EKONOMISKT. Vår uppgift är väl icke en krönikeskrifvares, men den sistförflatna veckan var så rik på tilldragelser värda att här antecknas, att vi mäste göra ett försök som referent. Bankoutskotfet, som bland sig räknar många upplysta och kunskapsrika ledamö ter, hade icke desto mindre, uti till kamrarne ingifvet betänkande angående riksbankens styrelse och förvaltniog under förflutna året, funnit lämpligt, att dels öfver en vigtig fråga icke afgifva :ågot omdöme, dels med anledning al en annan fråga göra ett tillägg, som innefattade en fördo!d anmärkning emot en af fullmäktige vidtagen å.gärd. Enohvar, som med någon uppmärksamhet följer landets tivansiella angelägenheter, har sig nogsamt bekant, att riksgäldekontoret år 1865 med ett tyskt konsortium afslöt kontrakt om eit f.mprocents lån, stort nio millioner thaler, deraf fyra millioner skulle öfvertagas fixt och fem millioner i option. Detta kontrakt ful gjordes, men ri sgäldskontoret fick behålla sina obligationer för de fem miilioner thaler, som det stod långifvarne fritt att efterlemna. Visshet härom erhölls den 1 April 1866, en lämpli. dag för såsant budskap; men kort derefter uppgjordes en obligationsförsä jning af en million thaler till riksbanken och två milhoner thaler till Skandinaviska kreditaktie bolaget, hvilket sistnämnde kreditbolag ut tryckligen hade gjort till förbehåll för öfvertagandet af ivå millioner thaler, att riksbanken skulie köpa för en million thuler och icke utsläppa berörde obligationer före 1 Oktober samma år. Dessa underhandlingar voro just afslutade innan krisen i London utbröt, och det är ganska säkert, att aftalet icke kommit till stånd i händelse frågan blifvit hänskjuter till riksdagens afgörande. Bankofullmäktige handlade raskt och affärsmässigt. Staten tillskyndades en fördel, och Skandinaviska kreditaktiebolaget rosadeicke marknaden. De utskottsledamöter och andra liktänkande riksdsgsmän, som ogillat bankofullmäktiges förfarande, stödde denna sin Åsigt på vådan af sammanblandardet af bankens och statens affärer, på olamplig: heten af att bankofullmäktige fattade eu så vigtigt beslut utan att irhemta riksdagens mening? och slutligen derpå att det vore dessutom kändt att inom (förra riksdagens) bankoutskott fråga väckts om användande af vissa bankens medel till operationer, som afsåge understödjande af jordbruksnäringen?. Dessa skäl och bevekelsegrunder bedja vi få toga uti närmare skärskådande. Vi finna det då 15ga passande att komma fram med förespeglaav vådor för riksbanken att blifva C evare till svenska statsobligationer. Är det på detta sätt mår främjar statekrediten? Har ej riksbanken en betydlig summa utaf riksgäldskontorets obligaviener förut? Kan må.on tänka sig, att svenska staten skulle wpphöra att fullgöra sina. förbindelser, och ieke desto mindre riksbanken punktligt kunna uppfylla sina? Vi kunna ej fatta en dylik tankegång, och man gjorde väl uti att gemensamt tillse, att statskrediten eorgfälligt vårdas och ej som nu utan all rimlighet ifrågasättes vara annat än fullgod. Benägenheten att vilja draga frågor om obligationsköp för riksbankens räkning under riksdagens handläggning och agörgende, synes desto mindre befogad, som det är fullkomligt opraktiskt att söka frånkänna bankofullmäktige beslutanderätt i dylika ämnen. Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva rikedag efter riksdag erhällit bemyndigande att sälja för många miilioner riksdaler svenska statsobligationer, — Hvarföre skulle ej då fullmäktige i riksbanken kunna ombetros att köpa en eller annan mindre ost obligationer. Men hemligheten hvarYöre man så gerna ville ogilla bankofull mäktiges förfarande ligger uti den af oss of. van eiterade åstundan att på annat sät operera med samma tillgängliga medel. Riks. banken behöfver såsom reserv obligatione: ställda i utländskt mynt och äfven unde; kritiska tiwer säljbara på utländska börser Behöfde vi ej så noga se på ränteinkomsten vore allra bäst om denna del af riksban kens reserver utgjordes af engelska, franskt och preussiska svatepapper till lämpliga pro portioner, ty de kunna alltid i utlandet för säljas med mindre kursförlust än som möj ligen skulle drabba svenska statspapperea om de i större mängd under en svär ti utbjödos å utlandets börser. Då man fö närvarande måste afstå från det önskvär daste, bör man ieke försumma att tillegne sig detnäst bästa, och detär, att riksbanketr för förse sig med svenska statens obligatio tioner ställda i utländskt mynt. Det bör var: lättfattligt för alla, att när penningställ ningen inom landet blifvit så försvårad, at riksbanken behöfver försälja inneliggand obligationer, för att stärka sin kassa, s försvårar man det onda genom att sälj: obligationer inom landet, hvarigenom det allmävna rörelsen tillgängliga penningkepi talet ännu mer förminskas. Det är dess utom sannolikt att en större uppoffring må