Vr Ne RR RAN . Hr Muren. Den princip som låg till grund för den ifrågasatta beskattningen vore ganska tydlig och lydde så: om svenska folket erhölle allt sitt socker, af inhemska hvitbetor tillverkadt, så skulle staten förlora öfver 3 millioner rdr. Men långt ifrån att få behålla denna summa, skulle invånarne icke allenast såsom förut nödgas betala den, utan äfven, för att fylla den genom uteblifna tullinkomster uppkomna statsbristen blifva nödsakade att derjemte betala en lika stor skatt. Landet skulle icke stå ut med denna dubbla beskattning Om de talare, som motsatte sig den föreslagna skatten, ville taga bort tullen på socker och i stället genom bevillning uttaga den då uppkommande bristen af 3 millioner, så hade talaren visst ingenting deremot; men om de icke ville det senare, så torde dels snart nog finna den förra utvägen nödvändig och på samma gång lära sig inse, att både de som uppfunnit och försvarade finanstullarne voro lika goda fosterlandsvänner som de, hvilka uppfunnit och försvarade skyddstullarna: båda dessa uppfinningar afsåge otvifvelaktigt fäderneslandets bästa. De för oss behöfliga 45 millioner skålpund socker kunde tillverkas af betor odlade på 20.000 tunnland jord. Malmöhus län ensamt eger en half million tunnland öppen åkerjord och hela Sverge omkring 5 millioner tunnland. En enda liten del af landet skulle derföre ganska väl kunna förse oss med hela vårt sockerbehof, hvaraf framginge att ej denna näring skulle komma hela svenska jordbruket till godo. Man hade sagt att om sockerfabrikanterna vunne mycket så finge de ock betala mera i bevillning. Nåväl, det kunde på sådana vilkor vara en utmärkt lönande industri att blott mot erläggande af bevillning erhålla rättighet att tillverka frimärken. På dessa och flera andra skäl yrkade talaren bifall. Hrr Hörnfelt och Sven Hansson yttrad. sig för afslag. ! Friherre Gripenstedt yttrade sig i ett af bravorop afbrutet tal, för hvilket referenten beklagar att endast kunna antydningsvis redogöra. Den som utan förutfattade meningar genomläste utskottets betänkande, skulle säkert icke arnat än gilla det resultat hvartill utskottet kommit, så länge man ansåge nödvändigt att bibehålla konsumtionsskatten på socker. Många finnas, som anse konsumtionsskatterna oriktiga, emedan de äro försåtliga och så lätt smyga sig öfver folket, att deras börda ej kännes. För sin del ansåg visserligen talaren de direkta skatterna ega stora fördelar, men trodde det ej vara klokt att ensamt tillämpa dem, enär konsumtionsskatterna hade den stora fördelen med sig att det berodde på min fria vilja att ej begagna sådana varor som dermed vore belagda, eller att åtminstone inskränka bruket af dem. I alla länder har man också valt sådana artiklar, att skatten mest skulle drabba de förmögnare. Om vi ville bortkasta all särskild skatt på socker, utgörande 20 å 30 millioner rår, tror man, frågade talaren att det vore möjligt att genom direkt beskatt ning upptaga denna summa? Eller hvilken annan artikel skulle vara lämpligare att belägga med konsumtionsskatt. Socker är sannolikt den mest passande, emedan denna artikel införes i stor mängd, kan, såsom mycket skrymmå de. icke lätteligen bli föremål för lurendrejeri och mm tyngre på de bemedlade än de obemedade. Då hvarje skålpund socker bör inbringa staten 12 öre, och då enligt gifna upplysningar minst 2 millioner skälpund socker tillverkas af hvitbetor, så är det klart att staten förlorade minst 240,000 rdr. Nu säger man visserligen, att staten staten bör finna sig i denna förlust, emedan industrien är nyttig. Just derom vore frågan. För sin del trodde talaren den enklaste grundsats för att kunna utröna denna nytta vara den, om näringen skulle bestå, derest all tull borttoges på socker. Om detta skedde skulle nemligen priset på sockret sjunka med 12 öre för hvarje skålpund och nedgå från ungefär 45 öre till 33. Tro nu, frågade talaren, dessa herrar, hvilka förorda skydd för hvitbetssockerfabrikationen, tro de, att denna näring skulle bestå äfven med ett pris af 33 öre pr skålpund. Svara de nej, så visar detta, att hvitbetsodlingen ej är nyttig, emedan värdet deraf är mindre än al sädesproduktionen, hvilken består utan skydd. Svara de åter, att den kan bestå utan denna tull, så är det också klart, att den kan I bestå med en accis af 12 öre pr skålpund, emeIdan fabrikanten får igen dessa 12 öre genom Iden högre betalningen. z Man hade sagt, att de som förordade den ifrågavarande skatten, blott vore hungriga jägare efter statsinkomster och ej uppriktiga fosterland svänner. Talaren ville på det bestämdaste tillIbakavisa dessa beskyllningar och hoppades att Iman skulle kunna afhandla fosterlandets anger lägenheter utan att mot hvarandra utslunga hårda I tilivitelser, a ) Hr Siljeström hade med förundran sett uppI komsten af hela frågan och då tal. läste ordtöI I randens namn under utskottets betänkande, blef tlhan så förvånad som om han fallit ned från I molnen, — Man hade talat om en förlust af 3 t I millioner rår för staten. Tal. kunde dock icke 2 I finna att så stora verkningar kunde förorsakas -latf en industri, som, om den fanns till, åtmin-Istone uppenbarade sig i en mycket diminutiv 5 I form, Det vore derföre icke skäl att lägga acJ lcis på en så obetydlig näring, om hvilken man : dessutom icke visste, huruvida den någonsin skulle 1 t Bero NE Je ft Pt DD ON rg KR BO DA vinna någon utveckling. För att visa hvarthän konseqvenserna af accis systemet leda, erinrade talaren bland annat, att om svenska folket till någon större mängd skuile begagna råg och korn såsom surrogat för kaffe, så skulle dessa sädes-Islag också beläggas med accis. För öfrigt vore . Jalla sådana skatter obilliga som icke bestämdes flatt utgå efter inkomsten. Accis vore en tull på . arbetet och verkade derföre nedtryckande på arh I betaren samt utgjorde det förhatligaste af allt 3 I förhatligt, emedan den tvingade staten alt göra ilhemgäng hos den enskilde. För sin del kunde t I derföre tal. aldrig godkänna någon accis. — Man ålhade sagt att vi förut egde en accis, nemligen I bränvinsbränningsafgiften; men denna hade icke len finansiel grund utan en social, nemiigen för tlat hindra bränvinssuperiet. — Yrkade afslag tI på betänkandet. et) Hr Hedlund erinrade att frågan gällde, hurua lvida svenska folket skulle erlägga 3 millioner g(rdr i skatt åt några sockerfabrikanter, och att a I det vore dessa sednares j jordbrukets intresse tt I som det gällde. Här vore icke så mycket fråga d lom principer som icke desto mer att göra afse1. ende på ett faktum, hvilket ej är så obetydligt som hr Biljeström påstått, utan som redan gältt jer 240,000 rdr och inom kort kommer att gälla d I mycket större summor. — Tal. hade för sin del Il visst ingenting emot att fylla statens behof ute1, slutande med Uirekta skatter, men han ville dock eI fråga de närvarande, om de ej skulle rygga tille, I baka derför, då de finge höra att skatterna då tt skulle bli tio gånger så stora, så att den som le Jnu betalar 50 rdr då skulle komma att få vetala 2, 1500 rdr. En sådan reform kunde väl v:ra önskra värd, men den vore alltför genomgripande. — nlOm en person tillverkade hvitbetssocker för 10 m millioner och vunne en million, så skulle har år i skatta 10,000 rdr. Detta kunde visserligen anses lel för en ganska vacker summa, men borde icke er I vara svårt, sedap han af staten fått till skänks P1 800.000 rdr. ni Hr Medin förordade, hvaremot hi Carl If sIvarsson O. B. Olsson, P. Nilsson i Espö och nI Grafström yrkade afslag på betänkandet, den er I sednare af hufvudsakligen samma skäl som hr m I Siljeström. tHr Key ansåg att, på samma sätt som våra andra näringar uppstått och utvecklat sig under så skyddet af tull, så vore det ock skäl att under in samma slags skydd tillåta denna uppblomstra. å, I Emot andra sidaps förnämste talare riktade ta-: ts jagen det påståendet, att det är med maktspråken en I som med de gamla språken: de vinna ej längre es I geh5r, och ramkastade den beskyllningen, att på I man gjort alla försök att enligt alla konstens tå TT Pans I garela Sverse (Flere röster: