UTRIKES FRANKRIKE. Den förklaring, utrikesministern Moustier afgaf i lagstiftande. kåren den 8 dennes i Luxemburgfrågan, var, enligt ett lelegram till Berlingske Tidend, af följande innehåll: Kejsaren har uppdragit ät mig att upplysa er om den Luxemburgska frågans ställning. Regeringen är öfvertygad om att Frankrikes sanna och varaktiga intresseligger i upprätthållandet af freden i Europa. Frankrike har i afseende på de internationella förhållandena låtit sig ledas af fredliga tänkesätt och har icke af egen drift bragt den Luxemburgska frågan å bane. Den obestämda ställning, hvari Luxemburg och Limburg befunno sig, föranleade konungen af Nederländerna att taga initiativet med att vända sig till Frankrike och detta hade till följd, at: de båda suveränerna utbytte siva tankar rörande besittningen af Luxemburg. Dessa föregående förhandlingar hade ännu icke någon officiel prägel, då den preussiska regeringen efter en förfrågan från Holland åberopade de föreskrifter, som innehållas i 1839 års traktat. Vår ledande politiska princip trogna, uppfattade vi möjligheten af denna territoriella utvidg