ket, dels ock förbehålla sig rättighet röfva anbudens antaglighet. Då af den hemställan tydligen framgick, att sko. styrelsen icke satt sig in i författningen o säledes förbisett att K. s befalloing hafvande redan egde rättighet både pröfva auktionsanbuden och, om så anså ändamålsenligt, låta utlysa auktion att hå las både inför, gig deh inori vederbörant ådeker, så påkallade skogsstyrelsens hen ställan ingen åtgärd. Men i allt hvad nu anförts ligger såledi icke något bevis på ?bortsluddrande af st tens inkomster?. FHtt sådant bevis tror s dock Dagligt Allehanda ha funnit deri at enligt dess uppgift, virkesauktioner hållits 12 socknar at Norrbottens län ?i enligh ed 1865 års författning?, hvaivid skög: effekter sägas blifvit försälda till ett belop af 20,912 rdr 15 öre. Nu har Dagligt All handa räknat ut att samma virke, hvai dimensioner påtagligen anföras på höfi hade bort inbringa 65,904 rdr 23 öre — oc alltså bortsluddrades minst 44.992 rdr 2 öre? försäkras det. Om man nu än vil antaga den af flera skäl tvifvelaktiga för gsiljningssumman såsom exakt, så kan ma svårligen sätta tro till riktigheten ef D. A: egen värdeberäkting, emedan dertill fordra des att veta af hvad beskaffenhet det för sålda virket var och de trakters lämplighe för virkets utdrifning, der detsamma vuxit — två faktorer, som högst väsentligt influerc på försäljningspriset: en äfven antaget att virket försåldes til vanpris, så anse vi oss böra framhålla der märkliga omständigheten, att länsstyrelsen i Norrbotten hade traktlåtit pröfoa avktions. anbudens antaglighet. Denna omständighet kan vara föranledd aontiogen af försumlighet, ar förbiseende af författningens bestäm. melser eller af harm öfver förändringen i den gamla goda och lukrativa ordningen. Om således ett bortsluddrande? af statens inkomster här verkligen skett, så är orsa ken dertill icke författningen, utan helt enkelt länsstyrelsens bristande mit för statens bästa. Vi finna en ytterligore bekräftelse för detta påstående deri, att de öfriga norrländska länsstyrelserna, sin pligt likmätigt, bevakat statens rätt gent emot de enskilda intressena, och omsorgsfullt pröfvat auktions anbuden samt förkestat de anbud, som befunnits oskäigt låga, med den paföljd att staten förskalfats en högre inkomst. Så har exempelvis varit fallet i Westerbottens län. Bedermera har, just med anledning af det inträffade förhållandet i Norrbotten, nuvarande finansministern funnit skäligt att, på skogestyrelsens framställning, afläta ett bref, hvari länsstyrelserna i de sex norra länen blifvit erinrade om hvad iakttagas bör i och för auktionernas ändamålsenliga förrättande — en fingervisning, som, enligt hvad ofvan anförts, egentligen endast för länsstyrelsen i Norrbottens län syaes varit behöflig. Nämnda k. bref innehöll för öfrigt icke -nnat än hvad som förekom i motiverna till den skrifvelse, som den förre finansministern oflät till svar å skogsstyre!sens förste framställning. Af hvad nu är anfördt visar sig således, att det förr åtliga anfall) som Degligt Allehanda har riktat mot frih, Gripenstedt genom beskyllningen att vara våliande till Pborieluddringen? af en stateinkomsti Norrbottens län (förutsatt att den inträlfat), rätte. ligen drabbar helt andra personer, som stå Degligt Allehanda ganska nära. De kunna dock vara fullt förvissade derom, att den lösning, som skogsfrågan — synnerligen för de norra länen, der den var mestinvecklad och ur statsekonomisk synpunkt betraktad vigtigast — genom frih. Gripenstedts nit och energi erhållit, icke skall rubbas, samt att det för staten förlustbrinzande, men för åtskilliga personer lukrativa utsyningsoch resolutionsväsendet icke kommer ait återinföras, äfven om det egennyttiga skogsförödningsintressets målsmän i Dagligt Allehanda begagna hvarje tillfälle att angripa le författningar, genom lvilka ändtligen n ordnad skogshushållning i Norrland blifvit införd. Slatligen taga vi oss fiiheten fästa Dag-l: igt Allehandas uppmirksamhet derpå, att less uttalade förhoppning att nuvarande riksdags konstitutionsutskott skulle ogi frih. Gripenstedts åtgärder i afseende på skogshushällningens ordnande icke gått i fullbordan; att sistförsamlade ständer uttalade tt ampelt erkännande afskogsfrågans lyckiga lösning, samt att de till alla delar medl: oford instämde uti allt hvad s m i nämnda råga blifvit till dem hänskjutet. Sedan det ofvanstående var uppsatt, resalerade Dagligt Allehanda sist), fredag sina äsare med en ytterligare uppsats, under amma rubrik som förut: huruledes staens inkomster bortsluddras?, hvilken inneöll en ny skur af otidigheter, protektioniterna till bebag. Först angreps den af förre finansministern öreslagna och af regeriogen den 13 Maj 864 beviljade mnederlagsrätten för IHapaanda. Att samma förmån beviljats en nängd andra städer betyder ails intet, ty Jagligt Allehanda vill att, då förbudsystemet öfvergifvits, ?den inhemska tillerkaren skall åtnjuta skydd? — hvadan tminstone Hanaranda ei borde erhållit no