råga, i hvilket fall man nu kunnat vara på det dara. Hr C. A. Larsson talade för afslag. — Grefve Posse ansåg att man gifvit frågan en ltför stor utsträckning. Hvad beträffade de lirekta och indirekta skatterna, så ansåg talaren utt man borde akta sig att för mycket anlita rågondera. Hos oss hade likväl under de sista 0 åren de indirekta skatterna flerdubblats, melan de direkta vore nära nog lika stora, hvadan nan borde väl se sig före, innan man ytterligare örstorade de förra. — Nu vore likväl frågan denna: Vi ega en indirekt beskattning i sockertullen. Ar len hotad eller är den icke hotad, och hvilka åtsärder böra i det förra fallet vidtagas? Talaren ansåg den icke vara hotad och förmenade att man unde; dagens plenum skrämt upp sig och förespeglat förfärliga saker — med an ednigd af ett sockerbruk i Landskrona. Talaren förebrådde, i likhet med en föregående talare, regeringen derför, att hon försummat vidtaga nödiga undersökningar. Frih. Ahlströmer talade för bifall. Hr Hediund ansåg det härvidlag lika litet vara fråga om skatt på hvitbetsodlingen derför att man ville beskatta sockerraffinaderierna, som bränvinstillverkningsafgiften kunde sägas vara en skatt på potates. — Det vore utan. tvifvel sannt, att ingenting kunde vinnas genom maktspråk; men ett språk fanns dock, som borde vinna gehör, nemligen de goda skälens, och ta laren ville högeligen beklaga, om detta skulle höra till de döda. Frih. Gripenstedt påstod, att förevarande fråga alldeles icke undfallit regeringens uppmärksamhet. Men då häftiga strider under många år förts om tullfrågan, så hade regeringen ansett sig icke böra framkasta detta nya tvisteämne, innan saken vunnit den utveckling, att den sjelf tilltvingade sig uppmärksamheten. Men hvitbetssocker-tillverkningen år efter år tilltagit och nu utgjorde 2 millioner skålpund raffineradt socker, och då man med skyddet af sockertullen ville uppmuntra denna näring, så ansåg talaren att regeringen sannolikt ej längre skulle underlåta att vidtaga nödiga åtgärder. Hr Hierta ansåg att om man ville tala om en princip, så fanns den på deras sida, som mot: satte sig accisen. Man hade sagt, att det vore staten omöjligt att undvara 3 millioner rdrs sockertull, men tal. tviflade på att man hade skäl att antaga detta. Tal. ansåg det öfverflödigt att nu ingå med en skrifvelse till K. M:t; ty ifall regeringen an. ser frågan vara af tillbörlig vigt, kommer hon nog att representationens uppmaning förutan till nästa riksdag framlägga förslag i ämnet och hai emellertid makt att låta utreda frågan. Såsom i lördags nämndes, afslogs utskottet: förslag med 91 röster mot 67.