— Dom och prejudikat. I Göteborgs Han lelstidning läses: Uti en i denna tidning förut, under den 2 Ma 864, omnämnd rättegängstvist emellan gross iandlaren C. D. Lundström och handlanden P 3engtsson, i hvilken den förre, såsom egare a gendomen Gårda, påstod åläggande för den sed are att afträda till Gårda derifrån på 99 år bört örpantade Boo qvarnar, af betydligt värde, oc! äfvedahls häradsrätt ogillade, men Göta hof ätt, med fästadt stöd af förordningen den 41; uni 1810, biföll käromålet, å båda ställena med 5rordnad godtgörelse af den tappande för åbragt: ostnader, har K. M:t, i dom af den9 sistl. Jan. örklarat: ?Emedan förbudet uti 9 4 kap. J. B. emot ?gkattskyldig jords söndrande eller minskande ?genom köp, skifte eller å annat ej får anta. ed upphäfva eller inskränka den enligt ?kap. samma B. jord: are tillerkända rättig het att, på hvilken t.: som helst, förpant ?ningsvis och med verklig införsel upplåta ?gtörre eller mindr2 det af sin jura.sk framt ?skattens utgörande derifrån icke genom för. ?pantningen äfveniyfas; thy ochsom afhand: Jingen den 23 tuli 1812, hvarigenom dåva?rande egare till ifrågakomna kronoskattehemman G upplåtit under förpantning ?för 99 år från den 1 nästderpåföljande Ok?tober omtvistade jordrymden och, såsom det ?säges, skattlagda qvarn, tillika bestämmer, bland andra vilkor, att förpantnings-inne?bhafvaren skulle icke allenast årligen till ega?ren af Gårda betala tre riksdaler banco, såsom svarande mot den på nämnda jordrymd belöpande ränta till kronan och staden Gö?teborg, utan äfven under förpantningstiden ensam vara ansvarig för skatter, onera! och ?bevillningar för qvarnen; vid hvilket förhållande och ehvad qvarnlägenheten anses in?begripen under hemmanets skatt eller icke, ?anledning till tvifvelsmål om hemmansskattens behöriga utgörande framgent, såsom hitintills, ända till förpantningstidens slut, då det förpantade skall till hemmanet återgå, icke skäligen förefinnes; alltså och enärbePstämmelsen uti förordningen den 13 Juni 1800, att legoaftal om jord icke finge sträcka: Putöfver en tidaf 50 år, lika litet som förordningen d. 19 Dec. 1827 och öfriga, efter 1812, angående jordafsöndringar utkomna författningar, ehvad de innefatta föreskrifter och vil ?koren för väras bestånd med afseende å det Pafsöndrades sterlek och beskaffenhet samt tiden för upplåtelsen, må ega tillämplighet i ?förevarande fall, der fråga är, icke om lega eller afsöndring af jord, utan om dess pant: gättande med verklig införsel, samt olikheten emellan parternas exemplar af förpantningsbrefvet,; vid det af häradsrätten anförda förhållande, ej kan förringa giltigheten af det tillägg i sökandens handling. att upplåtelsen skulle gälla till förmån äfven för J. D. ?Wetterlingsrättsinnehafvare, och sökan?den, i denna sin egenskap, iöljakligen icke ?varit förbunden att kungöra -hemmansPegaren sin vunna öfverlåtelse al panträtten, pröfvat rättvist, med ändring af hofrättens n, gilla det slut, hvari häradsrätten stannat. Ich hade denna väckta rättegång till följd att, nätigt handlanden Bengtssons sålunda föranla käromål, grosshandlaren Lundström, genom a kraftvunnen dom, ålades till handlanden igtsons egendom Lunden utanlösen genast afia invid Gårda manbyggnad belägna cirka 4 nland jord.