Att skogsstyrelsens framställningar ej varit obefogade, torde bäst bevisas deraf, att den sednare af dem erhöll det godkännande som, derest detsamma förut meddelats, hade förebyogt all förlust, och ait skogsstyrelsen ej varit afvog mot auktionssystemet utan tvärtom, synes framgå af styrelsens år 1862 afgilna förslag, hvaruti säsom regel för afyttrande af virke från kronans egna skogar antoges just detta system, till hvilket allt aflåtande af virke för kronans räkning efter hand, som dessa skogars områden voro eller blefvo bestämda, skulle öfvergå. Förslaget att bibehålla stubböresprincien och företrädesrätten åt den jordbrukande befolkningen till skogsutsyningar å de oafvittrade markerna hade sin grund dels i dessas natur af allmänning, hvaruti denna allmoge ansetts ega delaktighet jemte kronan, och dels uti allmogens häfdvunna begagnande af denna utsyningsrätt för en välbehöflig binäring, och just till förhindrande af allmogens utaf Aftonbladet med skäl klandrade betungande med lösen för utsyningsresolutioner har skogsstyrelsen före. slagit att den jordegande allmogen socknevis skulle ege att samfäldt förena sig om utsyningarne, hvarigenom ett enda utslag kunnat erhållas i stället för flera hundrade för hvarje socken. För den händelse deremot att ej sockne: männen ville begagna sin utsyniogsrät skulle, enligt styrelsens förslag, jemväl ? de oafvittrade markerna virket för kronan: räkning å auktion försäljas. Att skogsstyrelsen uti sitt förslag fästa sådana vilkor vid virkesauktionerna och be stämmandet af stubbörebeloppen att förlus för kronan omöjligen skulle kunna uppkom ma, torde ej böra anses såsom ett fel i skogsstyrelsens sida. Stockholm den 3 Mars 1867. A. E. Ros.