stlvu al uc Stunder, IOr nyllsas riIKtUSnet jag har att åberopa en af den fysiologiska vetenskapens egna mäålsmän — kallas oförsvarliga. Härmed torde befogenheten af mitt ofvan anförda yttrande tillfylest vara åda-l. galagd; men de br Holmgren i två sednarej. artiklar rörande samma ämne (införda util Aftonbladet för den 8 och 12 Mars) velat, såsom mig synes, i strid med sina förut uttalade åsigter, utsträcka gränsen för de berättigade vivisektionerna till alla dem, som anställas för vetenskapliga ändamål, och detta utan vidare vilkor; och då till stöd för denna utsträckning blifvit anförda skäll som, oaktadt den vigt de i andra afseenden kunna ega, likvål ingalunda göra tillfyllest för ändamålet, har jag ansett mig ej kunna underlåta att egna ett och annat af dessaj skäl en närmare granskning. Hvad då först angår det påståendet, att) det vore ?omöjligt att kontrollera uppgiften om ett fysiologiskt fenomen, utan att ha sett det?, hvartill vidare fogas det förstärkande tillägget: ett experiment måste med ett annat experiment kontrolleras?, så är det påtagligt, att ett fullständigt genomförande af denna grundsats är en ren omöjlighet, enär raden af experimenter sålunda måste bli oändlig. Skall man förfara kritiskt, så får ju ingen sats antagas för riktig, som man ej sjelf pröfvat. Men huru långt förslår för en sådan pröfning en studiikurs på omkring 100 timmar? Skall man åter föredraga en lärosats på tjugo kritiskt, men de öfriga dogmatiskt, då ar åtminstone ej något allvar med den kritiska metoden. För öfrigt är det, enligt min tanke, ett alldeles felaktigt påstående, att man ej skulle kunna ega en ganska god och äfven för de vigti aste ändamål tillräcklig kännedom om annat; än hvad man sjelf sett. Illa skulle det då vara bestäldt med geografiens, med -historiens och många andra vetenskapers tillförlitlighet. Och huru skulle sjömannen, för hvilken ett ganska litet misstag gäller lif och egendom, våga sig bort till aflägsna farvatten, om han ej på förhand egde en säker kunskap om vägen? Ja, ville han uteslutande lita på sina egna ögon och ej bega2na sig af hvad andra inhemtat, så skulle han under hela sitt lif ej komma nå fe få mil utanför hamnen, ty huru obetydig blefve ej den rymd, som han sjelf förmådde fullt genomforska? Är ej förhållan det detsamma i alla kunskapsgrenar, som stöd a sig på erfarenheten? Finnes det ej en ofantlig mängd fysikaliska rön, som biott å vissa ställen och under vissa omständigeter kunna göras, men hvilkas resultater det caktads anses lika säkra ändå, och gevom beskrifring blifvit så tydliggjorda, att ingen sätter i fråga att göra om dem? Finge man deremot icke skänka förtroende åt andras rön, så skulle, då en enda menniskas lifstid ej ken räcka till för att repetera alla de experimenter, som r: dan i den vida verlden blifvit gjorda, vetenskapen hindras att taga eit enda steg framåt. Dessutom får ett utför t experiment sin förnämsta kredit deraf, att den eller de, som anställt detsamma, haft förmåga att anställa det rätt och att rätt tolka det. Ar det verkstäldt en gång med nödig omsorg och af fullt kompetente personer; äro vidare; proceduren dervid och resultatet noga och troget beskrifna, då är dermed vunnet vida mera, än genom hun drade gånger upprepade försök af mindre sakkunnige, och vetenskapen har deraf hemtat allt hvad hon kan hemta, intilldess förbättrade observationsmedel göra det möjligt att med ännu bättre resultat — eller nya frågor göra det nödvändigt att — förnya experimentet. Men om och när en kontroll verkligen erfordras, månne nybörjarne i vetenskapen äro de rätta personerna dertill, och männe ej det är i sin ordning, att man först vet hvad vetenskapen har att förkunna, innan man sätter sig att kriticera det? De är möjligt, att när man hunnit genomgå området i dees helhet, det erbjuder sig en mängd andra vägar och sätt att kontrollera de särskilda delarne, utan att man behöfver taga sin tillflykt till en oy avtopsi. Hvem vet ej, att en sanning, som ursprungligen stödjer sig på åskådningen, kan genom sitt sammanhang med andra sanningar, således genom och för förståndet, få en bekräftelse, som är af vida större värde, än den öga: kan lemna, ja, att förståndet understundom rentar beslär ögat med lögn, säsom t. ex. i afseende på solens rörelse kring jorden. Orsaken är uppenbar: det är ej ögat, son: fatiar naturens mångfaldiga företeelser, utan det är förståndet, och om också millioner ögon årtusenden igenom betraktat dem, så förblifva de ändock gåtor, så länge ej förståndets ljus tillkommit och derigenom nyckeln blifvit funnen. Hur mänga hade före Newton sett ett äpple falla — jag antager att anekdoten är sann — men han var ändock den första, sora deri upptäckte gravitationslagen, Å andra sidan är det lika allmänt erkändt, att man kan resa till verldens ända och ha friska ögon och se ofantligt mycket, och det oaktadt komma hem utan att vara klokare för det. Derföre, då det heter, att ingen skall på sin studerkammare med fönsterluckorna tillskrufvåde och lampan släckt hågonsia kunna afvinna naturen en slant af hennes omätliga rikedom, vore bans själsgåfvor än aldrig så stora och an vände han än ett helt lif på detta onyttiga experiment?, så är allt detta endast till er rivga del senunt och ionebär ett väsentligt misstag i afseende å den andel som ögat och den som förståndet har i de vetenskap liga upptäckterna. Man vet, att blinda män med heder beklädt akademiska lärostolar och till och med utmärkt sig såsom bildhuggare. Kemisten Mayes var, om jag ej bedrager mig, blindfödd; likaså matemali kern Saunderson. som icke destomindre skrifvit en Optik, och den blinde Gonelli för. färdigade, som man vet, en bröstbild af påfver Urban VIII, hvilket arbete liksom många andra dylika al semma mästare blifvit beundrade för den mest träffande likhet. Men lätom oss lemna detia ämne. Nyttan ai experimenter är något, som jag för öfrigt gerna midgifver; ceh hvarje verksamhet, som åsyftar att utvidga vär syvkrets, är utan tvivel högst aktningsvärd, få länge den nemligen arbeter me: egua krafter och begagnar lofliga medel; en saken får ett ansatt utseende, rär medlen äro sådana, att j ma nå krinna flrsavaran mA MA;mAR ARAAnI I