RIKSDAGEN. Gårdagens aftonplenum. Andra kammaren. Fortsattes och afslutades behandlingen af statsutskottets betänkande n:r 40, angående regleringen af åttonde hufvudtiteln. Den enda punkt, som gaf anledning till någon vidlyftigare diskussion, var den 16:e, der utskottet afstyrkt det af K. M:t äskade anslaget, 10,000 rår, för inrättande i hufvudstaden af en akademi för statsvetenskaperna och häfdeforskningen. Emot detta utskottets beslut hade hr Wallenberg afgifvit en reservation, deri han hemställt, att ett belopp af 10,000 rdr måtte äfven för år 1868 uppföras på extra stat för att, under hittills gällande förbehåll att Stockholms stad bekostar ändamålsenlig lokal samt dess belysning, användas till föranstaltande i hufvudstaden af vetenskapliga föredrag i företrädesvis ämnen som tillhöra statsvetenskaperna och häfdeforskningen. Diskussionen öppnades af d hr Kiomansson, som påpekade, att denna fråga icke rörde specielt Stockholm utan hela landet, ty hufvudstadens Höjande i sedligt och intellektuelt hänseende borde väl anses såsom en nationalfråga. Om man också icke kunde lemna sitt bifall till den organisation af denna akademi som af K. M:t föreslagits, så borde man dock icke för formens skull uppoffra en god sak. Här vore ju dessutom icke fråga om beviljande af något nytt anslag, utan om ett anslag som redan under flere år utgått. Förordade bifall till hr Wallenbergs reservation, dock med uteslutande af ordet företrädesvis?. Hr Leffler instämde till alla delar med den föregående talaren, Man hade mot nyttan af dessa föreläsningar invändt att de nästan uteslutande besöktes af fruntimmer. Just denna omständighet ansåg tal. tala till fördel för dessa föreläsningar. Hr C. Ifvarsson ansåg K. M:ts propositson och hr Wallenbergs reservation handla om så olika saker, att hr W:s reservation i sjelfva verket vore en ny motion, och som den ej blifvit väczt inom I grundlagen föreskrifven tid, så ansåg tal. att den ej här kunde bli föremål för öfverläggning och ansåg att talmannen borde vägra proposition å hr W:s reservation. Frih. Liljenerantz ansåg den föregående tal:s betänkligheter alldeles öfverflödiga och hänvisade ill 63 riksdagsordningen. Trodde för öfrigt cke, att skiljaktigheten emellan K. M:ts proposition och hr W:s reservation vore så stor. De syftade ju båda till samma mål, ehuru de skilde sig i åsigten angående bästa sättet att vinna letta mål. Ofta klagades öfver den ofullständiga bildning som våra embetsmin inhemta vid unirersiteterna, och då vore ju ej olämpligt att bereda dem tillfälle att, äfven sedan de kommit it i det praktiska lifvet, fortsätta och fullkomna lessa studier. V. talm., som för tillfället förde klubban, fördlarade att han ansåg sig oförhindrad att framtälla proposition på hr W:s reservation. Hr Östman ansåg att man borde vänta till vättre tider med inrättande af flere akademier. Hr Lemchen instämde med v. talm. i hans sigt angående formfrägan. Föreställde sig för frigt att den nya representationen ej ville visa ig visa mindre intresse för bildning och uppysning än rikets ständer, som beviljat anslag till amma ändamål. Hr C. Ifvarsson vore väl tvungen att, om kamnaren biträdde den åsigt v. talm. uttalat om ormfrågan; nöja sig dermed. Beträffande jelfva saken, ansåg han att om Stockholms injånare voro så intresserade af dessa föreläsninsar, så kunde de också betala en ringa afgift för