aktum, att hvarje afrättning är 1 stand att ;tlocka en ofantlig mängd åskådare, tillhöb; ande alla samhällsklasser, är ett bevis på b n lika egennyttig som oförklarlig kunskapsm ;rift. Den står dock icke isolerad, ty dessJ6 ära slägtskap med romarnes passion för li rladiatorspelen och spaniorernas för tjur-ft äktningar ligger för öppen dag. Mävgaln vilja påstå, att den i grunden skall vara en vttring af menniskans rofdjursnatur, men jelf väl den helt visst icke vidkännas detta ursprung. Öm nu en liten fläkt af denna unda någon gång skulle kunna blanda sigf ned vivisektorns eller åskådarnes vetgiriget? Ingen dödlig torde med säkerhet kunnaln svara härpå; men en vink om möjligheten an tilläfventyrs framkalla en sjelfpröfning, som i sin tur torde föranleda en eller annan väntad upptäckt. Emellertid må hvar och en gerna tillfredsställa sin vetgirighet, huru han för godt finner; allenast han gör det å egen risk. Men söker någon en sådan tillfredsställelse på andra lefvande varelsers bekostnad och på ett naturvidrigt sätt, då har man rätt att frå a, om målet är nog stort och nog vigtigt för att kunna rättfärdiga hans förfarande. Det är, såsom man vet, en lätt sak alt skära breda remmar af andras skinn, och det vore måhända ej otroligt, att mången vivisektor, som på allvar talar om vetenskapens. gränslösa rät tigheer, skulle helt hastigt komma på andra tankar, i fall han skulle för egen räkning erfara om ock blott en tusendedel af de smärtor han med den största kallblodighet i verlden kan tillfoga djuren. Men nu är det uppenbart, att om för mensklighetens och samhällets intressen offer måste göras, detta alldeles icke vill säga, att vetenskapen utan alla vilkor och inskränkningar, det vill säga, hvilken vetenskapsidkare som helst och för belysning af hvilken fråga som helst, kan tillåta sig hvad som i och för sig medgifves vara ett ondt och, utöfvadt af den enskilde, är ett påtagligt brott. Tror man att vetenskapen skall finna sig hedrad af en: sådan dyrkan, eller rättare afgudadyrkan? Eller skall hon ej snarare med afsky vända sig bort från de offer, man sålunda bringar henne? Visserligen var det iforntiden icke sällsynt — och hos åtskilliga vilda folkslag förekommer det ännu i dag — att man egnadel sina gudomligheter blodiga offer, men man dödade offren utan vidare, och om någon gång ett långsamt pinande ingick i offertjensten, har sådant med skäl ansetts beteckna en utomordentlig grad af råhet. Har man rätt att göra vetenskapen till en sådan udomlighet, hvars offer ej blott skola blöda, utan lefvande sönderstyckas, gällde det ock blott att tillfredsställa den förmenta udinnans minsta vink eller förvändaste in fall? Och sedan inqvisition och tortyr ej mera tillåtas för att ur qval och dödsångest frampressa bekännelsen om hemligheter, hvilka ju också på sin tid föregåfvos vara af yttersta vigt för samhället och menskligheten, så skulle man hafva qvar en ej blott laglig, utan med namnet vetenskap hedrad tortyr, för hvars användande ej behöfdes annan dom och rensakning eller öfverhufvud annat bemyndigande, än den fullmakt, som hvem som helst, när han så för godt finner, skulle ega att sjelf utfärda åt sig i vetenskapens namn. ånne ej vetenskapen väntar mera af menniskoförståndet än af tortyren? Huru hade fysiologien kunnat hinna den ståndpunkt, hvarpå den befann sig, innan vivisektionerna kommo i farten? Förmodligen genom att begagna, jemte den hjel anatomien hade att lemna, de tillfälJen till iakttagelser, som sjelfmant erbjödo sig. Nu har man ej blott samma medel att tillgå, hvilka dessutom sannolikt förekomma i vida större antal än fordom, utan man har derjemte de tusentals vivisektioner, som redan blifvit anställda. Och ändock skul!e vetenskapen hafva intet att göra, om hon ej finge defmed fortfara, och med fördubblad ifver! Ar då verkligen allt det materiel, man under tidernas lopp samlat, fullständigt bearbetadt, fullt begripet, så att ej ett enda steg videre kan tagas utan med knifven i hand? Bevärdigar naturen ej numera menniskoförståndet, som hittills gällde för alla vetenskapers hufvudorgan, utan blott kniiven med något svar? Det är dock icke troligt, oeh det Jönade väl mödan, att försöka, om så förhåller sig. Det första försöket kunde lämpligen göras med att inskränka vivisektionerna inom deras tillbörliga gränser, och se efter, om ej resultatet ändå kunde blifva lika godt eller tilläfventyrs bättre. Under tiden torde nya och Pättre medel kunna upptäckas — några sådana finnas ju redan? — att utan ekada för experimentets ändamål göra djuret okänsligt för smärtan, då det sönderskäres. Då vore tiden inne -— men först då — att öppna fältet för hvem som helst; då kan man tillfredeställa hvilken nyfikenhet som helst; då kan man repetera samma experiment för tusende gången utan annan afsigt än att bara se eller visa något intressant — och ingen skall hålla sådant för skändlighet. Det är sannt, man svarar härpå helt enkelt: känslan har ingenting att säga vid gröfningen af vivisektionernas befogenhet, och den som ej ken hindra henne att göra sig hörd, förråder bristfälliga insigter och joskränkta vyer öfver naturen och memvi skans plate i densamma?. Jag måste doch högeligen betvifla, att den vy öfver natvurer är stor och riktig, som i hela skapelsen en: dast lyckats upptäcka menniskan, eller met andra ord, som med förbiseende af den store omisskänliga frändskapen mellan menniskar och djuren ändock dristar förklara den förr: för Gud och de sednare för rättslösa: heller torde det vera det rätta känneteckne på djupa insigter, att först med naiv non ehalans gå förbi sjelfva grundsaisen, likson kande men faga den huru som helst, oci hvar och en tolka den efter sitt iycke samt seden vid tillämpningen helt och bålle utelemna ett af frågans allravigtigaste mo menter. Nu är emellertid för frågan om vi visektionerna känslan ovedersägligen ett så dant hufvudmoment. Vore nemligen åjure utan känsla, eller hade menniskan ivgej pligt att erfara hvad man kliar medlidande så kunde något tal om befogeuheten af hvil ket förfarande som helst mot djuren ej en uppstå. Medlidande är, såsom hvar me wet, känslan af smärta vid och i följd afe; annen varelses lidande; och öfverallt de Rs TA RE nt RA NG oem mm — — xX x1 ———m— — —— MM 00 KG MD RR 0 RA