Lördagens plena. Första kammaren. Öfverläggning om lagutskottets utlåtande om föreslagen ändring af lagens stadganden om äktenskapsskilnad, mannens målsmanskap för hustrun och giftorätt i bo. Debatten rörande första punkten — som afstyrker en motion, att åt 10 kap. 1 S giftermålsbalken gifva följande lydelse : ?När män och hustru äro sammanvigde, då eger hvardera giftorätt till hälften i såväl den lösa som fasta egendomen i boet — öppnades af hr von Möller, som ansåg nödigt att till förekommande af olyckliga äktenskap bereda qvinnan möjligheten af ett sådant skydd, som motionären åsyftat, rättigheten att kunna betrygga sin ekonomiska ställning, samt önskade derför återremiss i ändamål, att utskottet måtte föreslå en omarbetning af 8 kap. 1 och 9 kap. 1 S giftermålsbalken i den riktning motionären åsyftat. Häruti instämde äfven hr Holmberg. För bifall talade deremot isynnerhet grefve E. Sparre med mycken värma, han erkände frågan vara af beskaffenhet att påkalla uppmärksamhet och utan tvifvel snart komma att arbeta sig fram, såsom varande en konseqvens af tidsandan ; men då utskottet icke ansett sig böra tillstyrka förslaget i dess närvarande skick, så betyder detta, att det väl gillar sanningen och rättvisan derutaf, men icke tilltror sig att framlägga det för riksdagen. I Sverge äro förhållandena ännu sådana, att man måste förbise de förmögnare klassernas anspråk i motsats till den stora massan och uppfattningen hos folket. I samma mån som rikedomen ökas, vore visserligen nödigt att gifva qvinnan andra garäntier för varandet af hennes förmögenhet, än Hon nu har; men om detta mål kunde vinnas genom förslaget om utsträckning af äktenskapsförord, var ganska osäkert. Ty huru ofta förekommer väl ett sådant! Händer det ofta, eller är det icke snarare:såy att om en far börjar tala derom med sin måg, stiger blodet denne sednare uppåt pannan? Det är så stridande mot våra begrepp, att i allmänhet ingen utan att vara dertill tvunEr (så framt icke mågen är en slösare eller en åre) gerna tager upp detta ämne. Det vöre att inleda det säktenskapliga förhållandet med ett missförhållande. I Frankrike, der man har ett contrat social, är förhållandet helt annat; der kan ingen finna sig stött deraf. Men här vore det illa att bygga på en grund som i praktiskt hänseende icke finnes till: För denstoramängden skulle det utan tvifvel förekomma högst märkvärdigt, att. makar ej skulle ega gemensam giftorätt; utan att. hustrun sjelf skulle sköta om husets ekonomi. Omförslaget antoges skulle man anvoncera det mannen ej egde förmåga att förvalta förmögenheten, och en ny förvaltare förordnas, en chikan som skulle ännu mer drifva blodet åt pannan på mannen. Förslaget var derför opraktiskt och öf: verensstämde icke med åsigterna här i landet. Dertill kom att tal. icke kunde gilla detta förslag utan i sammanhang: med en: omarbetning af flera delar af lagen, :t. ex. om giftorätten. Sådant skulle åter öfverstiga utskottets krafter. Tal.-ansåg emellertid icke den-tid aflägsen, då detta för: ag skulle blifva antaget och ville med sina ringa. krafter medverka dertill. Men det vore icke nog i fråga om att rätta fel, att icke göra ytter värre, utan man måste också se till, att de nya åtgärderna leda till: målet, och icke från fräömmande-länder: taga vissa satser som ej öfverensstämma med förhållandena här i landet: Detta skulle endast visa lagstiftningens vanmakt, då man. försöker, bygga på en grund som icke eger rotfäs.e i folkets öfvertygelse. Om en börs: furste icke. finner sig kunna aflägsna en måg från förvaltningen af sin. dotters förmögenhet, så är det visserligen måhända illa, men man bör likväl besinna att, det är mångaflera, som skola draga nytta af lagen; fur tror man väl t. ex. att det skulle smaka den svenska bonden att icke få sälja en tunna råg utan sin hustrus medgifvande? Frågan vore: ett barn af -den-nyaste tiden, en tanke som sammanhänger med grund-. tanken, om .qvinnans. rätt i samhället, som utan all fråga kommer att arbeta sig fram, men som likväl fordrar. åtskilliga modifikationer, som -ej4. förefinnas i detta: förslag, — I dessa åsigter in-1: stämde i hufvudsak hrr Faxe och Hasselrot. i För återremiss talade. ytterligare hrr Ekenman; Gegerfelt, Wern-och C. Dickson. Det kunde vara tid för dagsiftningen att tillse det qvinnan vid inträde i äktenskap icke förlorade de rättigheter hon egt såsom ogift... Förslaget kunde icke vara mera oberättigadt härän i andra länder, då dermed endast afsågs en möjlighet för qvin. nan. att skydda sin förmögenhet fr i en slösande. eller okunnig mans händer. Föregående. tal. Hade också förblandat. giftorätten med den, här föreslagna rättigheten att uppdraga förvaltningen af sin förmögenhet åt: en tredje erson. . Hvad den befarade. menliga. inverkan deraf på makarnes inbördes förhållande -angick, så visar HR ingen sådan i de länder, der-äktenskapsförord är i lag påbjudet. I England är t: ex. familjelifyet isynnerhet HKeligt och rent. Och icke kan det heller verka störande att. makarne i stället att sjelfva handhafva sinförmögenhet; uppdraga. detta bestyr åt en annan person och gemensamt njuta afkomsten deraf. å förvaltningen af en stor egendom. är en sak som kräfver både uppfostran och förmåga, som ej alla ega, så vore det hårdt för en far att riskera, det dotterns egendom skulle bli illa skött, eller också neka henne att gifta sig med den hon älskar, emedan han icke eger skicklighet att förvalta hennes egendom. Hr Ekenman medaf gerna att det nog skulle smaka svenska bonden illa att ej få sälja sin råg utan hustruns. samtycke, men anmärkte deremot, att det likväl vore godt för hustrun att kunna skydda sin egendom, der mannen vore t. ex, en drinkare eller slösare. En sådant blir väl stundom satt under förmyndare, men vanligen först då det är för sent. Om ejutskottet förmådde utarbeta ett förslag i ämnet, äfven om dervid skulle fordras ändring af flera punkter i lagen, så funnes ju intet hinder att ingå med en anhållan till K. M:t att han ville utreda ärendet af sakkunnige män. Punkten blef, såsom vi förut nämnt, återremitterad med 42 röster mot 31, Andra kammaren. Öfserläggningen rörande löjtnänt Töragrens ersättningsskyldighet i följd af Orädds sammanstötning med briggen Fanny. Hr flierta fästade uppmärksamheten derpå, att här vore fråga om att öfva nåd och tillstyrkte, att. den iöjtnanit Tömngren ålagda ersättningssumma skulle ur statsverkets räkenskaper afskrifvas, emedan den vore alltför stor, att han.skulle kunna betala den, hvartill. kom det för staten föga. glädjande i att förderfva en ung mans. framtid. Hr Booth erinrade om den för några år sedan skadda sammanstötningen mellan Cimbria och: Skåne för. att visa huru svårt det kunde vara att afgöra, hvem som vore orsaken till en äfven vid lugnt och klart väder inträffad ombordläggning; ty hade processen om denna olyckshändelse blifvit anhängiggjord i Danmark, hade troligen det danska fartyget vunnit, nu vann det svenska. Då dertill kom att Törngren blefve ruinerad, om han blefve ålagd att gälda skadan, ville tal. yrka på afelag till utskottets framställning, Hr Bergström sökte, genom att påvisa de föräbdrade förhållanden som skulle inträdt, om bådå fartygen varit enskild egendom, ådagalugga att löjtnant Törngren frånhändts rättegångsförmån, hvilket ötom andra skäl äfven talade för Lifall till K. M:ts proposition. Hr Lemehenp påpekade den inkonseqvens som skulle uppstå, om riksdagen nu afsloge begäran om afskrifning, sedan åtta dagar förut dylik afskrifning blifvit beviljad i ett likartadt fall, då nemligen lokomötivföraren Riex befriades från honom Adömd ersättningsskyldighet. TU. fiha Friktecsan ntvecklade den hichet som förstöring