rande kapten B. Bibbing och till sekreterare löjtnant Stigell på Månseryd. — Konkurser. Ystads Tidning för den 4 Mars berättar: Första förhöret uti arrendatorn Gustaf LindI grens å Köpingsberg och hans broder W. Lindgrens samt svåger häradsskrifvare L. W. Nibelii konkurser hölls sistlidne torsdag i Hammenhög. JUtaf handlingarne inhemtade man, att uti den förstnämndes konkurs tillgångarne utgjorde 101,076 rdr 72 öre samt skulderna, (deri inberäknade borgensförbiuadelser till ett belopp af 26,934 rdr) 193.959 rdr 96 öre; i W. Lindgrens T konkurs utgjorde tillgångarne 8050 rdr samt skulderna (borgensförbindelser) 68,500 rdr, och i Nibelii konkurs funnos 17,000 rdr tillgång samt 64,000 rdr skuld (borgensförbindelser). , — Tjufskytte. Från Westerås skrefs i tisdags: I Jakobsbergstrakten nära intill staden lära någon tid hatva uppehållit sig 3:ne elgar. Trots det höga zite, som är utsatt för den eller dem, som ander denna årstid dödar något af dessa ståtliga djur, blef sistlidne torsdag en ung oxe genom skott så sårad, att han omsider fanns död vid Råby i S:t Ilian. Man känner nästan med visshet, hvilka skyttarne varit. Vid i går e. m. å huden och köttet anställd auktion betaldes en del af köttet med ända till 1 rdr 25 öre I. Från Ume skrifves den 1 Mars: Olofligt elgskytte förekommer äfven denna vinter, beklagligt nog inom länet. Enligt till konunfans befallningshafvande i denna och förra vecan ingångna rapporter, har icke allenast inom Degerforss socken en elg den 15 Febr. blifvit skjuten i närheten af Ramsele by, utan jemväl den 18 en annan elg blifvit fälld på Skarda byamäns skog inom Fredrika socken. Lemningarne efter begge dessa djur äro tagna i beslag och kommer otvifvelaktigt den olofliga jagten att bli åtskilliga personer, som misstänkas för tjufskyttet, dyrt nog, och detta med rätta. I rapporten till länsstyrelsen från länsman Bjuhr i Fredrika omförmäles likaledes, att tre namngifna personer, i Stännäs skola hafva den 9 Febr. uppspårat tre elgkreatur och dödat dem invid Aspsele by ; men som förbrytelsen skett inom Bjurholms socken kunde ingen annan åtgärd af honom vidtagas, än att underrätta vederbörande om förhållandet. — Vintern i höga norden. Från Luleå skrifves den 28 Febr.: Vi hafva fortfarande ganska bistert och barskt. I måndags hade vi en tid på dagen nära 345 minus-grader. I förgåroch i går har dock qvicksilfvret stigit i röret. Denna vinter torde hafva varit den mest vedslukande på detta århundrade. oo — Nöden i Lappmarken. Från Piteå skrifves den 53 Febr. till Norrbottens-Kuriren: Köpmännen hafva nu återkommit från marknaderna i Arjeploug och Arvidsjaur. De hafva med egna ögon sett bekräftelsen på ryktena om den rådande hungersnöd, hvilken länge varit gängse Jag har varit i tillfälle att se mjol, som en af de resande mn edfört såsom prof på den usla kost, hvarmed de stackars menniskorna måste litnära sig. Visste man det ej förut, skulle man ej kunna tro, att denna gräbruna massa vore äm nad till födoämne för menniskor. Så förhåller det sig dock. Med sådant mjöl, malet af fruset korn och sådor, må te flertalet af lappmarkssocknarnes befolkning nöja sig, ja till och med kanske skatta sig lyckliga, om detta blott ej tryter. Man häpnar vid tanken på hvad dessa arma varelser måste lida, som stiga hungriga upp och gå hungriga till hvila, och för hvilka en sådan föda, som den nämnda, stundom kan anses som läckerhet. Tillståndet inom Arjeploug, den högre upp belägna socknen, lärer dock vara bättre. än inom det lägre ned belägna Arvidsjaur. Orsaken härtill uppgitves vara den, att i först nämnda socken invånare till större delen äro lappar. Dessa äro mindre beroende af möjligen inträffad missväxt, då de uteslutande lefva al sina renhjordar. Betet har för renarne varit ganska godt. Renkött och hudar hafva betalts bra och haft betydlig afsättning. Deremot hafva Arvidsjaursboerne inga produkter att föra till markna: den. Öilvervägande antalet af befolkningen i denna socken utgöres af nybyggare. Frosten förstörde förliden höst deras skörd. Dessutum fingo de äfven litet eller irtet hö. Emellertid finnas också i Arjeploug många alldeles utblottade familjer och således äro båda kommunerna i behof . af allt möjligt understöd. Som bekant, har ett statsanslag nyligen blifvit dem beviljadt, hvilket dock kan an:es alltför knappt tilltaget i förhål-: lance till den verkliga brist, som man der lider på allt. — Sorgliga företeelse, att man kan disponera öfver medel till så mycket annat, men ej till att rädda likar undan hungerns fasor! Afven har till enskild person härstädes ingått från redaktören af tidningen ?Wäktaren? en summa af 360 rer, för att utdelas bland Lappmarkens nödlidande. Som åtskilliga köpmän härifrån qvarlemnat mjölpartier deruppe, kan man hoppas, att undsättning snart kan beredas, så långt åtminstone för handen varande medel räcka. Hvad åter statsanslaget beträffar, har detsamma en väsentlig olägenhet, som betydligt minskar dess gagn. Denna består deruti, att betydlig tidsutdrägt vållas gerom sakens officiella natur. Med len skola nemligen; innan de nå sin egentliga bestämmelse, gå genom många händer och, om också vederbörande vinnlägga sig om all möjli skyndsamhet, drager det ändå ut på tiden. Så snart våren kommer, förbättras visserligen tillståndet i Lappmarken; fisket blir då en god hjelp för erhållande af föda. Men ännu återstå tre långa månader, innan detta kan taga sin början, och mellantiden motses med djup ängslan. Måtte derföre 1synnerhet de, hvilka det i främsta rummet tillkommer att verka för länets väl, och hvarje menniskovän i allmänhet, uppbjuda hela sin förmåga att aflägsna den hemska gäst, som i hungersnödens bleka skepnad inträngt i så mången koja uppe i landet.