RYSSLAND. En brefskrifvare från Petersburg till Independance helge ytrar, att den rörelse bland allmönheten, som förorsakats af Pe. tershburgska provincialförsemlingens upplösning, ävnou längt ifrån lagt sig. Man frågar sig, om en vigtig provins kan på sådant sätt under en längre tid förbliiva i seknad af sin territoriella avionomi. Ryktet vill veta, alt detia undantagstillstånd skall upp: höra den 19 (27) Februari, årsdagen af bondeemancipationen; man försökrar, att regeringen insett omöjligheten af att, om ock blott provisoriskt, återvända till sakernas garala ordning, och att den oreda, som pårbudet om församli upplösning förorsakat, ölverlygat vederbörande om, att det förhåller sig på samma sätt med den reform, hvarigenom dena provinsiella sjelfstyrelsen infördes, som med alla andra verkligt liberala reformer, det vill säga att det är lättare att bevilja än att åtestaga dem. Jag önskar ef allt mitt hjerta — fortfar brefskrifvaren — att detta rykte må vara grundadt, liksom ett annat, att regeringen skulle vara besluten att hädanefter alltid låta en upplösning af någon provincialförsaniling ätföljas af nya val, dock med det förbehåll att den upplösta församlingens medlemmar ej finge omväljas. Emellertid bör jag tillägga, att ingentin i regeringskretsarnes tendenser antyder sannolikheten af dessa rykten. Ena annan fråga — säger samme brefskrifvare — som ej mindre sysselsätter allmänheten, är den om varningssystemet för pressen skall upprätthåtlas här, efter att det i Frankrike lidit skeppsbrott. Påståendet, att ryska regeringen är betänvkt på att re ornera presslagstiftningen ef:er franskt mönter, eaknar ej all grund. Det är allmän:j yekant, att man i regeringskretsarne är allt innvat än belåten med den isolerade och enlast med den tnrkiska je ga ställning, vari den ryska prescsiagstiftn ngen blifvit försatt genom reformerna i Frankrike. Bit vittnesbörd om detta äskådnivgssätt och om len något osäkra och famlande hållning, som deraf måste bli en följd, kan man finna