min gosse; du har burit dig åt som en hederlig karl.? Här slutade berättelsen om artilleristen och hans barn. Vi måste med bondqvinnan utropa: bra gjordt! Icke är det ett fel att vara far eller mor; ett fel bl.r det först då man icke vill uppfylla sina skyldigheter mot de små. Ganska ofta händer det att barnlösa makar vända sig till hittebarnseuset, för att få ett adoptivbarn. Men man må icke tro att de små lemnas ut åt den förstkommande. Nej, förmyndaren fordrar i sådana fall all möjlig säkerhet för sina myndlingars framtid och lycka. Också har det händt att direktören fått mottaga så lydande anbud: Jag skulle vilja gifta mig, men som jag fruktar svärföräldrar som pesten, så vänder jag mig till er för att fråga om bland era många myndlingar finnes en flicka, som förenar ett godt hjerta med ett behagligt utseende, och som hade lust att med mig ingå ett äkta förbund?. Vid sådana tillfällen visar förmyndaren att han står på pupillens bästa, och han öfverväger noga allt innan kan ger sitt samtycke. Den sökande måste vara en aktningsvärd och välbergad man; ja, han måste till och med se bra ut, för att inte få koren. E Vid tjugoett års ålder ha de öfvergifna barnen rättighet att i de stora anteckningsböckerna forska efter sin härkomst, och som det är en mani bland dem att tro sig vara af hög börd, så är det många som hålla en rastlös jagt efter sina föräldrar. Men de som finna något, stanna oftast vid en fattiggraf, eller en eländig hydda. Vi lemna vår ledsagare, det gamla hittebarnet, och gå ut från den värnlösa barndomens fristad. Besöket der var som ett andedrag i en friskare luft. Det gör så godt att ibland få glömma det onda och lumpna vid åsynen af det myckna goda och upphöjda som finnes här i lifvet. är skola vi i vårt land få ett hem, som fritt öppnar sin famn åt de barn, hvilka nu antingen dö af vanvårdnad, eller mördas at en mor, som af fattigdom och obarmhertiga fördomar blifvit bragt till förtviflan och onaturlighet? Huru många tusende riksdaler slösas icke bort, för att gifva öfverflöd åt några få barn, som födas i palatserna? Hvarför då neka beskydd åt de många af deras likar, som se dagen under en fattig tjenares tak, eller under bar himmel? Gäller några menniskors öfverflöd mer än många hundra andra menniskors lif? Man skulle kunna tro det, då man ser palatser byggas åt hästar, under det de öfvergifna barnen frysa ihjäl i snödrifvorna eller rossla sina sista suckar, utan vård, på en bädd af smutsiga trasur. Millioner ha offrats och offras för att pryda Sverges hufstad, men ännu har man icke lagt en sten till den skönaste af alla prydnader, ett hitte barnshus, det enda medlet att förminska så väl de våldsamma som de långsamma barnamorden. Richard.