dakt i templen och medgifver äfven, att det. må föreskrifvas att kyrkoherdarne i församlingarne å dessa. dagar skoln hålla offentlig gudstjenst, derest man anser: sådant nödigt och kyrkoherdarne icke i allt fall gå sina församlingars önskningar till mötes i detta afseende. Blott det, att omförmälda helgdagar icke måtte genom lag tilläggas någon värdighet af sabbatsdagar, yrkar jag. Jag hade äfven hoppats, att utskottet skulle hafva egnat denna vigtiga sak en allvarsammare pröfning än nu skett, och skulle derföre icke hafva haft något emot en återremiss, på det att utskottet måtte komma i tillfälle att föreslå de modifikationer, som kunna anses nödiga för förslagets framgång. Jag har nemligen alldeles icke något emot att göra de koncessioner i afseende å min motion, som tid och omständigheter kräfva. Då det emellertid är kändt, att första, kammaren redan bifallit utskottets utlåtande, vet jag rätt icke, hvartill en återremiss skulle gagna, ehuru jag, om hinder derför icke möter, och om utsigt är att vinna något, gerna förenar mig uti hr Siljestföms yrkande derom. Hvad jag emellertid önskar, är att få erfara huru meningarne rörande frågan i denna kammare äro delade, då jag deraf kan bedöma, om det är skäl att vidare söka bearbeta opinionen, eller om man bör låta frågan för närvarande förfalla. (Forts. följer.) a