innehåller. Såsom prefekt och målsman den enda fysiologiska anstalt, vi ega här landet, anser jag för min pligt att inlägg; en protest deremot. Jag hoppas att hr Nordvalls rättskänsli skall bjuda honom att återtaga detta ytt rande, då han besinnar, att det innebär er svår beskyllning, kastad ji ansigtet på e1 hel klass af vetenskapsmän, hvilka i upp joffrande pit för vetenskapen, i ädla och upphöjda tänkesätt icke gifva någon efter och derför med skäl göra anspråk på at äfven af oliktänkande med humanitet be handlas — och detta icke minst, då det sker inför en allmänhet, som icke är i tillfälle att sjelf i saken pröfva och döma. Eller hvad skall den stora allmänheten tro om fysiologerna med anledning af de ofvan citerade yttrandet af hr Nordvall Hvilket är då motivet till dessa skändliga vivisektioner?, eftersom vetenskapen blott begagnas såsom täckmantel? Författaren nämner följande af de vanligaste motive:na till misshandling af djur: ?egennytta, lätja, känslolöshet, fåfänga och högmod, vrede och skadeglädje, råhet och dumhet, vidskepelse, lättsinne och dåliga exempel? o. 8. v. Är det någotdera af dessa, som fysiologen söker dölja under vetenskapens täckmantel? Med bästa vilja har jag ej förmått att utleta författarens verkliga mening, som gömmer sig under hans anförda ord. Att han genom uttrycket ?i de flesta fall? gjort undantag för nåora fall, hvilka således icke äro ?skändligheter?, gör mig hans mening icke klarare. Men det är onödigt att på förha: d förlora sig i gissningar, dä jag hoppas utt hr Nordvall dock skali fiona sig uppfordrad att gifva en förklaring öfver sitt yttrande. : Alt jag icke oriktigt bedömt den verkan, som detta yttrande skulle göra på den stora allmänheten, d t synes bäst af en insänd up, sats i Aftonbla.etn:r 31 för innevarande år. Det är påtagligt att det är hr Nordvalls ofvan citerade yttrande, som uppjagat fantasi.n hos denne insändare (hvars namn för öfrigt ingen vågar att nämna, han sjelf icke ens undantagen), och gifvit horom mod att offentligen öfverhopa mig personligen och den verksamhet, jag vid universitetet itöfvar, med de skamlösaste insinuationer. Det skulle icke ha fallit mig in att med ett svar bevärdiga en sådan artikel ensamt derför, att den fått en plats i ena af våra mest lästa tidningar; ty för den, som känner rätta förbållandet, är densamma i sjelfva verket nästan mer egnad att väcka löje än örtrytelse, och den stora allmänheten skulle untingen icke ha läst den, eller också skänkt len sitt förakt såsom en vanlig skandalorodukt. Men nu, då denne insändare funvit ett stöd i hr Nordvalls artikel, hvilken ir höjd öfver all misstanke att vara skrifven tör annat än ett godt ändamål och att nnehålla andat än sanning, så vore det ej inderligt om äfven den förre finge ett visst ken af trovärdighet. Hr Nordvall är sjelf äkert icke mycket belåten med denne undsförvandt, som maroderar i hans kölvatten, eller nöjd med de följder hans obeänksamma yttrande redan haft. Vi nu skola vända oss mot denne insändare, om på grund af hr Nordvalls artikel velat illegna sig äran af att ha varit den förste, om öfvervunnit ?obenägenheten att taga förta sleget?. Hans ertikel är ganska kort, nen innehåller icke destomindre många sodbitar. Den angifves ha till syfte, att ästa pressens uppmärksamhet på det förärligaste slaget f djurplågeri?, hvarmed jan menar experimenter på feöfvande djur id våra medicmska skolor. Här i Upsala? — säger han — har jenna ohygglighet på sista äret nått sin jdpunkt, ja uti dessa dagar har läraren i ysiologi åstundat att eleverna två månaders id skula deltaga i dessa skändligheter, ehuru lesamma för många äro outhärdliga. Hvad jan menar dermed, stt ?ohyggligheterna på ista äre: ivätt sin höjdpunkt?, kon jag ej ipplysa, men det vissa är, att bristen på åväl experimentdjur, som på instrumenter ch öfriga för undervisningen nödvändiga jelpmedel uader sista året varit större och ännbararc än vanligt och att jag derför id min offentliga undervisning :cke kunnat tföra så många experimenter som under de öregående åren. Här hade således insänaren lätt kunnat undgå att säga en osaning, om han det velat. Men det låg i hans ntresse att visa, huruledes ?ohyggligheterna? å i jemnt crescendo. Han har här möjlien förblandat den goda viljan med gernin en, ty att min och mina lärjungars håg ör fysiologiens studium hittills varit i stänigt stigande, det erkänner jag med glädj:. luru insändaren änner ett jag i dessa agar åstundat att eleverna skola deltaga i essa skändl.gheter? (ordet synes redan hafa blifvit en terminus technicus), det blifver anska svårt att förklara, ty att jag nu beunnit mig mer än en månad i Göteborg, et känner hela denna stads tidnvingsläsande llmänhet, och att jeg icke skickat nägo ud härifrån om en sådan åstundan, det åste man tro, då jag försäkrar det. Jag ar anfört detta, blott för att visa ett prof å insändarens senningskärlek, d. v. 2. hans tarka fantasi. Hvad sjeliva saken beträf. ar, så är det möjligt att jag framdeles komver att framställa någon åstundan iden väen, men hittills har det icke skett. AU skändligheterna? för många äro outhärdga är möjligt, men icke troligt, ty vid psala universitet står det hvarje student ritt att besöka för. läsningarne eller derifrån : teblifva. År en föreläsning outhärdlig för ågon, så går han sin väg. Det oaktadt har ig haft att glädja mig åt ett jemförelsevis tort auditorium under hela den tid jag fö-; eläst ex: erimentet fysiolo:i, och jag har fta tyckt mig märka att åhörarebänkarne : arit tätare besatta just de dagar, då man aft skäl att vänta sig ett experiment eller, som det efter insändarens språkbruk heter, skändlighet?. Insändaren fantiserar vidare: ?På kaniner, alfvar, hundar, kattor och fåglar bortsk:as, ofta under loppet af hela veckor innan juret dör, stycken af kroppen, för att se uru hjertat och andra inre organer arbeta. vad först djurslagen beträffar, så får jag ämna, att kalfvar i Upsala äro alldeles för yra djur för att kunna användas vid den emligen fattiga fysiologiska anstalten, så inge andra billigare djur fi