Inbjudning till tecknande af bidrag för en minnesvård på Vitalis graf. I dessa dagar har det fyrationde året ingått, sedan skalden Vitalis stoft jordades i Kungsholms kyrkogård. Ingen minnesvård visar dock ännu platsen, der det hvilar. Snart nog skulle äfven denna plats aldrig mer kunna återfinnas. En kommande tid med nyväckt kärlek till :ången och dess minnen skulle förgäfves leta derefter. Men af de få, som följde skaldens stoft till dess hvilorum, lefver ännu en, hans ende och siste förtrogne. Platsen kan sålunda ännu räddas från glömska. Den öfverlefvande vännen och de, som med honom hålla den hädangångne skaldens minne kärt, skulle nu visserligen i all enskilchet kunna resa en enkel sten på grafven. Men detta minne är allmän egendom; och det bör äfven göras till föremål för den allmänna vård, som en minnessten, rest genom allmän medverkan, skulle kunna beteckna. Hvad Vitalis var, hvilken plats han med sitt ensliga men sjelfständiga skaldelifs verk ivtager i vår vittra bildnings häfder, är för ingen den svenska sångens vän obekant. Ringa är vanligen dn lön som faller på våra skalders lott. Lottiös gick åtminstone Vitalis genom lifvet. Men en minnessten på hans, graf vore dock en om äfven ringa tacksamhetsgärd. Stockholm i Mars 1867. Bernh. v. Beskow. Joh. Er. Rydqvist. Gustaf Ljunggren. A. E. Bergfalk. Sophie Lejonhufvud. — C. A. Forselius. 0. R. Nyblom. Olof Eneroth.