dige lida med den skyldige! En envis otur her hittills förföljt det sistnämnda musik verket: först mäste det uppskjutas på en månad i anledning af en al dessa tillstötar, som göra kongl. telegrafstyrelsen så obenägen för att taga fruntimmer i sin tjenst, och detta ofall öfvervunnet kom nu tilikännagifvandet om hr Ohlssons sjukdomsförhinder till bevis på att det icke alltid är fruntimrens fel om der slår sig en knut på tråden; Den tanke den musikälskande publiken på förhand fattat om hr Hallströms arbete är emellertid så fördelaktig, att detsamma icke kan förlora på attnyfikenheten att en gång på allvar få göra dess bekantskap: ännu några dagar hålles spänd. n bör icke döma någon ohördan. Men hur skall man då bära sig åt med denne Blåskägg, som man numera ieke kan gå och se utan med äfventyr att passera för passionerad tarachindyrkare? Jag här ej lust att för tillfredsställande af min. förvetenhet vedervåga mitt anseeude för aktningsvärdhet och upphöjd smak äfven vid valet af mina nöjen och förströelser. Här måste åtminstone skenet räddas. I motsats til! kongl. teaterdirektionen och Anua Stina, hjeltinnan i pjesen, som menar; att Phvad som sker uppenbarligt är ej farligt?, tänker jag, att mycket kan föregå i enrum, som man icke utan skam skulle låta hela verlden bevittna; jag passar säledes på ett ögonblick då det är tomt: vidteaterns biljettlucka för att med bortvändt ansigte sticka handen ditin och begära att få köpa den förskräckliga pjesen, skyndar mig att gömma den giftiga lektyren i innersta bröstfickan, ger mig icke tid aft ta tillbaka på riksdalerssedeln som jag lemnade i betalning, utan har bara bråd om: att komma hem med mitt fynd för att taga reda på eländet. Ja, hvad här funnits usla operatexter, längt innan Riddar Blåskägg såg dagen! Texten: tillTroliflöjten är väl det värsta sammelsurium man kan tävka sig. När öfverste Nordfoörss, den talangfulle öfversättaren af så månget stycke i kongl. teaterns äldre repertoire, hade öfversat:.Don Juan, blygdes han att utsätta sitt namn på titelbladet till den skabröstpjesen, utan begagnade der pseudonymen Jonas: Lundberg; utan tvifvel till stor förargelse för mången he. derlig egare af det namnet, som icke visste hvarfö. han skulle stå: och skyldra för dei nämnda stycke förekommandeanstötligheterna. Intrigen i Figaros bröllop är långt ifrån anständig. När kapten Lindeberg hade öfversatt-Friskytten skref han till densamma ett företal, hvari han formligen bad om ursäkt för det han måst taga befattning med ett dylikt machverk. Oelenschläger kunde icke förmå sig att öfversätta nämnde pjes för kongl;:teatern i Kjöbenhavo. Jag har med möda: genomläst den, skref han till teaterns direktör, ty den innehåller intet som -roar fantasien; rörer hjertat, kittlar qvickhetskänslan eller sysselsätter förståndet. I ett godt poetiskt äfventyr måste finnas något: originelt; som ger anledningtill frappanta situationer och dessa åter till karaktersutveckling. Intet här af alltdetta! Icke en gång lyrisk hänförelse. Det helaär förvirradt, upptågslikt och otillfredsställande. Ej heller något af en vacker sinnrik allegp Jag tviflar visst icke på att: Weber ar satt: en vacker musik dertil!, och att stycket alltså-bör spelas, men: finner mig dock icke frestad att uppslå denna: skrala: torrvedsställning för hans. blomsterkran ar; musikaliska äreportar; transparenter och fyrverkerier. Ni finner litt nog någon;som åtager sig detta mekaniska arbete; och annat är det icke. Har ni deremot-en väcker liten munter qvick eller naiv fransk sång: pjes med behaglig musik att lemna mig en gång, skall jag med nöje åtaga mig arbetet. — Troliflöjten; Don Juan, Figaros: bröllop äro dock odödliga mästerverk, och Friskytten har-ännu ingen gång upptagits på reji ertoiren,: utan att någon recensent helsat; ; välkommen, denne jätte; strålande af evig ungdom, -omdoftad af barrskogens oförgönaliga friskhet och grönska. Någon poetisk id6 finns det otvifvelaktigt 1 i hvar och en af de nämnda operorna, fast i4 vi nu ickeha tillfälle att analysera dem. Det har lyckats oss att upptäcka ett tragj element i sjelfva Rochus Pumpernickel, ennaclilla. oskuldsfulla, intet ondt anande lt yngling från: landet, som kommer in tilllj staden för att söka en brud; men i stället) faller i händerna på doktorer och apotekare, hvilka behandia honom som: en Orest, som f en Hamlet, som en Mondecaus, med ett ord som: en galning! Blåskägg -deremot -— man san knappt tänka sig något tarfligare än hans saga. Urbilden för densamta skall hå rarit en marskalk af Retz; Gilles de Laval, vilken under hertig Johan V:s af Bretagne regering (1402—1442) brändes, anklagad ör trolldom och förbund med: djefvulen amt att ha mördat alla sina hustrur och nersän etthundra barn, i hvilkas blod han vadat. Operatextens författare ha af denna uskiga figur sökt göra ett.slags parodi på Jon Juan, då de, i ett samtal med -hans örtrogne, som frågar . honom om han icke odnar öfver sitt. uppförande, låta honom äga: ?Rodnar? Jag! — Kommer aldrig i råga! — Jag måste tillstå till.och med. att let Ng er någonting poetiskt i min karakter. ag älskar inte en qvinnasallena. — jag älkar alla qvinnor.; Öm jag uteslutande fäste ig vid en, så skulle jag anse mig göra lla de andra, orätt. Besinna dertill: vissa amvetsskrupler, com förbjuda mig attsöka n qvinpas ynnest på annat sätt än genom tt honnett och lagligt giftermål; så är det lart — att mist uppförande bör vara dig allkomligt klart ! Lägg härtill denna älskvärdt lättsinniga efräng: I nya famntag att ständigt slutas, Se-der mitt hjertas lag; Ty bäst den kärlek är att njutas, Som varar blott en dag. oc oh oc 2 Kr wo fö ee Er Oe ber er RN Krönikeskrifvaren tror sig ej ?gå intreset hos blifvande åskådarei förväg? genom att mtala attden dråpliga pjesen slutar med upp ickten ätt Riddar Blåskäggs mördade hu: rur alldeles icke blifvit mördade, utan lott erhållit-hvar sinsömndryck, efter upp2kneandet: hvarur de lefvat som sultaninnor ed Blåskäggs alkemist och förtroone. som nm hp NR ) l IC h