n k å n I sammetsprydda fetslokalen. e a a I i a ar non dessutom engagerad vid teater å Marsfältet, der hon skall sjunga sina vi a för ett honorarium af 500 francs för qväl en. Återstår således blott att engagera Theres för morgonoch middagskonserter i de När man ege en sångerska som Theresa, så är det för låtligt om man af fåfänga låter henne sjun ga tre gånger om dagen inför en förvånar verld. Kommunikationerna i Paris, som — all varligt taladt — äro utmärkta, skola än yt terligare utvecklas under utställningen. Pi venstra Seine-stranden inrättas en jernväg för omnibusar som skola drifvas framåt mec ånga. Det stora omnibusbolaget har beställ 200 nya åkdon, som med vanliga bästkraf ter skola sättas i gång den 1 April. Et Jannat bolag låter vid samma tid femhundra eleganta korgvagnar komma i rörelse. Dej blir ett hårdt slag för les dames, som hittills varit ensamma om den lyckan att äka ut till Boulognerskogen i korgvagnar. Teatrarne sätta också alla krafter i rörelse, Iför att kunna draga till sig publiken. Den sista uppfinningen är: nya ridåer för expo sitiopstiden. Porte-Saint-Martin, Palais-Royal och Chatelet hafva sina utställningsförhängen i det närmaste färdiga. Chatelets Tlridå ser ut som en tafla, innefattad i en Iser-industrier uppfylla ramen. Illustrerade beskrifningar öfver PariTaflan upp tages af en mängd flygande kärleksgudar, som på sina hufvuden och vingar föra fram ea mängd produkter af olika handelshus och handtverkare. Det skall just vara i Paris man förenar kärleken med industrien! Tänk er hvad det bör komma att ta sig bra ut! En kärleksgud med eit par byxor i ena handen och en väst i den andra. Amoriner klädda i stöflor och med annonser skrifoa på vingarna. Publiken skall under mellanakterna läsa annonser, och man har försäkrat, att det icke ensamt blir Parisare, utan äfven köp män från Newyork, London, Petersburg och Berlin, som på detta vis skola söka kunder. Kanske också någon svensk? Om någon nordbo skulle önska att få sitt namn på en teaterridå i Paris, så må han dock skynda sig medan det finns plats. Från alla håll strömma för närvarande expositionsartiklarne till sitt mål. Att omtala hvad dessa tusentals kistor innehålla vore omöjligt, och mäste vi derföre nöja oss med att språka om kuriositeterna. På jernbanan från Marsei!le fraktar man som bäst statyer af Egyptens fordna konungar, kistor fulla med mumier, sarkofager, graf prydnader och 423 stycken — hufvuden af mumier. Förunderliga äro verldens vägar. Aldrig kunde väl dessa 423 Egyptens innebyggare drömma om att deras hufvuden, några tusen år efter döden skulle komma på exposition i Paris. Från Amerika har anländt ire kistor skjutvapen och två kistor artificiella er mer och ben. Man talar också om en ny amerikansk uppfinning — artificiella lindebarn. Hvad kunna sådana vara nyttiga till? frågar ni. Jo de begagnas på resor. Man sätter sig upp i en tom waggon med sitt arficiella barn, och så snart man ser att någon åkig engelsman eller skräflande tysk vill ja efter, så låter man barnet skrika. Det är ett ofelbart medel a!t slippa sällskap. Man kan mellan stationerna ligga och sofva lugnt i sin kupå, blott man passar på och låter barnet skrika när tåget stannar för att ta emot passagerare. Ett första klassens barn (som kan vikas ihop och stoppas i fickan) kostar 60 francs, en liten pilt af andra klassen kan man få för halfva den summan. Men är detta verkligen sannt? Ingenting är omöjligt, men vi ausvara icke för nyheten. Den 10 Mars skall en trupp indianer sändas från Amerika till Paris. Rödskinnen äro 50 stycken, män, qvinnor och barn. 4e föra med sig sina wigwams (kojor), sina husgeråd och sina vapen. En tunnbindare i Bretagne skickar ett linieskepp, en fregatt, en korvett, en brigg och en kanonbåt, en hel eskader, liggande till ankars utanför Gibraltar. Underverket består deri, att skeppen och fästningen icke taga större rum än en två-öres-slant. Skeppsskrofven äro af en tjugufemtedels körsbärskärna, och tackel och täg af hårstrån. Fästningen är, liksvi Originalet, huggen iklipan. P Samme man skickar en ung elegant herre, åkande i en vagn som är förspänd med en häst — alltsammans inneslutet i en half körsbärskärna. Hästen och den åkande äro skurna i alabaster; vagnen är af olika materier. Det hela är et mikrospopiskt konstverk. Apropos om eskader, så påstår man att engelska kanalflcttan skall ligga 1 Cherbourgs hamn under utställningen. Besätiningarre skola turvis skickas till Paris. Man väntar till samma hamn en : merikansk eskader, som skall stanna der under kapproddningarne. Medan vi nu äro ute på sjön så låt oss tala om en spekulativ amerikansk kapten, som tänkt anlägga ett spelius lör de expositionsbesökande. Som offentliga spelhus äro förbjudna på Frankrikes jord, så her yankeen tänkt på att ankra med sin ängare straxt utanför Havre, och ombord uppställa de gröna borden med roulette, trente-et-quarante och rouge-ewnoir, under skydd af sin nations flagga. Några epgelsmän hafva pioponerat en kappsimning — från Englend öfver till Frankrike. Flera mindre ångare skola följa de simmande, föratt hjelpa dem om det skulle: behöfvas, och hvarje simmare skall skjuta framför sig en planka, på hvilken han då och då kan hvila sig. Att företaget icke är omöjligi bevisas deraf att det lyckats en gång förr. r 1806 rymde tio franska soldater ur den engelska fårgenskapen. De hade väntat att bli öfverförda af en smugglare, men den utlofvade hjelpen kom icke, och 1ellre än att låta taga sig kastade sig de tio fransmännen i hafvet, för att simma öfver till fosterlandet. Sju drunknade, en dog efter framkomsten, men två Jefde, som bevis på att det icke är omöjligt att simma ölver kanalen. Ännu kunde vi ha att tala om många kurio siteter från expositionen, men vi epara resten till en annen regnig dog, ty ni ser trött ut, cch ej causeur börakta sg att trötta ut sina ram.