Dagens plena. Första kammaren Vid fortsatt föredragning af fjerde hufvudtiteln, uppstod om 43:e punkten, angående anslag till fortsättning af befästningsarbetena vid Carlskrona, en ganska liflig diskussion, hvarunder Hr Wallenberg erkände sig i går ha blifvit beskjuten både långskepps och tvärskepps, men hade dock icke gått i sank, och anhöll att hans tystnad icke mätte tydas såsom ett erkännande att ha blifvit besegrad. Grefve Hamilton hade hedrat tal. genom att jemföra honom med konung Carl XI, och lagt vigt på dennes auktoritet. Men tal. tillhörde dessa tviflare, som ej förmå sig att sätta auktoritetstron öfver eget omdöme. Carl XI avsåg på sin tid Trotsö bäst till station för flottan, men skulle kanske icke tänkt på samma sätt om han lefvat nu. Carlskrona är svårt att försvara, och befinner sig icke i tillstånd att kunna försvaras sedan monitorerna och ångan kommit med i spelet, och man får icke blunda för dessa faktorer. Inloppen till Carlskrona äro icke så grunda, som blifvit uppgifvet, och kunna befaras af monitorer. Endast tvenne utaf dem äro bestyckade. Af de många inloppen har man påstått att de flesta äro för den stora allmänheten okända. Ja, detta är sannt, men sannolikt äro de icke okända för dem som kunde vilja begagna sig deraf. Tornen lära, enJigt hvad upplyst blifvit, vara för svaga för det artilleri, som nu kan komma i fråga — detta är ju mycket bra, då de äro alldeles nya. En tal. ade sagt, att garnisonen blott för några dagar behöfde stanna på platsen, men dertill fordrades antingen att den skall vara der just då fienden kommer, eller att i all vänlighet få komma öfverens med fienden att denne gör sitt anfall under de dagar då garnisonen finnes til hands. I fråga om batterierna på Kungsholmen hade man erkändt att de vure misslyckade, men någon anmärkning mot någon vederbörande hade derför icke kommit i fråga. (I-motsats härtill erinrade tal. huru besättningen på Orädd genast vid landstigning på svensk botten, möttes af kallelse till krigsrätt för att stå till svars för den möjliga anledningen till olyckan.) Man hade erinrat, att befästningsplanen blifvit af K. M:t fastställd och derför borde följas, hända hvad som ville; men denna mening kunde tal. icke dela. Hvem är i detta fall K. M:t? Jo sjöförvaltningen, och man vore således strax ifrån vördnaden för K. M:ts egen person. Det vore för öfrigt rätt eget att i detta ärende följa händelserna i kronologisk ordning, Den 7 April 1862 visade sig den första monitorn vid Hampton Road, och man började redan då öfverallt fundera på om icke en Dy faktor kommit med i räkningen. Underloppet af 1863 och 64 deltogo monitorerna i mångfaldiga strider, hvaraf det blef alldeles klart att intet mindre än 8:tums pansar lemnade något skydd mot mutidens artilleri. Monitorerna träffades af otaliga skott, men ingen enda kunde skjutas i sank. 1863 beställde vi vår första monitor, och kort derefter äfven andra nationer, och man måste då aritagas känna till deras egenskaper. 1865 beställdes embrasyrer och pansar till batterierna efter 150-pundiga 6,s1-tums kanoner, hvilka icke förmå genomborra någon monitor. Om dessa hade kommit dit, skulle det varit precist detsamma som att strö ärter på en monitor, hvilken, utan att ens gifva akt derpå, kunde genom stora Kungsdjupet gå in till Carlskrona. Men — de kommo ej, emedan de sprängskötos och kasserades. På grund af detta misslyckade experiment hade man således bestämdt embrasyrer så små, att det artilleri som nu erfordras, icke kan der användas. Besynnerligt är också, att de i den 1863 fastställda planen godkända och 1865 redan upptimrade embrasyrerna åter nedhöggos 1865, hvilket just icke visar någon synnerl.g aktning för en mycket åberopade kongl. fastställelsen, sövidt åtgärden icke grundat sig på uttrycklig order. Om fastställelsen skett, såsom vid fartygs ritningar, genom K. M:ts egen höga namnunderteckning, hade en sådan ändring varit omöjlig. 1866 på hösten begärdes bestyckning, men man hade då icke betänkt att förhållandena blifvit ändrade; man hade endast sett på planen, och svaret från tygmästaren i Carlskrona lydde att batterierna ej kunde gifvas en bestyckning som då ansågs motsvarande ändamålet. En af konun gens rådgifvare hade upplyst att ingen kommunikation skett frän fortifikatienen till dem som ligt K. brefvet af 1851 skola sörja för bestyckn; det vore i sanning sorgligt att ingen samverkan egt rum dem emellan eller att de icke ens rädfört sig med hvarandra. Tal. fann högeligen oklokt att bevilja något anslag förr än man får befästningsplanen fullt klar för sig. Ingenting vore dessutom förloradt med ett afsiag till det äskade beloppet, då det för närvarande finnes tillräckliga medel qvar att bygga på i år, och nästa år kunde riksdagen handla efter sig då företeende omständigheter. Härå svarade bland andra grefve Platen med ett yttrande, som i icke ringa mån bekräftace hr W:s uppgifter och fullständigade dessa med flera nya rörande den underhaltiga beskaffenheten af de verkställda arbetena. ; Hr grefven yrkade derför att hela frågan måtte få hvila tills nödig utredning erhållits. På grund häraf yrkade grefve Henning Mamilton afslag på utskottets framställning, vär grande för sin del allt anslag för dessa arbeten,