som det är förenadt med en kontant utgift att anlita skogsbetjeningen, så länge undviker också allmogen dess biträde. Den som känner till vår allmoges natur, huru trög han är för att tillegna sig några nya ider, synnerligast då dermed är förenad en kontant utgift — ja vi ha exempel på, att allmogen tycker det är för dyrt att betala sin enriksdaler för att vara ledamot af hushållningssällskapet, ehuru man i hvarje månad erhåller ett exemplar af sällskapets tidskrift — då förundrar man sig icke deröfver, att samma allmoge ej begagnar sig af skogsbetjeningens biträde såsom det nu är stäldt. Erfarenheten visar oss detta. Inom det län, der författaren är boende, klagar skog: betjeningen högljudt deröfver, att den så litet anlitas. Icke underligt alls: det kostar pengar. Allmogen tycker som så: vi ha inte råd att reqvirera en sådan der herre; vi ha nog utvägar ändå att blifva af med våra pengar.? Detta får man alltid till svar, då man resonnerar med bonden, och det är icke möjligt att rubba denna hans åsigt. Exempel bruka annars kunna verka, men hvarifrån skulle exemplen härvidlag utgå? Herremannen är ofta lika okunnig i skogshushållningen som bonden och bedrifver sin afverkning ganska ofta så principlöst, att det alldeles icke kan tjena till efterföljd. Nå från skogsbetjeningen sjelf då? Javäl — men förlåt oss att vi härvid ofrivilligt komma att tänka på den gamla frasen: exempla sunt odiosa. Sed hec hactenus! fi Om det nu är en sanning, som man vill påstå, att skogsfrågan är en lifsfråga för hela vårt land, bör man då icke söka att på allt sätt befrämja och omhulda densamma? Vi hafva nu haft så lång erfarenhet deraf, att upplysning medelst skrifter ensamt ej förmått utrota gamla ovanor, utan något annat under måste tillgripas. Huru väsentligt har icke vårt jordbruk, vår kreatursskötsel höjt sig, sedan statsmakterna togo frågan om hand och anvisade medel till aflöning åt lämpliga personer, de der på stället lemnat allmänheten alla erforderliga råd och upplysningar i dithörande ämnen. På samma sätt ville vi, att det äfven skulle tillgå i afseende på skogshus hållningen. Lemna allmänheten fri undervisning häruti af fullt kompetenta personer, och vi våga påstå, att förhållandet skall blifva annorlunda; man skall få förnimma en klokare hushållning med skogen och att vår allmoge med största tacksamhet skall tillegna sig alla goda råd och upp: lysningar, som just med afseende på dess skog äro af nöden. Inom hvarje län, åtminstone i mellersta och södra Sverge, borde således finnas ett visst antal skogsingeniörer, som åtnjöte lön af staten, och hvilka skulle, efter en af konungevs befallningshafvande eller ock hushållningssällskaperna uppgjord plan itur besöka så många socknar årligen, som tiden kunde medgifva. Det skulle ovilkorligen åligga dessa ingeniörer att besöka hvarje hemmansegare inom socknen, för att med råd och upplysningar tillhandagå honom. En skarp blick att hastigt uppfatta förhållandet sådant det är i den skog, som han besöker, är sådant som företrädesvis fordras af sådana personer. Efter att hafva genomgått skogen en gång, borde han kunna vara beredd att upplysa egaren hvar han bör hugga, hvar han inte bör hugga, hvar han bör hjelpgallra och huru hjelpgallringen der bör göras, påpeka de fel som oftast hegås då buskning företages, nemligen att underqvista de qvarvarande träden så härdt, att barken tager skada deraf, 0. s. v., 0. 8. v., med ett ord: upplysa om allt, som kan vara anmärkniagsvärdt och som besöket i skogen kan gifva anledning till. Att så der på stället blifva upplyst om sina misstag, det verkade långt fördelaktigare än om man läste alla de vetenskapliga afhandlingar, som utkommit rörande skogs frågan. Såsom ett talande exempel härpå vilja vi anföra följande: Vid ett landtbruksmöte sistl. höst i författarens hemort hade bestyrelsen bestämt, att praktisk undervisning skulle meddelas i skogshushållningen, för hvilken orsaks skull Vismästaren i länet var anmodad att sig infinna. kog var belägen ett par hundra alnar från stället. Ehuru hr jägmästaren till att börja med icke illade detta sätt att meddela undervisning i skogshushållningen, ty han anser att böcker och skrifter äro det enda som kan verka på upplysningen i detta afseende, lät han dock öfvertala i att ute i skogen hålla ett muntligt föredrag. Allmogen strömmade till och det var i sannin; glädjande att se, huru begärligt den lyssnade till jägmästarens föredrag, gjorde sina egna reflektioner, fick upplysningar som tillfredsställde dem, och på så sätt inhemtades under denna korta stund vida mer lärdom om skogens vård och behandling, än man kunnat inhemta ur alla de skrifter som på sednare tid utkommit. Alla voro synnerligen belåtna med jägmästarens föredrag och man kom öfverens derom, att råd och upplysningar i skogshushållningen på stället meddelade af kompetenta personer äro det bästa sättet att befrämja en bättre hushållning med skogen. Vid samma landtbruksmöte fattades det enhäl. liga beslut, att hushållningssällskapet borde ingå till landstinget med begäran om anslag för 3 eller flera forstmän som å det allmännas bekostnad reste omkring och meddelade kostnadsfri undervisning 4 skogshushållningen. Men landstingets medel an litas åt många håll; det är icke så säkert att man derifrån kan påräkna något understöd. Vi upp repa derför ännu en gång. Ar skogsfrågan en lifstråga för hela vårt land, — bör icke då regeringen i tid göra allt hvad göias kan, för at medverka till en lycklig lösning deraf? Må våra nu församlade riksdagsmän behjerta denna fråga. och hvar och en i sin stad ihågkomma att hvad som skall göras, bör göras snart, ty yzan harre dan länge nog vant satt till roten. Landtbrukare.