen icke ålagt vågon sin underlydande ett så beskaffadt bestyr, som den här ifrägavarande vexlingen vch att således vederbö raude tienstemän icke begå nägottjenstefel då de vägra utt vidare betjena allmäcgheten med frimärkesvexliug : men högst besynnerligt förefaller det att poststyrelsen, i stället att, då dess uppmärksamhet blifvit fästad på förhållandet, vidtaga någon åtgärd hvarigenow tralikanternus billiga anspråk i detta hänseende kunnat vinna atseende, tvärtom uttalur ett slags ogillande af frimärkenar användande vid liqv och stämplar detsarama såsom ett missbrukande? at desem ma. Sedan frimärkena infördes hatva de i alla länder blifvit ett vid liqvider ofta an Vvändt skiljemynt, så bar det äfven gått här men det vorde vara vår k. svenska generalpoststyrelse förbehållet att ha gjort upp täcsten att detta inneiattar något missbruk Dä ett frimärke blitlvit mot kontanta pea ningar inköpt, mätte väl detsamma va egarens välftångna egendom, som han är berätvigad att använda såsom honom godt synes, utan a!t det tillkomraer någon att beteckna det ena elier andra an.äcdningssättet såsom missbruk. Och minst skulle: man vänta, att postsiyrelsen skulle vilja lägga något binder i vägen för frimärkenas användande till skiljsmynt, ty det är klart att ju vidsträcktare en sädan användning bleive, desto större fördel skulle posiverket deraf skörda, Cels genom den räntevinst, som postrerket hade på de för dem inbetalda penningarne, dela, och förnämligast, deri gevom att ett ganska stort antal postmärken skall under en sådan användning förkomma. Med en mera allmänt utbredd användning af frimärken för liqviders utjemnande, skulie af nämnda Anledning vinsten helt säkert blifva så betydlig, awt det väl kunde löna sig alt gifva någon ersättning åt den, som hade bestyr med vexlipg på postkontoret, ifall eljest postfjenstemännens göromål äro vid deras uoställning i postverkets tjenst så noggrannt utstakade att poststyrelsen icke tilltror sig ait åt någon anvisa detta obetydliga pius i äligganden. Säkert är, att om man iafioner sig å postkoaotoret för att köpa ett antal frimärken af en viss valör, och msn vill i stället för pengar betala med frimörken af andra valörer, det förefaller ganska egendomligt att postverket icke ske.ll vilja godkänna dessa såsom betalningsmedel. Poststyrelsens oginhet lärer emellertid svärligen kunna förebygga det förmenta missbruket. Ty då det blir bekant att frimärken af större valörer ej längre få mot andra utbytas, och att de således ej äro lämpliga att vid remisser använda, har man den enkla -utvägen nära till hands. att i stället skicka motsvarande belopp i 12 öres märken, hvilka mycket lätt kunna hvar som helst antiogen användas eller bortvexlas. —— — Underdånighet? statsmakterna emellan. Man läser i Norrlands-Posten följanr e riktiga reflektioner: Man väntade ej utan skäl att en hel kop surdeg skulle bortrensas inom representatio nen efter införandet af det nyastatsskicket, och utan ivifvel har det också inträffati ett och arwat afseende, hvaribland de många onödiga helsningstalen vid riksdagens öppnande blifvit reducerade till måttligt antal. Meda skäl kande man äfven hafva väntat att i,om representationen slippa höra talas i motioner, utskottsbetänkanden och diskussioner om någonting l.ka så osmakligt, som still sin innersta grund oriktigt och obehörigt som Iiramställninger om en ?underdånig skrifvelse? från den ena statsmakten till den andra, nemligen från folkmaktens representanter till regeringsmokten — ty den motsatta ordningen kommer naturligtvis icke ND ör a an