tunnland Jord. Hr Hessles motion avgående penningbri sten och utredning af orsåken till vissa jord brekares betryckta ställning önska vi all möjlig framgång och begära blot sit sanningen må läspas i öppen dag. Den ifrå gavarande motionen oger för gifvet, att svenska jordbruksren lider, öaktadt motiv. nären bestrider att värdet å jorden i aollmänhet stigit högre än -vederbör, då i hbetraktande tages den förbättring, hvartill jordbruket nu för tiden är uppdrifvet, emot hvad det var före det sista egoskiftessystemets antagande. På mången gård utsäs nu årligen vida mer än hvad. före nämnda tid derå skördades?. Då ingen lärer bestrida svenska jordbrukets sällsynta framsteg, och då pris och värde ofta divergera ganska väseniligt, så är det möjligt att priset på jords egendom, som länge stod högre än värdet, nu kan hafva fallit tilleh punkt lägre än värdet, hvilket alltid beror af afkastningen. Om emellertid motionären likå med osganger, att ofkastningen, åtmingione det ärets, varit tilltredsställende, så fö det :0ss sim om verkligen jordegarne b de känna sig belåtna med sin loit. Men motionären gör en ganska tydlig distinktion emellan jord-egare och jord innehafvare, och den kas af jordionehatvare, hvilka, för att tillfredsställa sina borg närer, nu nödgas afyttra sin egendom till gångbara nedtryckta priser, är högeligen att beklaga, men tessa Jordibnehafvares ställning förbättras ej gerom att forska efter orsakerna. Fakta äro allmänt bekanta och ligga blend annat uti den. öfvers, ekulstion, som varit rådande. Motionären tecknar på ett oöfverträffligt sätt i få rader denva spekulationsyra, då han yttrar, ?det var visserligen förbållsndet med flera större egendomar under 1850-talet, då många spekulerade i landtbruk, som saknade all kunskap deri och af deras obetänksamhet och okunnighet följde, alt många jordinnehafvare måste i obestånd och fattigdom Jemna sina (?) possessioner?. Detta är den osminkade sanningen, och det är gagnande, att en man, som sett dessa förhållanden på nära håll uten att på något sätt hafva varit invecklad deri, frambär detta viitnesbörd som icke kan jäfvas. Vi äro sålunda eniga med motionären om orsaken och beklaga lika uppriktigt som han verkan cf denua orsak. En sifferutrökning, om huru stor del af svenska jordinnehafvare blifvit intrasslad uti de af öfverspekulationer följande lånetransaktioner, vore visserligen en lärorik statistisk uppgift, men svårligen lärer ett riksdagsutskoit gå i land dermed. Om vi äro eniga med motionären deruti, att ett ondt förefinges och att han uppgifvit detsammas beskeffenhet, så synes han oss deremot hafva varit vida mindre lycklig i valet af botemedlen. Hon yttrar ait jordbrukaren mäste, för såvidt det står iriksdagens makt, förhjelpas ur sin förlägenhet?. Denna hans reservation är ganska försigtig och utvisar tydligen, att motionären nogsamt insett, att det icke står i riksdagens makt att afbjolpa så beskaffad förlägenhet. Det samhälle, man kallar staten, afser laglig oronings upprätthåliande, undervisning för det uppväxande slägtet, landets försvar, trygghet till person och egendom, näringsfrihet m. m, Men staten är icke en inbördes assuransförening, som tillförsökrat sina rhedlemmar, att derest eit större eller mindre antal. af dem beklagligen gör dåliga affärer, så skall deras iräkade förlägenhet afhjelpas gerom, uti en eller annen form erhället, understöd af statskassan. Om det kunds komma ifråga att erkänna en så vådlig pritcip, så skulle deref följe, att det ieke vore förknippadt med någon synnerlig fara utt kasta sig in utispekuleiioner, ingen återhållsamhet eller nog rann beräkning i afseende på ressurserna behöfde iakttagas. Lyckades spekulat onen blef man rik och misslyckades den, så anmälde man sig hos staten såsom hjelpbehöfvande., De medel, som staten till denna slags välgörenhet skulle anväpda, måste uttaxeras på alla de statswedlemmar, som erlägga skatter. Begränsningen ef detta nya statshebof, kan svårligen på frrhand beräknas, men det torde kunna tagas för gifvet, ait denna utväg att få sina affärer ordnade snart med samma begörligh-t skulle omfattos som t. ex. tvångsackoiussystemet i konkurser. Vare låvgt ifrån oss atv hysa om få ockristlig tanke som den, ait i nöd stadde ej böra af lyckligare lottade erhålla hjelp, men detia är dock inom den begränsning som nödvändigtvis utesluter alla arbetsföra personer från någon slegs rättighet att blifva underhållna på statens eller kommunens bekostnad. Det är elt sio:t misstrg, att: anse ett ombyie af samhälleställving vara för indviden föroedrande. Om någon varit i åtojutende af ekonomiskt välstånd, men gesom misslyckade