nom ivhemsk tillverkning. Han föreslog derföre, att kammaren med bifall till utskottets förslag skulle aflåta en skrifvelse till K. M. med anhållan, att de behöfliga gevären anskaffades inom landet och våra gevärsfabrikanter inbjödos till täflan. Hrr Jan Andersson, Tolsen, Grafström och önnberg förordade utskottets hemställan, likasom hrr August Andersson, Lindström, Medin och De Mare, af hvilka August Andersson önskade den förändring deri, att det beviljade anslaget af 1,000,000 måtte ställas till regeringens disposition i mån af behof och de öfriga biföllo anslaget med det af hr Key gjorda amendement, hvarjemte hr De Mare hemställde, att hälften af anslaget för 1868 redan under innevarande år måtte ställas till K. M:ts disposition. . För anslagets höjande till 1! million yttrade sig: hr Ahlgren, hvilken ansåg sig illa uppfylla sina kommittenters åsigt, om han instämde med dem som ville nedpruta anslaget under nämnde summa, hr Staaff af det skäl, att han icke ville bära ansvaret, om någon olycka inträffade i följd af att tillräckliga medel icke ställdes till regeringens disposition, äfvensom hrr Mannerskants, Meijerberg och Svensen. Grefve Posse anmärkte, att han önskade se denna fråga grundligt behandlad, och hvad honom vidkom, stödde sig hans mening ej på någon krämarpolitik. Man hade talat om behofvet af vapen och nödvändigheten af skyndsamhet. Hotade då någon fara? Såsom ej invigd i landets utländska politik, kunde han ej bedöma detta, men han hade förut hört utrikesministern försäkra, att den politiska ställningen ej vore hotande för oss, och en annan talare hade nyligen sagt kammaren detsamma. Under sådana förhållanden ville det synas, som talet om nödvändigheten af största möjliga skyndsamhet med gevärsanskaffningen vore att hänföra till den gamla sanning, som en stor författare uttalat: att svenska folket vore en trög nation, full af hetsigheter. Sedan man i femtio år visat tröghet, hette det nu: ?vi skola hafva vapen i dag, i morgon !? 3 . Hvad sjelfva frågan anginge sökte talaren visa, att man, om statsutskottets förslag följdes, med det mindre anslaget finge samma antal gevär, som med det högre. Man erhölle 25,000 af de gamla fievären ändrade, och 25,000 nya tillverkade inom andet till billigare pris än om de togos utifrån. Talaren hade icke hört någon påstå att våra gamla gevär voro odugliga att ändra, och han yrkade på grund af hvad han anfört bifall till statsutskottets förslag. Men det återstod talaren att fullgöra en för honom högst obehaglig pligt, nemligen att besvara det personliga anfall frih. Gripenstedt riktat mot honom. Friherren hade behagat säga, att samme man, som varit ordförande i statsutskottet förliden riksdag och då föranledt den oordning i statsverket, som nu yppatis, äfven borde finjelpa dessa förvecklingar. Friherre Gripenstedt hade hedrat talaren med att tillägga honom en vigt, som hen icke egde; ty en hvar afstatsutskottets ledamöter kunde jäfva denna anmärkning; och friherren sjelf visste allt för väl, att det icke var ordföranden i statsutskotiet, som dikterade besluten. Det personliga anfall frih. tillåtit sig mot tal. förklarade han vara obilligt, liksom det vore orättfärdigt af frih. att fordra; att tal. skulle afhjelpa det misstag, som frih. förmenade att föregående riksdags statsutskott hade begått. Det var så mycket orättfärdigare, som ni, frih. Gripenstedt, Sverges dåvarande finansminister! (som frih. Gripenstedt aflägsnat sig strax efter sedan han hållit sitt anförande, stod hans plats tom!) var närvarande, då statsutskottets betänkande vid förra riksdagen på riddarhuset föredrogs och bifölls. Det hade då varit er pligt att uppträda mot en åtgärd, som pi nu så skarpt klandrat. Det fanns emellertid en annan anledning till den nu yppade statsbristen, och denna låg nära till hands, närmare frih. än någon annan, samt bestod deri, att då man vid de föregående statsregleringarne haft tre års besparingar att tillgå, hade man vid den sista riksdagen för ett ärs statsreglering användt tre års besparingar. Frih. hade nu afträdt från konungens rådsbord och lemnat åt andra händer att reda sakerna, beklagande tal., att han såsom ordförande i statsutskottet icke hade samma fördel som frih. i detta fall. Hr Hedlund förordade bifall till utskottets hemställan, anmärkande att den disponibla tillgång, som förut funnes för gevärs anskaffande, uppginge till omkring 600,000 rdr; kunde icke dela hr Keys mening om gevärsfabrikanternas inbjudan till täflan, emedan derigenom en dyrbar tid förlorades, utan ansåg att regeringen genast borde afsända sakkunniga personer till utlandet för maskiners uppköpande, hvarigenom en skyndsam tillverkning af gevären inom landet möjliggjordes. I afseende på den framställda anmärkningen, att frih. Gripenstedt i sitt anförande skulle aflägsnat sig från ämnet, ansåg han tvertom den utredning, rörande landets finansiella ställning, frih. lemnat, stå i nära sammanhang dermed. Vidare upptog tal. till bemötande det klander, som yttrats mot regeringen angående anskaffandet af jernvägsmaterielen, påstående att detta var en bock, som man slagtat, återupplifvat och slagtat flera gånger, och slutligen kunde han, trots ?den min af sårad oskuld, som grefve Posse antagit, ej förstå att frih. Gripensted handlat orättrådigt mot nämnde talare. Detta grundade sig på en fullkomlig missuppfattning af frih. Gripenstedts yttrande, hvilket icke innefattat någon förolämpning mot statsutskottets ordförande; enär frih. G. endast yttrat: att det vid förra riksdagen af statsutskottet begångna misstaget så mycket lättare borde kunna repareras af utskottet, som detta hade samma frdförande vid innevarande riksdag som vid den örra, Sammanträdet slutade efter midnatt. För utgången af den långvariga diskussionen ha vi förut redaoviaort.