— men att det deremot låter tänka sig att man kan vilja anfalla oes t. ex. för att tvinga 0ss till en allians. Sannolikheten af att ett sådant anfall kan ske är större i samma mån, som vi äro sämre rustade och derigenom mindre i tillfälle att afvisa detsamma. Den hufvudsakligaste delen af sitt anförande egnade talaren likväl åt en framställning rörande landets ekonomiska ställning, med afseende å hvilken han sökte reda begreppen och ådagalägga, att densamma ingalunda är så förtvillad, som man velat framställa den samt att de rop, som framkallats af den tryckta penningställningen, i allmänhet sakna all befogenhet. Vi meddela på annat ställe i bladet en utiörligare ehuru visserligen icke fullständig redogörelse för friherrens yttrande, hvarför vi här endast i korthet nämna, att talaren efter hvartannat undersökte befogenheten af talet om jordbrukets betryck, om ökade skattebördor, om statens skuldeättning, om den befintliga statsbristen, och om slöseriet med statsmedlen. I fråga om jordbrukets betryck erinrade han, att äfven andra näringar haft att beklaga sig öfver en ogynnsam konjunktur och att förhållandet värit enahanda äfven i andra länder. Dock hade konjunkturen för våra jordbrukare på sista tiden förbättrats vida mer är för andrå näringar. De bördor som trycka jordbruket kunna möjligen vara ojemna och orättvisa, men de ha icke blifvit ökade. Tvärtom bafva flera skattelindringar egt rum. Den skuldsättning, som egt rum, har skett endast och allenast för jernvägsanläggningarne, uti hvilka de upplånade !apitalen blifvit nedlagda och sålunda finnas i behåll. Genom des:a enläggningar har försvarsverkets styrka i högst betydlig mån ökats, och man kan hoppäås att de för framtiden skola blifva en permanent inkomstkälla för staten. Den förbandenvarande statsbristen har uppkommit endast derigenom, att man vid sednaste riksdag begick det misstaget, att sammeanblanda jernvägsanslagen med statens löpande utgifter, och den är afbulpen helt enkelt derigenom, att man i öfverensstämmelse med den förut följda grundsatsen upplånar de för jernvägarne behöfliga medel och sålunda äfven de 6 millioner, med hvilka man vid förra riksdagen belastade budgeten. 1 afseende å slöseriet med stalsmedlen anmärkte talaren, att budgeten visserligen nu upptoge en siffra, tom vore 14 millioner rdr högre än 1857; mes härmed hänger så tillhopa, att af denna t ökning har ett belopp af omkria 6 million. : uppkommit till följd af en förändrad upp tällning af räkenskaperna, utan att. nna summa representerar någon den ringaste .illväxt i utgifterna. Den effektiva tillökningen uppginge visserligen till 8 millioner, men det vore en villfarelse att största delen deraf kommit försvarsverket till godo. Toge man 1 betraktande huru den användts, så befunnes det att den proportionsvis största tillväxten egt rum på 8:de hufvudtiteln, som har att tillgodose odlingens, bildningens intressen, den dernäst största tillväxten på 6:te hufvudtiteln, som således kommit just näringarne till godo o. s. v. Man hade derjemte byggt jernvägar för 86 millioner, deraf 20 millioner med direkta anslag. På samma gång som man på detta sätt tillgodogjort sig de växande inkomster, som blifvit en följd af den stigande utvecklingen i landet, hade äfven flere skattelindringar egt rum. Hr v. Hartmansdorff hade afrådt talaren från dessa nedsättningar, befarande att om man åter behöfde skatterna skulle de icke erhållas. Talaren var af en annan tanke och var viss att om man med förtroende vände sig till folket, så skulle man erhålla hvad som behöfdes. Svenska folket saknade hvårken vilja eller förmåga att, när regeringen så påtordrade, göra ett offer för ett sä stort ändamål. Och intet kunde vara vigtigare än landets försvar. Frih. Gripenstedt förordade bifall till första kammarens beslut !och trodde icke att detta skulle väcka något missnöje hos folket. Efter frih. Gripenstedts med lifligt intresse afhörda föredrag hade de följande ta. larne ganska svårt att tillvinna sig kammarens uppmärksamhet och detta lyckades knapast för några andra än hr Key och grefve osse, som i sina repliker på friherrens yttrande inlade en icke ringa grad af passion. Isynnerhet var detta fallet med grefve Posse, som, för att låna br Hedlunds fräffoande anmärkning, uppträdde med stör pathos och en min af sårad oskuld? för att enmäla friherrens antydningar om den andel grefven såsom ordförande i statsutskottet haft uti den åtgärd, som derangerat statsfinanserna, nemligen jernvägsanslagets upptagande bland öfriga statsutgifter. , Argumentationerna tycktes iege heller utöfva något synnerligt inflytande, utan hade man Pa redan på förhand bestämt sitt.votum i frågan. Resultatet blef, att kammn:aren med 95 röster mot 65 beviljade endast en million för gevärs anskaffande, dock att halfva summan skulle få användas redan i år. Såsom man torde erinra. sig, beviljade första kammaren med 60 röster mot 31 en och en half million, deraf -chögst 500,000-rdr att utgå innevarande år. Sammanräknar man de i båda kamrarne sfgifna rösterna, så befinnas meningarne irom riksdagen ha vid afsörandet varit så jemnt delade att det vunnits blott en rösts öfvervigt för den lägre siffran. 126 röster ha afgifvits för beviljande af en millior, men 125 för en och en half million. Då emellertid båda kamrarne anvisat en half million redan för innevarande år, torde den fråga, som skall fo gemensam votering afgöras, blifva uruvida för nästa år skall anvisas en hel million, såsom företa kammaren beslutit, el. ler en half enligt andra kammarens beslut, och vi vilja er Ag att innan det slutliga afgörandet åtskilliga ledamöter, som nu rö stat för den lägre siffran, skola komma till insigt om det olämpliga uti att nu votera för nästa år så ringa belopp, att det kan med full visshet förutses attregeringen skåll nödgas af nästa riksdag begära ökadt anslag för 1868, hvilket då omöjligen lärer kunna förvägras, eharu det icke blivit taget i beräkiiog vid uppgörandet af 1868 års budget. Under öfverläggningen hade hr Key före. slagit ett amendement, påyrkande en skrifvelse till K. M:t, deri skulle uttryckas att