ett minne af regeringar, som ej mera finnas till, och hvad man benämner en dröjsmålsbyrå, der man skulle qvarhålla bref för att i all hemlighet läsa dem innan de afsändas enligt adress. Jag protesterar energiskt mot andraganden af detta slag och jag tillägger att det ej borde vara tilllåtet att här framkomma med sådana, om ej det materiella beviset vore till hands. Atwt mani politiken tillåter sig insinuationer, att man beskyller oss för att stå och stamma på ordet frihet, det må vara; men då man i en fråga, som rör heder och ära kommer och talar om det mörka kabinettet, der vrefhemligheten skulle våldföras, så har ja: rättighet att proteste.a och jag gör det ånyo med mitt samvetes hela energi. (Bra, bra!) Brefhemligheten är således helig. Om ni bara kunde föreställa er, mina herrar, hvilka massor af tryckta skrifter under korsband och kuverter, som komma till våra gränser, skrifter af det mest gemena innehåll, uppmaningar till uppresning, mord och mordbrand, allt för poliiska ändamål, skulle ni häpna. Man kan bemäktiga sig corpus delicti, — icke den brottslige. — Jag fasthåller vid rättigheten tör prefekterna att qvarhålla uppviglande skrifter, när fakta ligga i öppen dag. Gör er skyldighet, säger generalpostdirektören åt polisen; jag väntar er. Så är min tanke. Man har gjort mycket väsen af denna sak; lagstifts:nde kårens beslut skall göra rättvisa åt alla dessa anfall; jag afvaktar detta beslut med fullt förtroende. Hr Martel föreslog derefter, att man skulle vergå till dagordningen, hvilket med stor majoritet antogs.